sanning och konsekvens mot alla odds
Hej.
Så sitter man här ensam i en minietta vid jordens ände. Borde kanske sova. Cong vaknar om 2-3 timmar.
Ja sommarn är över och hösten är här, snart vintern.
Sommaren var en utmaning. Det skulle var skönt om man verkligen kunde säga sanningen så här svart på vitt i en blogg, men det går ju inte fullt ut. Det är nog därför jag är världens sämsta bloggare. Helst vill jag få ut allt när jag skriver men när man inte ens kan förklara saker i det vanliga livet utanför skärmen till människor hur kan man då göra det här med bokstäver? Ingen skulle förstå. Ingen fattar nog helt ut vad jag håller på med faktiskt, och det är lika bra.
Sanningen är den att det val jag tagit är det tuffaste jag någonsin gjort, det tuffaste uppdrag jag någonsin tagit på mig. Ändå vet jag att det är rätt. Konsekvenserna är att jag bestämt mig för att förändra mig i större omfattning än vad vanliga människor skulle acceptera i ett förhållande. Det låter fruktansvärt, tvingas förändras för någon annan, men i detta fall är det annorlunda. Jag måste. Jag vill!
För att både Cong och jag ska må bra måste jag ändra mig för att han ska kunna ändra sig. Detta är det problem som funnits där från början i form av kulturkrockar och konflikter men det är inte förns nu jag insett hur viktigt det är för honom att jag slutar försöka vinna, slutar försöka motbevisa, slutar vara så himla svenskt jämställdhetsindoktrinerad!
I detta förhållande befinner vi oss på olika plan i flera områden men vad gäller Cong så måste han få hjälp och arbeta med sitt otroligt dåliga självförtroende och hans inställning till medmänniskor.
Djupa sår som blivit inskurna i barndomen sitter djupt och kräver både uppmärksamhet och förståelse lika väl som ett pedagogiskt bemötande. Att alltid bli anklagad som barn, att aldrig duga, och enligt kinesisk kultur inte kunna lita på någon bygger ett personlighetsmönster som ger drag av både osäkerhet, som skapar deppresiva mönster, och även narcissism(!). Vad gör man som liten när man inte har nått annat än skola från 8-17, simming 5 dagar i veckan, en pappa som slår än när man inte gör tillräckligt ifrån sig och kompisar som utnyttjar än p g a social ställning? Man skapar sin drömvärld, grubblar och funderar, kommer fram till de bästa ideerna i världen och sätter resten av mänskligheten i fack om elaka och snälla. För att orka leva.
Nu låter det som om min fästman är ett psykfall men det är inte det jag säger, han behöver kärlek. Och trygghet. Något han aldrig fick som pojk och som skapat tankemönster som skär sig med den "normala" omvärlden. Det finns så mycket kapacitet och intelligens i denne man men som han aldrig fått bevisa då support aldrig funnits. Jag vill vara den supporten. Varje dag.
Mycket som man går igenom som par med bakrunder från 2 helt olika kulturer handlar just om vem som faktiskt har rätt. Han vet att han har rätt från sitt perspektiv, jag vet att jag har rätt från mitt perspektiv och där står man och bjabbar tills det blir ett hål i skrivbordet. Eller ett ben från stolen lossnar (!) eller.. ja.
Inte visste jag att jag kan driva folk till vansinne med min tendens att försvara mig. Inte visste jag att min käft kunde glappa fast jag inte ens planerat säga ett ord. Ord som bara flyger som häftstift rakt in i bröstet och sitter där tills nästa gång något kommer i kläm. Jag skäms! Är ju precis som alla andra skitstövlar som förstört hans självförtroende och livslust! Spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, viktigast är att kunna komma vidare. Att växa upp.
Cong är i Kina där han reflekterar över sin nya världsuppfattning och sina upplevelser. Den kinesiska patrioten ser på sitt hemland med skepsis och längtar tillbaka till Sverige trots tuffa månader. Vi bestämde oss för att bo i Sverige nu i början. Jag kan fortsätta mina studier och med uppehållstillstånd kan han både plugga och arbeta här, den press han säger sig känna så fort han är i närheten av kineser är inget han behöver nu. Han behöver friår.
Men det känns skönt, väl hemma i Uppsala insåg jag vad viktigt det är att vara redo för något. Jag är so not redo för Kina än! Det kommer bli. En dag. Men som det är nu vill jag bygga upp min familj på en stabil plats. Cong behöver en stabil tillvaro, det är därför han fastnade för Sverige mot alla odds.
Detta är varför man lever! Att åtminstone kunna rädda någon från ett liv i helvete.
Vad andra tycker och tänker om mig i dagsläget skiter jag fullständigt i.
Honey I love you no matter what!
bild:
Så sitter man här ensam i en minietta vid jordens ände. Borde kanske sova. Cong vaknar om 2-3 timmar.
Ja sommarn är över och hösten är här, snart vintern.
Sommaren var en utmaning. Det skulle var skönt om man verkligen kunde säga sanningen så här svart på vitt i en blogg, men det går ju inte fullt ut. Det är nog därför jag är världens sämsta bloggare. Helst vill jag få ut allt när jag skriver men när man inte ens kan förklara saker i det vanliga livet utanför skärmen till människor hur kan man då göra det här med bokstäver? Ingen skulle förstå. Ingen fattar nog helt ut vad jag håller på med faktiskt, och det är lika bra.
Sanningen är den att det val jag tagit är det tuffaste jag någonsin gjort, det tuffaste uppdrag jag någonsin tagit på mig. Ändå vet jag att det är rätt. Konsekvenserna är att jag bestämt mig för att förändra mig i större omfattning än vad vanliga människor skulle acceptera i ett förhållande. Det låter fruktansvärt, tvingas förändras för någon annan, men i detta fall är det annorlunda. Jag måste. Jag vill!
För att både Cong och jag ska må bra måste jag ändra mig för att han ska kunna ändra sig. Detta är det problem som funnits där från början i form av kulturkrockar och konflikter men det är inte förns nu jag insett hur viktigt det är för honom att jag slutar försöka vinna, slutar försöka motbevisa, slutar vara så himla svenskt jämställdhetsindoktrinerad!
I detta förhållande befinner vi oss på olika plan i flera områden men vad gäller Cong så måste han få hjälp och arbeta med sitt otroligt dåliga självförtroende och hans inställning till medmänniskor.
Djupa sår som blivit inskurna i barndomen sitter djupt och kräver både uppmärksamhet och förståelse lika väl som ett pedagogiskt bemötande. Att alltid bli anklagad som barn, att aldrig duga, och enligt kinesisk kultur inte kunna lita på någon bygger ett personlighetsmönster som ger drag av både osäkerhet, som skapar deppresiva mönster, och även narcissism(!). Vad gör man som liten när man inte har nått annat än skola från 8-17, simming 5 dagar i veckan, en pappa som slår än när man inte gör tillräckligt ifrån sig och kompisar som utnyttjar än p g a social ställning? Man skapar sin drömvärld, grubblar och funderar, kommer fram till de bästa ideerna i världen och sätter resten av mänskligheten i fack om elaka och snälla. För att orka leva.
Nu låter det som om min fästman är ett psykfall men det är inte det jag säger, han behöver kärlek. Och trygghet. Något han aldrig fick som pojk och som skapat tankemönster som skär sig med den "normala" omvärlden. Det finns så mycket kapacitet och intelligens i denne man men som han aldrig fått bevisa då support aldrig funnits. Jag vill vara den supporten. Varje dag.
Mycket som man går igenom som par med bakrunder från 2 helt olika kulturer handlar just om vem som faktiskt har rätt. Han vet att han har rätt från sitt perspektiv, jag vet att jag har rätt från mitt perspektiv och där står man och bjabbar tills det blir ett hål i skrivbordet. Eller ett ben från stolen lossnar (!) eller.. ja.
Inte visste jag att jag kan driva folk till vansinne med min tendens att försvara mig. Inte visste jag att min käft kunde glappa fast jag inte ens planerat säga ett ord. Ord som bara flyger som häftstift rakt in i bröstet och sitter där tills nästa gång något kommer i kläm. Jag skäms! Är ju precis som alla andra skitstövlar som förstört hans självförtroende och livslust! Spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, viktigast är att kunna komma vidare. Att växa upp.
Cong är i Kina där han reflekterar över sin nya världsuppfattning och sina upplevelser. Den kinesiska patrioten ser på sitt hemland med skepsis och längtar tillbaka till Sverige trots tuffa månader. Vi bestämde oss för att bo i Sverige nu i början. Jag kan fortsätta mina studier och med uppehållstillstånd kan han både plugga och arbeta här, den press han säger sig känna så fort han är i närheten av kineser är inget han behöver nu. Han behöver friår.
Men det känns skönt, väl hemma i Uppsala insåg jag vad viktigt det är att vara redo för något. Jag är so not redo för Kina än! Det kommer bli. En dag. Men som det är nu vill jag bygga upp min familj på en stabil plats. Cong behöver en stabil tillvaro, det är därför han fastnade för Sverige mot alla odds.
Detta är varför man lever! Att åtminstone kunna rädda någon från ett liv i helvete.
Vad andra tycker och tänker om mig i dagsläget skiter jag fullständigt i.
Honey I love you no matter what!
bild:
mes hemma, mes borta
Svensk, eller ska man säga finsk, bastukultur är äcklig!
Jag och Cong har njutit av en seglarvecka på besök hos pappa. Cong och pappa kommer bra överens och vi har haft trevligt tillsammans dessa dagar. Min käre gamle fars engelska har verkligen imponerat på mig, trodde faktiskt att hans engelska var av sämsta laget och hade förberett Cong på det värsta men farsgubben kan minsann! För mycket tv kan alltså vara bra. Tankeställare.
Sista dagen i skärgården tillbringar vi nu på en liten klubbö ca 1 timme från Nyköping som är pappas hemstad. Broken, du ljuva hatkärlek. Eller var det kanske egentligen inget av det där med kärlek.
På Broken har dom i allafall relativt nya "natur"torrdass utan lukt (om man använder själva dasset, inte går förbi det), ett klubbhus där man säljer glass och där man kan spela pingis och en avlägset belägen saltvattensdusch + bastu.
Idag tänkte vi duscha. Vanligtvis brukar jag ta en Broken-dusch efter 21 då de flesta glinen snällt sussar i sina kojer och resten av hamngästerna sitter och super på bryggan. Idag dock tänkte vi duscha lite tidigare, men icke.
Försök nummer 1:
Vi anländer vid duschstugan, den verkar upptagen av ett äldre par. Vi väntar.
Helt plötsligt springer en parvel på 7 år ut mot badbryggan, följd av en 10 årig fjärt. De tar ett dopp och springer tillbaka. Okej, barnbarn?
Paret lämnar stugan. Ungarna är kvar.
Parvel och fjärt följt av en 12 årig lort kommer ut och springer ner mot badbryggan. Dopp och in. Jaha ja, Bastu-dopp-bastu-leken, lämpligt när det bara finns en enda dusch på hela ön och det fullt synligt är kö.
Följande kvart bevittnar vi parveln, fjärten och lortens lilla sommarlovslek. Hur länge har dom hållt på undrar jag, det äldre paret kom, dushade och gick (uppenbarligen) och glinen fortsätter. Vi ger upp då det börjar regna, bortsett från att vi då redan har haft halv kuling i ryggen i ca 20 minuter.
Jahapp.
Fika, Uno och tv.
Försök nummer 2:
Vi anländer vid duschstugan, upptagen av en gubbe. Vi väntar.
Efter 3 min kommer ett par i 45-års åldern
- "Är den varm"? frågar mannen.
- "Ska väl du skita i, det är kö här!" hade jag lust att säga men sa fromt att "jag vet inte, vi står i kö".
Mannen går in och frågar gubben något sen går han och kvinnan ner till badbryggan.
- "He's taking off" säger Cong rätt road, jag sitter med ryggen mot. YUCK!! Nudsim när vi står här!
- "..very small pe.." fortsätter Cong ännu mer road. Jag är inte road alls, detta betyder att de kommer försöka basta på en gång..
- "She's taking off too!" Gripande kineser, spelar ingen roll vem som tar av sig, bara att någon "foreigner" nudar när andra kan se på verkar vara av fascination obeskrivlig för en kines.
- "We never see this!" förklarar han varpå jag irriterad ber "P L E A S E stop looking!". ..We never see this.. Lucky you säger jag.
- "Vi har handdukar så ni behöver inte vara blyga" hör jag mannen säga nydoppad på väg in i stugan. Yuck, bara tanken på att skymta hans lilla p ger mig kvälningar.
- " Tack, men vi vill gärna vara själva" hör jag mig själv säga smått irriterad vilket jag snabbt inser kan tolkas i alla dess former. Mannen drar på smilbanden och går med kvinnan in och bastar.
Tränga sig före, så snällt! Och moget.
Vi går.
Fy vad mesig man är! I sånna är situationer önskar man att man vore mer kines, för knappast är det svenskt att trängas så konfliktundvikande vi "vanliga" svenssons är.
I kinesiska köer kör man armbågar ut och kör packning över (!) springades. Eller tjejfulisen, "I don't see you" inslinkandes, speciellt till damtoan. Och lika mesig var jag där med bortförklaringen ekande i mitt huvud "Äh, varför ens anstränga sig, de fattar ju ändå inte vad man säger.." men vad hjälper det när man håller på att göra i byxorna? MES!
Nä, mer kines och mindre mes blir det framöver.. Men så ska man ju vara så snäll och graciös som kinesisk kvinna.
Pyttsan, det försvann med svärmor. Hon t o m, som är nära idealet till kinesisk kvinna, har rykt ihop i kön till damtoan. Näbbar och klor ska jag ha hört.
Dags till försök nummer 3?
Jag och Cong har njutit av en seglarvecka på besök hos pappa. Cong och pappa kommer bra överens och vi har haft trevligt tillsammans dessa dagar. Min käre gamle fars engelska har verkligen imponerat på mig, trodde faktiskt att hans engelska var av sämsta laget och hade förberett Cong på det värsta men farsgubben kan minsann! För mycket tv kan alltså vara bra. Tankeställare.
Sista dagen i skärgården tillbringar vi nu på en liten klubbö ca 1 timme från Nyköping som är pappas hemstad. Broken, du ljuva hatkärlek. Eller var det kanske egentligen inget av det där med kärlek.
På Broken har dom i allafall relativt nya "natur"torrdass utan lukt (om man använder själva dasset, inte går förbi det), ett klubbhus där man säljer glass och där man kan spela pingis och en avlägset belägen saltvattensdusch + bastu.
Idag tänkte vi duscha. Vanligtvis brukar jag ta en Broken-dusch efter 21 då de flesta glinen snällt sussar i sina kojer och resten av hamngästerna sitter och super på bryggan. Idag dock tänkte vi duscha lite tidigare, men icke.
Försök nummer 1:
Vi anländer vid duschstugan, den verkar upptagen av ett äldre par. Vi väntar.
Helt plötsligt springer en parvel på 7 år ut mot badbryggan, följd av en 10 årig fjärt. De tar ett dopp och springer tillbaka. Okej, barnbarn?
Paret lämnar stugan. Ungarna är kvar.
Parvel och fjärt följt av en 12 årig lort kommer ut och springer ner mot badbryggan. Dopp och in. Jaha ja, Bastu-dopp-bastu-leken, lämpligt när det bara finns en enda dusch på hela ön och det fullt synligt är kö.
Följande kvart bevittnar vi parveln, fjärten och lortens lilla sommarlovslek. Hur länge har dom hållt på undrar jag, det äldre paret kom, dushade och gick (uppenbarligen) och glinen fortsätter. Vi ger upp då det börjar regna, bortsett från att vi då redan har haft halv kuling i ryggen i ca 20 minuter.
Jahapp.
Fika, Uno och tv.
Försök nummer 2:
Vi anländer vid duschstugan, upptagen av en gubbe. Vi väntar.
Efter 3 min kommer ett par i 45-års åldern
- "Är den varm"? frågar mannen.
- "Ska väl du skita i, det är kö här!" hade jag lust att säga men sa fromt att "jag vet inte, vi står i kö".
Mannen går in och frågar gubben något sen går han och kvinnan ner till badbryggan.
- "He's taking off" säger Cong rätt road, jag sitter med ryggen mot. YUCK!! Nudsim när vi står här!
- "..very small pe.." fortsätter Cong ännu mer road. Jag är inte road alls, detta betyder att de kommer försöka basta på en gång..
- "She's taking off too!" Gripande kineser, spelar ingen roll vem som tar av sig, bara att någon "foreigner" nudar när andra kan se på verkar vara av fascination obeskrivlig för en kines.
- "We never see this!" förklarar han varpå jag irriterad ber "P L E A S E stop looking!". ..We never see this.. Lucky you säger jag.
- "Vi har handdukar så ni behöver inte vara blyga" hör jag mannen säga nydoppad på väg in i stugan. Yuck, bara tanken på att skymta hans lilla p ger mig kvälningar.
- " Tack, men vi vill gärna vara själva" hör jag mig själv säga smått irriterad vilket jag snabbt inser kan tolkas i alla dess former. Mannen drar på smilbanden och går med kvinnan in och bastar.
Tränga sig före, så snällt! Och moget.
Vi går.
Fy vad mesig man är! I sånna är situationer önskar man att man vore mer kines, för knappast är det svenskt att trängas så konfliktundvikande vi "vanliga" svenssons är.
I kinesiska köer kör man armbågar ut och kör packning över (!) springades. Eller tjejfulisen, "I don't see you" inslinkandes, speciellt till damtoan. Och lika mesig var jag där med bortförklaringen ekande i mitt huvud "Äh, varför ens anstränga sig, de fattar ju ändå inte vad man säger.." men vad hjälper det när man håller på att göra i byxorna? MES!
Nä, mer kines och mindre mes blir det framöver.. Men så ska man ju vara så snäll och graciös som kinesisk kvinna.
Pyttsan, det försvann med svärmor. Hon t o m, som är nära idealet till kinesisk kvinna, har rykt ihop i kön till damtoan. Näbbar och klor ska jag ha hört.
Dags till försök nummer 3?
rutten gris i sverige eller i kina?
Äckligt dyrt här i Sverige. Köpte lite "finare" kött på Lidl (!) förra veckan, 86.50kr för ett paket. Öppnade det 3 dagar senare och kände en sur stank av rutten gris. Kul. 86,50 åt skogen! Lyckligtvis hade dom bra kundservice på Lidl och jag fick efter en rätt kort förklaring och snabb odörbevisning pengarna tillbaka. Köttet fick mig att fundera.
Rutten gris i Sverige, en ovanlig förteelse, men för priset en skam! I Kina skulle liknande fenomen resultera i stojjiga utskällningar och försvarstagande anställda med hela varuhusets ögon riktade åt samma håll. Köttet är billigt men det är helst ingen som vill ha ett eller ta ansvaret för ett ruttet svin. Själv skulle jag inte bli lika besviken för en sur gris i Kina som här.
I Sverige tar man ansvaret för ruttet kött, under tystnad. Precis som om man visste att man tar ut skamliga priser och därför måste ge igen 1000 faldt på kundservicen för att inte alla kunder ska dra till konkurrenterna.. Eller ännu värre, utvandra.
Varken Sveriges eller Kinas kunsumentvärld är perfekt, antingen är det dyrt med bra kundservice eller billigt med knapp kundservice, frågan är vad som är mest intressant i det stora hela. Priset jag betalade för mitt ruttna kött räcker till en veckas mat för mig i Kina.
Rutten gris i Sverige, en ovanlig förteelse, men för priset en skam! I Kina skulle liknande fenomen resultera i stojjiga utskällningar och försvarstagande anställda med hela varuhusets ögon riktade åt samma håll. Köttet är billigt men det är helst ingen som vill ha ett eller ta ansvaret för ett ruttet svin. Själv skulle jag inte bli lika besviken för en sur gris i Kina som här.
I Sverige tar man ansvaret för ruttet kött, under tystnad. Precis som om man visste att man tar ut skamliga priser och därför måste ge igen 1000 faldt på kundservicen för att inte alla kunder ska dra till konkurrenterna.. Eller ännu värre, utvandra.
Varken Sveriges eller Kinas kunsumentvärld är perfekt, antingen är det dyrt med bra kundservice eller billigt med knapp kundservice, frågan är vad som är mest intressant i det stora hela. Priset jag betalade för mitt ruttna kött räcker till en veckas mat för mig i Kina.
en smått smygande känsla kommer lastad med..
Hej!
Har inte bloggat något nu på nära 3 månader! 3 månader av ett tomt hål? Nej inte alls, 3 månader av.. både himel och.. ja, motsatsen.
Att ta en kines till ett helt främmade land som ligger i ett såpass skilt kulturellt dike som mittens rike är inte något jag rekomenderar någon. Cong genomgår en både yttre och inre kris i "födslovåndorna" som västerlänning, men jag måste säga det, han sköter sig bra min kinespojke *stolt*.
Problemen har varit många, speciellt i början när jag själv genomgick en inre kris i mitt förhållande till allt "gamalt" som jag så abrupt lämnat bakom mig och nu skulle konfrontera, bara det faktum att jag nu hade en foreign fästman att inkludera i en svensk vardag. Det var både skönt och fruktansvärt att komma tillbaka.
Bara alla dessa missförständ människor emellan p g a kulturkrockar! - Det kanske är dags att vi svenskar börjar reflektera lite över vett och etikett både vad gäller behandling av svenskar men också främlingar som kommer från helt andra kulturella mönster med helt andra kulturella förväntningar. Vår svenska relaxade "undvika-konflikter-och-tydligt-betona-integritets-och-självständighets-krav"- mentalitet är läskig! Den falska versionen är värst. Hur behandlar man egentligen en gäst?
Ska inte en gäst vara i fokus när han/hon är på besök vare sig det gäller frågeställning och snack eller, främst, vid matbordet. Ska vi verkligen värna om integritet- och självständighetskrav hos någon som inte efterfrågat det , ens vet vad det är?
- "Nej, bäst jag inte frågar om han vill ha mer potatis igen, vill inte vara för "på".." eller
- "varför fråga om hur han upplever Sverige? Alla frågar det säkert, dessutom är jag inte intresserad." Skillnaderna mellan svensk gästvänlighet och kinesisk gästvänlighet är enorma.
Att säga ja på en gång i Kina är fult, det är allmän etikett att vara blygsam och t o m ljuga lite för att inte verka för framfusig:
- "Vill du ha ett äpple?"
- "Nej tack, jag tycker inte om äpplen. *lögn*"
- "Jo, jo, jo, ta nu! De är jättegoda, prova!"
- "Ok, ok! Tack." .."Mmm, väldigt goda!"
Dessutom, kineser nämer t e x aldrig en annas feltramp och brister i dennes närvaro utan spelar med och styr upp på ett kontrolltagande men ändå gästvänligtsätt för att inte vara ohövlig. I Sverige är vi för raka när någon trampar oss på tårna, att hålla masken när ens egen integritet rubbas är konst för oss "fria" svenskar. Kanske man ska läsa på lite innan man bjuder hem en kines? Men visst också, att mötas på mitten är viktigast i relationer mellan olika kulturer.
Underbart är det ju förstås att vi, äntligen, fått tid och rum för enbart varann. Vi lever som ett normalt par vilket inkluderar allt det där vardagliga som att laga mat, diska, tvätta, städa, handla och gå ut med hunden utöver det andra som man gör (studerar, planerar och drömmer) - äntligen bor vi ju själva! I allt det där vardagliga har Cong verkligen imponerat på mig.
Cong tar egna inisiativ till att både diska och tvätta, dessutom erbjuder han sig vareviga dag att hjälpa till att laga mat eller så lagar han själv kinesisk mat.
För att inte tala, han har blivit bundis med hunden! Hunden som annars är en rätt bitchig liten råtta mot främlingar (och främst män) fattade snabbt tycke för mattes nya bundis och följer nu Cong hack i häl vart vi än går. Vågar man säga att man hittat drömmannen? Med lite "extras" förstås utöver det drömlika..
Hur och varför han kunnat sätta in sig i livet som man så snabbt är för mig halvt en gåta, nämnas skall att som [kinesiskt]bortskämt enda barn hade han aldrig tvättat en trasa eller stekt ett ägg innan jag dök upp i hans liv! Inte ens halvsnuskig ungkarl som lever på hämtpizza och cola kunde man klassifera honom som, snarare "mammas lilla pöjk" med växtvärk. Det var på tiden att han åkte långt, långt bort ett tag..
Om man i förväg hade vetat hur eldigt det kan bli i strävan efter att försvara egot i en relation hade jag nog gått i kloster. Så mycket man tycker se sig lida när 2 skilda världar krockar och det blir jordbävning. Mycket som händer mentalt och konflikter som uppstår när man flyttar ihop är för mig nu införstått och verkligt och inte bara något man hör om, det är jobbigt att slita sig loss från singelliv och självständighet. Men jag märker hur dessa "problem" har varit bra för just mig, just oss. Antingen ger man upp och drar eller så bestämmer man sig för att satsa, offra och förändras. Jag har valt det senare, Cong också och det är nu vi börjar se resultatet av villkorslösa uppoffringar och frivillig förändring, det är nu jag börjar vandrar på moln!
Med min erfarenhet i facit blir jag mörkrädd när jag tänker på alla unga par som ger sig in i snabba giftermål, väldigt vanligt från de kretsar jag kommer. Allt är ju givetvis (vanligtvis) bomull och moln när man dejtar, officiellt blir ett par och sedan förlovar sig, men att bo tillsammans och verkligen lära känna varann på det sättet som man bara kan när man nöts i vardagsproblem, det är nått helt annat. Big time.
Den första månaden hemma i Uppsala kändes rätt skön, jag kände mig trygg igen och kände att jag hade backup i form av familj och vänner men nu såhär ca 2 månader senare känner jag mig lite besviken på det jag innan räknat som en trygghet. Egentligen har en ihållig ensamhet förföljt mig sedan år tillbaka, väl tillsammans med nära och kära har den känslan fortfarande varit påtaglig. Det är inte förns nu jag känner mig hel. Det är inte förns nu jag känner att vad som än händer mellan andra och mig så kommer jag aldrig känna mig ensam igen! Nu börjar jag känna familjelycka, den där "vi"känslan att det bara är vi 2! Eller 3.. Jag, Cong och hunden. Allt annat är bara omgivning och händelser. Allt annat är flytande.
3 månader har det tagit men nu känner jag mig rätt trött på svenkar och svenskhet, drömmen om ett liv i Kina har börjat brinna igen. Att få leva, studera och arbeta i Kina är ju vad jag helst vill på ett eller annat sätt, men det ska ju funka också. En smått smygande känsla kommer lastad med inte bara en känsla utan ett helt paket känslomässiga och praktiska problem - vad är egentligen bäst?
Bollar flyger i luften men vi har bestämt oss för att ta en dag i taget mot det mål som är rimligast för oss. Men en sak är säker, känslan av tillfredsställelse är inte alltid där man tror den är, tillfredsställelse finns bara på rätt ställe i rätt tid vilken kan vara en annan imorgon än den idag. Det gäller att veta vart man ska, vad man än känner.
Har inte bloggat något nu på nära 3 månader! 3 månader av ett tomt hål? Nej inte alls, 3 månader av.. både himel och.. ja, motsatsen.
Att ta en kines till ett helt främmade land som ligger i ett såpass skilt kulturellt dike som mittens rike är inte något jag rekomenderar någon. Cong genomgår en både yttre och inre kris i "födslovåndorna" som västerlänning, men jag måste säga det, han sköter sig bra min kinespojke *stolt*.
Problemen har varit många, speciellt i början när jag själv genomgick en inre kris i mitt förhållande till allt "gamalt" som jag så abrupt lämnat bakom mig och nu skulle konfrontera, bara det faktum att jag nu hade en foreign fästman att inkludera i en svensk vardag. Det var både skönt och fruktansvärt att komma tillbaka.
Bara alla dessa missförständ människor emellan p g a kulturkrockar! - Det kanske är dags att vi svenskar börjar reflektera lite över vett och etikett både vad gäller behandling av svenskar men också främlingar som kommer från helt andra kulturella mönster med helt andra kulturella förväntningar. Vår svenska relaxade "undvika-konflikter-och-tydligt-betona-integritets-och-självständighets-krav"- mentalitet är läskig! Den falska versionen är värst. Hur behandlar man egentligen en gäst?
Ska inte en gäst vara i fokus när han/hon är på besök vare sig det gäller frågeställning och snack eller, främst, vid matbordet. Ska vi verkligen värna om integritet- och självständighetskrav hos någon som inte efterfrågat det , ens vet vad det är?
- "Nej, bäst jag inte frågar om han vill ha mer potatis igen, vill inte vara för "på".." eller
- "varför fråga om hur han upplever Sverige? Alla frågar det säkert, dessutom är jag inte intresserad." Skillnaderna mellan svensk gästvänlighet och kinesisk gästvänlighet är enorma.
Att säga ja på en gång i Kina är fult, det är allmän etikett att vara blygsam och t o m ljuga lite för att inte verka för framfusig:
- "Vill du ha ett äpple?"
- "Nej tack, jag tycker inte om äpplen. *lögn*"
- "Jo, jo, jo, ta nu! De är jättegoda, prova!"
- "Ok, ok! Tack." .."Mmm, väldigt goda!"
Dessutom, kineser nämer t e x aldrig en annas feltramp och brister i dennes närvaro utan spelar med och styr upp på ett kontrolltagande men ändå gästvänligtsätt för att inte vara ohövlig. I Sverige är vi för raka när någon trampar oss på tårna, att hålla masken när ens egen integritet rubbas är konst för oss "fria" svenskar. Kanske man ska läsa på lite innan man bjuder hem en kines? Men visst också, att mötas på mitten är viktigast i relationer mellan olika kulturer.
Underbart är det ju förstås att vi, äntligen, fått tid och rum för enbart varann. Vi lever som ett normalt par vilket inkluderar allt det där vardagliga som att laga mat, diska, tvätta, städa, handla och gå ut med hunden utöver det andra som man gör (studerar, planerar och drömmer) - äntligen bor vi ju själva! I allt det där vardagliga har Cong verkligen imponerat på mig.
Cong tar egna inisiativ till att både diska och tvätta, dessutom erbjuder han sig vareviga dag att hjälpa till att laga mat eller så lagar han själv kinesisk mat.
För att inte tala, han har blivit bundis med hunden! Hunden som annars är en rätt bitchig liten råtta mot främlingar (och främst män) fattade snabbt tycke för mattes nya bundis och följer nu Cong hack i häl vart vi än går. Vågar man säga att man hittat drömmannen? Med lite "extras" förstås utöver det drömlika..
Hur och varför han kunnat sätta in sig i livet som man så snabbt är för mig halvt en gåta, nämnas skall att som [kinesiskt]bortskämt enda barn hade han aldrig tvättat en trasa eller stekt ett ägg innan jag dök upp i hans liv! Inte ens halvsnuskig ungkarl som lever på hämtpizza och cola kunde man klassifera honom som, snarare "mammas lilla pöjk" med växtvärk. Det var på tiden att han åkte långt, långt bort ett tag..
Om man i förväg hade vetat hur eldigt det kan bli i strävan efter att försvara egot i en relation hade jag nog gått i kloster. Så mycket man tycker se sig lida när 2 skilda världar krockar och det blir jordbävning. Mycket som händer mentalt och konflikter som uppstår när man flyttar ihop är för mig nu införstått och verkligt och inte bara något man hör om, det är jobbigt att slita sig loss från singelliv och självständighet. Men jag märker hur dessa "problem" har varit bra för just mig, just oss. Antingen ger man upp och drar eller så bestämmer man sig för att satsa, offra och förändras. Jag har valt det senare, Cong också och det är nu vi börjar se resultatet av villkorslösa uppoffringar och frivillig förändring, det är nu jag börjar vandrar på moln!
Med min erfarenhet i facit blir jag mörkrädd när jag tänker på alla unga par som ger sig in i snabba giftermål, väldigt vanligt från de kretsar jag kommer. Allt är ju givetvis (vanligtvis) bomull och moln när man dejtar, officiellt blir ett par och sedan förlovar sig, men att bo tillsammans och verkligen lära känna varann på det sättet som man bara kan när man nöts i vardagsproblem, det är nått helt annat. Big time.
Den första månaden hemma i Uppsala kändes rätt skön, jag kände mig trygg igen och kände att jag hade backup i form av familj och vänner men nu såhär ca 2 månader senare känner jag mig lite besviken på det jag innan räknat som en trygghet. Egentligen har en ihållig ensamhet förföljt mig sedan år tillbaka, väl tillsammans med nära och kära har den känslan fortfarande varit påtaglig. Det är inte förns nu jag känner mig hel. Det är inte förns nu jag känner att vad som än händer mellan andra och mig så kommer jag aldrig känna mig ensam igen! Nu börjar jag känna familjelycka, den där "vi"känslan att det bara är vi 2! Eller 3.. Jag, Cong och hunden. Allt annat är bara omgivning och händelser. Allt annat är flytande.
3 månader har det tagit men nu känner jag mig rätt trött på svenkar och svenskhet, drömmen om ett liv i Kina har börjat brinna igen. Att få leva, studera och arbeta i Kina är ju vad jag helst vill på ett eller annat sätt, men det ska ju funka också. En smått smygande känsla kommer lastad med inte bara en känsla utan ett helt paket känslomässiga och praktiska problem - vad är egentligen bäst?
Bollar flyger i luften men vi har bestämt oss för att ta en dag i taget mot det mål som är rimligast för oss. Men en sak är säker, känslan av tillfredsställelse är inte alltid där man tror den är, tillfredsställelse finns bara på rätt ställe i rätt tid vilken kan vara en annan imorgon än den idag. Det gäller att veta vart man ska, vad man än känner.
hemma i uppsala
Lite över en vecka nu sedan vi landade på svensk mark, Cong njuter av frihet och tomhet (!), FY vad sjukt lite folk det är här på andra sidan jorden, och fasas över de "långa, stora svenskarna" och de svenska priserna, men han börjar vänja sig.
Själv känner jag att jag snart "vänjt klart mig" nu efter x antal dagar, men jag ser verkligen allt med nya ögon. Märkligt, detta var inte den första resan till asien jag gjort men ändå, denna satte djupare spår än jag trodde..
Här börjar nu, ännu, ett helt nytt liv fast med fast mark att stå på. Gud, jag är så glad att jag är tillbaka trots den svenska lithenheten och känslan av förändring i allt som annars var så självklart här hemma i Uppsala, men livet med sambo och hund i en minietta är mysigt. Jag har verkligen saknat min hund.
Hm, har mycket studier nu att ta igen dessa veckor då post till Kina har varit omöjlig och så har jag ju en del "jobb" att pyssla med men jag ska försöka hålla liv i bloggen och berätta om de "äventyr" vi kommer dra ut på här i Sverige i sommar, kulturkrockar är givna även om livet här är så mer avslappnat än i Kina.
Inte förns nu har jag insett att jag alltid kommer att vara svensk innerst inne.
Själv känner jag att jag snart "vänjt klart mig" nu efter x antal dagar, men jag ser verkligen allt med nya ögon. Märkligt, detta var inte den första resan till asien jag gjort men ändå, denna satte djupare spår än jag trodde..
Här börjar nu, ännu, ett helt nytt liv fast med fast mark att stå på. Gud, jag är så glad att jag är tillbaka trots den svenska lithenheten och känslan av förändring i allt som annars var så självklart här hemma i Uppsala, men livet med sambo och hund i en minietta är mysigt. Jag har verkligen saknat min hund.
Hm, har mycket studier nu att ta igen dessa veckor då post till Kina har varit omöjlig och så har jag ju en del "jobb" att pyssla med men jag ska försöka hålla liv i bloggen och berätta om de "äventyr" vi kommer dra ut på här i Sverige i sommar, kulturkrockar är givna även om livet här är så mer avslappnat än i Kina.
Inte förns nu har jag insett att jag alltid kommer att vara svensk innerst inne.
sweden here we come!
HAN FICK VISUM! TJIHOOO!
Sista veckan ha vart en enda stressig röra mellan det vardagliga seget. Väntan på visum, letande efter biljetter, köp av presenter (omöjlig uppgift) och diverse förberedelser man gör innan man reser bort för ett halvår.
Visumet kom i sista minuten, hjälp vad svenska ambassaden i Beijing är seg! *pinigt*
Sjäv går jag med blandade känslor, skönt att få komma tillbaka till Sverige, till hem, hund och folk men samtidigt.. Fy vad konstigt annorlunda allt och alla kommer vara, eller.. kännas.. Inget är som det brukar.
På ett sätt vill jag inte, vågar inte. Cong tycker jag är larvig - "Sweden is your home! *asgarv*", själv är han inte nervös för 5 öre. Eller så spelar han bara. Stackarn, allt kommer bli så annorlunda i Sverige, när jag svarade nej på frågan om han behöver packa ned sina tofflor (kineser använder alltid gummitofflor inomhus) såg han en aning vilsen ut typ: "va? inte ens när man går på toa?!?!". Hehehe.. Jag tröstade honom med att hos min mamma brukar man ha tofflor.
Morgondagen blir en lång dag, 9h i planet, men 3600kr/pers direktflyg Beijing-Stockholm är ju inte helt fel huh?
Tiden går för fort, imorrn kommer vi till Arlanda 17:10, GOSH vad jag är nervös!
Sweden here we come!
Sista veckan ha vart en enda stressig röra mellan det vardagliga seget. Väntan på visum, letande efter biljetter, köp av presenter (omöjlig uppgift) och diverse förberedelser man gör innan man reser bort för ett halvår.
Visumet kom i sista minuten, hjälp vad svenska ambassaden i Beijing är seg! *pinigt*
Sjäv går jag med blandade känslor, skönt att få komma tillbaka till Sverige, till hem, hund och folk men samtidigt.. Fy vad konstigt annorlunda allt och alla kommer vara, eller.. kännas.. Inget är som det brukar.
På ett sätt vill jag inte, vågar inte. Cong tycker jag är larvig - "Sweden is your home! *asgarv*", själv är han inte nervös för 5 öre. Eller så spelar han bara. Stackarn, allt kommer bli så annorlunda i Sverige, när jag svarade nej på frågan om han behöver packa ned sina tofflor (kineser använder alltid gummitofflor inomhus) såg han en aning vilsen ut typ: "va? inte ens när man går på toa?!?!". Hehehe.. Jag tröstade honom med att hos min mamma brukar man ha tofflor.
Morgondagen blir en lång dag, 9h i planet, men 3600kr/pers direktflyg Beijing-Stockholm är ju inte helt fel huh?
Tiden går för fort, imorrn kommer vi till Arlanda 17:10, GOSH vad jag är nervös!
Sweden here we come!
kina vs. sverige
ÅNEJ! *ångest*, jag har inte bloggat på evigheter!!
*skäms*
Vi har haft en hel del på gång så det har inte varit riktigt intressant med att skriva.. Har lite foton som väntar på redigering dock.
På måndag (om det stämmer) får vi veta om Cong fått visum eller ej, håll tummarna! ..Sitter och letar billiga flygbiljetter men det är lättare sagt än gjort, så håll alla tummar ni har (!) vettja.
En otroligt intensiv men underbart skön sommar i Sverige väntar. Trodde aldrig det skulle komma ur min mun men jag längtar faktiskt hem. ..Visserligen har jag ju inte sagt nått nu, bara skrivit ;).
Jag längtar efter grönt gräs och frisk luft, Arlas hushållsost, lussebullar och pannkakor och min hund.
Främst längtar jag efter min lägenhet och ett "normalt" vuxenliv igen, nu med Cong inkluderad!
Kina har varit utmanande på många sätt, känsligt, jobbigt men lärorikt och livsnödvändigt. Från och med nu är min relation till Kina på en helt annan nivå än den var innan jag kom.
Kina är inte längre min dröm utan min verklighet, en verklighet som jag måste överleva. Trodde aldrig det kunde ske såpass snabbt, jag menar att drömmar som blir verklighet övergår till vardagliga utmaningar.. Drömmar som blir verklighet blir aldrig exakt som vi tänkt, i början kan vi bli besvikna men efter ett tag inser vi att vi faktiskt fick vad vi drömde om, bara på ett annat sätt som i slutändan kommer visa sig vara det bästa sättet. Jag vet.
Kina kommer alltid vara en plats jag utmanas på, det enda stället som kommer kännas och påverka mig såpass djupt, en plats jag aldrig kan vara utan..
Nog tjabb.
Så vad händer i sommar? Vi håller på med "uppkickandet" av 2 olika affärsideér som kräver en del förberedelser, planerar en valpkull på Selma (min hund för er som inte vet) och sen har vi ju alla de där ställena och personerna vi måste besöka (en segelvecka hos pappa blir det garanterat)!
Ska bli en oerhört konstig känsla att komma tillbaka till allt "gammalt" när inget egentligen är som det brukar vara i mitt liv, dröjer nog inte länge förns längtan tillbaka till Kina övervinner begär både efter gräs och ost.. Vi får se hur det låter efter några veckor.
Bara runt 12 dar kvar!!!!!
*skäms*
Vi har haft en hel del på gång så det har inte varit riktigt intressant med att skriva.. Har lite foton som väntar på redigering dock.
På måndag (om det stämmer) får vi veta om Cong fått visum eller ej, håll tummarna! ..Sitter och letar billiga flygbiljetter men det är lättare sagt än gjort, så håll alla tummar ni har (!) vettja.
En otroligt intensiv men underbart skön sommar i Sverige väntar. Trodde aldrig det skulle komma ur min mun men jag längtar faktiskt hem. ..Visserligen har jag ju inte sagt nått nu, bara skrivit ;).
Jag längtar efter grönt gräs och frisk luft, Arlas hushållsost, lussebullar och pannkakor och min hund.
Främst längtar jag efter min lägenhet och ett "normalt" vuxenliv igen, nu med Cong inkluderad!
Kina har varit utmanande på många sätt, känsligt, jobbigt men lärorikt och livsnödvändigt. Från och med nu är min relation till Kina på en helt annan nivå än den var innan jag kom.
Kina är inte längre min dröm utan min verklighet, en verklighet som jag måste överleva. Trodde aldrig det kunde ske såpass snabbt, jag menar att drömmar som blir verklighet övergår till vardagliga utmaningar.. Drömmar som blir verklighet blir aldrig exakt som vi tänkt, i början kan vi bli besvikna men efter ett tag inser vi att vi faktiskt fick vad vi drömde om, bara på ett annat sätt som i slutändan kommer visa sig vara det bästa sättet. Jag vet.
Kina kommer alltid vara en plats jag utmanas på, det enda stället som kommer kännas och påverka mig såpass djupt, en plats jag aldrig kan vara utan..
Nog tjabb.
Så vad händer i sommar? Vi håller på med "uppkickandet" av 2 olika affärsideér som kräver en del förberedelser, planerar en valpkull på Selma (min hund för er som inte vet) och sen har vi ju alla de där ställena och personerna vi måste besöka (en segelvecka hos pappa blir det garanterat)!
Ska bli en oerhört konstig känsla att komma tillbaka till allt "gammalt" när inget egentligen är som det brukar vara i mitt liv, dröjer nog inte länge förns längtan tillbaka till Kina övervinner begär både efter gräs och ost.. Vi får se hur det låter efter några veckor.
Bara runt 12 dar kvar!!!!!
beijing shopping och svensk byråkrati
Nu är det vår! Vårsolen värmer, knoppar och grönt skymtar och golvvärmen är avslagen.. Gud vad kallt det är inne utan golvvärme! Vår? Hmmmm.. Jo.
Idag tog vi en tur till Beijing. Målet var Svenska ambassaden då Cong ska resa med mig tillbaka till Sverige nu i april, nu om vi blir visade mercy av vår svenka byråkrati vill säga.. Om ni bara visste (ni som inte vet) vad en person utanför EU måste hosta fram för att kunna få ansöka om visum till Sverige! Kolla gärna in Svenska ambassaden i Beijings websida. Samlingsarbetet för "the Cong file" på minst 20 papper har tagit ca 3 veckor att få fram med resor och samtal kors och tvärs, Tianjin, Beijing, Langfang.. Cong är skriven i Tianjin där alla hans ID ärenden görs och Svenska ambassaden i Beijing svarar varken på mail eller i telefon.. RövarE!
Väl framme vid ambassaden fick vi köa utanför i ca 2,5 timme då jopparna inne på kontoret arbetade i slowmotion inför påskledigheten.
Visserligen fick jag erfara 2 intressanta kinesiska fenomen och ett svenskt så tjurig kan man inte vara för länge:
Kinesiskt fenomen 1. Försäkringsförsäljing på gatan.
Tydligen hade familjen redan blivit "inbokade" en reseförsäkring vid senaste besöket på ambassaden, försäljningsnissarna vet precis vart dom ska stå för att kunna hjälpa vilsna visumapplikanter som måste skaffa en reseförsäkring täckande 300.000EUR för att kunna ansöka om visum.
Kinesiskt fenomen 2. Bitchfight med naglar och sparkar mellan 2 försäkringstjejjer.
Vet inte hela storyn men helt plötsligt bröt det ut ett slagsmål i slutet av kön, försäljningsnissarna fick sära på försäljningsbitcharna vars naglar, sparkar och hårryckningar flög hej vilt. Troligtvis var den ena tjejjen avundsjuk på att den andra sålde mer försäkringar än henne (typiskt). De rök för övrigt ihop en andra gång 30min senare..
Kina är allt bra spännande mellan den där vardagen som i majoritet är allt annat än spännade (!)..
Svenskt fenomen 1: Svenskar hälsar inte på andra svenskar i Kina. punkt.
I kön 2 personer före oss stod en svensk medelålders gubbe med en tonårig son och någon som verkade vara gubbens kinesiska sambo. Svennarna tittade på mig, jag tittade på dom, i 2,5 timme stod vi och köade men inte ett ord yttrades mellan oss. Hm det är inte alltså bara jag som hellre vill sjunka genom jorden än att beblanda mig med likalookade här borta? *skäms*
Gripande många västerlänningar i centrala Beijing!
Iallafall, tillslut kunde vi lämna in ansökan och vi drog in till centrum för att äta på Sizzler som ligger i Wangjing Jiamao Shopping Center, beläget på superkända shoppigatan Wangjing. Det är andra gången vi äter på denna underbara västerländska restaurang, megastort grillat kycklingbröst och bakpotatis för 39 yuan - MUMMA, JA! Unlimited tillgång till en rätt enorm buffe med diverse sallader, soppor, grönsaker och frukter är inte heller att gråta över (fråga en salig Cong som sprang minst 5 grr till buffén för påfyllning även denna gång).
Själv har jag dregglat efter svensk mat och makverk sen nån vecka nu.. Alla dessa bilder - åt skogen med dig arla.se!!!
Just idag tog vi Beijing Subway för första gången vilket givetivs va kul, och jag som just idag INTE tog med kameran! Speed ads? HA HA HA. Typsikt.
Som grädden på moset gick vi en riktigt trevlig shoppingrunda med kameran fortfarande (nähä) i sin frånvaro *dåligt samvete* - pust, dags att släppa tvångsfotandet helt tror jag (hjälp sökes).
Svårt att hinna med tillräckligt på bara några få timmar på Wangjing, denna yta och dessa.. weirda malls. Men lite kläder fyndade vi faktiskt.
Hm, mina besök i huvudstaden ter sig alltid kännas för.. begränsade, känner mig alltid antingen otillfredsställd eller stressad efter en dag i Beijing och lugnet väl tillbaka i Langfang är underbart, men idag var faktiskt nice! Trots alla dessa Olympics stuff överallt! Gripande ett helt himla mall med bara Olympics sponsorer? *blundar*
Måste ju säga det att Beijing är 1000 ggr trevligare i vårsolen än i vinterdimman och kylan, kanske lär jag mig gilla staden tillslut?
bilder:
*host*
Idag tog vi en tur till Beijing. Målet var Svenska ambassaden då Cong ska resa med mig tillbaka till Sverige nu i april, nu om vi blir visade mercy av vår svenka byråkrati vill säga.. Om ni bara visste (ni som inte vet) vad en person utanför EU måste hosta fram för att kunna få ansöka om visum till Sverige! Kolla gärna in Svenska ambassaden i Beijings websida. Samlingsarbetet för "the Cong file" på minst 20 papper har tagit ca 3 veckor att få fram med resor och samtal kors och tvärs, Tianjin, Beijing, Langfang.. Cong är skriven i Tianjin där alla hans ID ärenden görs och Svenska ambassaden i Beijing svarar varken på mail eller i telefon.. RövarE!
Väl framme vid ambassaden fick vi köa utanför i ca 2,5 timme då jopparna inne på kontoret arbetade i slowmotion inför påskledigheten.
Visserligen fick jag erfara 2 intressanta kinesiska fenomen och ett svenskt så tjurig kan man inte vara för länge:
Kinesiskt fenomen 1. Försäkringsförsäljing på gatan.
Tydligen hade familjen redan blivit "inbokade" en reseförsäkring vid senaste besöket på ambassaden, försäljningsnissarna vet precis vart dom ska stå för att kunna hjälpa vilsna visumapplikanter som måste skaffa en reseförsäkring täckande 300.000EUR för att kunna ansöka om visum.
Kinesiskt fenomen 2. Bitchfight med naglar och sparkar mellan 2 försäkringstjejjer.
Vet inte hela storyn men helt plötsligt bröt det ut ett slagsmål i slutet av kön, försäljningsnissarna fick sära på försäljningsbitcharna vars naglar, sparkar och hårryckningar flög hej vilt. Troligtvis var den ena tjejjen avundsjuk på att den andra sålde mer försäkringar än henne (typiskt). De rök för övrigt ihop en andra gång 30min senare..
Kina är allt bra spännande mellan den där vardagen som i majoritet är allt annat än spännade (!)..
Svenskt fenomen 1: Svenskar hälsar inte på andra svenskar i Kina. punkt.
I kön 2 personer före oss stod en svensk medelålders gubbe med en tonårig son och någon som verkade vara gubbens kinesiska sambo. Svennarna tittade på mig, jag tittade på dom, i 2,5 timme stod vi och köade men inte ett ord yttrades mellan oss. Hm det är inte alltså bara jag som hellre vill sjunka genom jorden än att beblanda mig med likalookade här borta? *skäms*
Gripande många västerlänningar i centrala Beijing!
Iallafall, tillslut kunde vi lämna in ansökan och vi drog in till centrum för att äta på Sizzler som ligger i Wangjing Jiamao Shopping Center, beläget på superkända shoppigatan Wangjing. Det är andra gången vi äter på denna underbara västerländska restaurang, megastort grillat kycklingbröst och bakpotatis för 39 yuan - MUMMA, JA! Unlimited tillgång till en rätt enorm buffe med diverse sallader, soppor, grönsaker och frukter är inte heller att gråta över (fråga en salig Cong som sprang minst 5 grr till buffén för påfyllning även denna gång).
Själv har jag dregglat efter svensk mat och makverk sen nån vecka nu.. Alla dessa bilder - åt skogen med dig arla.se!!!
Just idag tog vi Beijing Subway för första gången vilket givetivs va kul, och jag som just idag INTE tog med kameran! Speed ads? HA HA HA. Typsikt.
Som grädden på moset gick vi en riktigt trevlig shoppingrunda med kameran fortfarande (nähä) i sin frånvaro *dåligt samvete* - pust, dags att släppa tvångsfotandet helt tror jag (hjälp sökes).
Svårt att hinna med tillräckligt på bara några få timmar på Wangjing, denna yta och dessa.. weirda malls. Men lite kläder fyndade vi faktiskt.
Hm, mina besök i huvudstaden ter sig alltid kännas för.. begränsade, känner mig alltid antingen otillfredsställd eller stressad efter en dag i Beijing och lugnet väl tillbaka i Langfang är underbart, men idag var faktiskt nice! Trots alla dessa Olympics stuff överallt! Gripande ett helt himla mall med bara Olympics sponsorer? *blundar*
Måste ju säga det att Beijing är 1000 ggr trevligare i vårsolen än i vinterdimman och kylan, kanske lär jag mig gilla staden tillslut?
bilder:
*host*
min privata kinesiska kock
Här om dagen tillbringade jag och Cong några timmar ensamma och rulade lägenheten, hans föräldrar tog en tur till Tianjin (vilket uppskattas varje gång), att smaka på framtiden som ett "normalt" par är underbart och denna dag gjorde Cong kockdebut!
Cong har tagit initsiativet till att lära sig laga mat, jag är fortfarande rätt förvånad då jag inte alls förväntade mig detta av honom, ändå sitter han nästan varje dag vid matbordet och frågar hur man lagar den ena rätten efter den andra medans Lao Wang (gamle Wang (svärfar)) med överlägsen ton och bestämd blick förklarar. - Seriöst, jag kommer gifta mig med min helt egna, privata, kinesiska kock! *heaven on earth*.
Givetvis tog jag tillfället att fota min kineskock in action på debutdagen för dokumentation, söt eller vad? ..Och obs! Jag hjälpte honom faktiskt att cutta grönsaker och diska, teamwork är ju trots allt det bästa eller hur?
Resultat : Yummy!
bilder:
Cong har tagit initsiativet till att lära sig laga mat, jag är fortfarande rätt förvånad då jag inte alls förväntade mig detta av honom, ändå sitter han nästan varje dag vid matbordet och frågar hur man lagar den ena rätten efter den andra medans Lao Wang (gamle Wang (svärfar)) med överlägsen ton och bestämd blick förklarar. - Seriöst, jag kommer gifta mig med min helt egna, privata, kinesiska kock! *heaven on earth*.
Givetvis tog jag tillfället att fota min kineskock in action på debutdagen för dokumentation, söt eller vad? ..Och obs! Jag hjälpte honom faktiskt att cutta grönsaker och diska, teamwork är ju trots allt det bästa eller hur?
Resultat : Yummy!
bilder:
historian bakom vardagen
Oj! Nu var det ett bra tag sen jag skrev, sorry.
När man reser så här som jag gör, alltså, när man inte reser alls utan helt enkelt bara försöker skapa sig en vardag i en helt ny kultur så blir det mycket "dötid" mellan sightseeing och events. Denna resa till Kina var ju främst för att träffa min pojkvän in real life och avgöra framtiden som ju i majoritet består av vardag. Samtidigt som jag är här pluggar jag distans och förbereder en märkes release, så givetvis tar vardagen mycket tid även om den här, på andra sidan jordklotet, inte riiiiktigt är som hemma i Sverige.
So far är inget som jag tänkt det skulle bli, bättre på många sätt, sämre på andra men en sak är säker, jag kommer bosätta mig i Kina och leva med Cong 4 ever! Denna resa ger mig smak av min nya vardag vilken jag lär mig att älska dag för dag, hur kan vardagen i Sverige någonsin tillfredställa mig efter att ha bott här?
Kinesiskastudierna har "kommit av sig", dels p g a allt det där andra man ska göra en vardag och dels p g a.. lathet *host*, en vardag hos familjen Wang är närapå identisk med dagen innan (inte mycket action) och extra kryddan var inte lätt att hålla liv i varken för mig eller mina svärföräldrar. MEN själv känner jag, äntligen, att jag inte behöver hosta fram kinesiska, att plugga språket har varit min längtan sen flera år tillbaka, väl på plats och med möjligheter att få hjälp känner jag att panikstressen gett sig - jag har ju hela livet på mig att lära mig och kan snappa upp det när jag vill! TjihoOO! *lycklig*
Givetvis kommer jag plugga kinesiska, hårt, men det får vänta några månader, helst av allt vill jag ju plugga språket intensivt (på riktigt), på något universitet här..
De senaste veckorna har jag levt som i ett vakum, man vaggas snabbt in i en ny vardag och börjar ta saker för givet, man glömmer gamla vanor och skapar nya. Här hos Congs föräldrar är det svårt att känna sig som nått annat än gäst och/eller t o m barn (!) trots försöket till en vettig vardag är det svårt när man inte har sitt eget. Nu saknar man livet som vuxen och självständig men det är ju så, jag lever "gratis" just nu och det är ju fantastiskt i sig även om det går mig på nerverna ibland.
Men, slutet på denna resa börjar närma sig, i april åker jag tillbaka och som det ser ut nu kommer Cong att följa med mig och vi tillbringar sommaren i Sverige! ..Sen flyttar vi till vår egna lägenhet i Tianjin och äntligen kan vi leva som vuxna här i Kina. ..Vilken skillnad!
Oj, vad jag längtar efter vår framtida vardag.
Oj, vad stressad jag blev just nu.
När man reser så här som jag gör, alltså, när man inte reser alls utan helt enkelt bara försöker skapa sig en vardag i en helt ny kultur så blir det mycket "dötid" mellan sightseeing och events. Denna resa till Kina var ju främst för att träffa min pojkvän in real life och avgöra framtiden som ju i majoritet består av vardag. Samtidigt som jag är här pluggar jag distans och förbereder en märkes release, så givetvis tar vardagen mycket tid även om den här, på andra sidan jordklotet, inte riiiiktigt är som hemma i Sverige.
So far är inget som jag tänkt det skulle bli, bättre på många sätt, sämre på andra men en sak är säker, jag kommer bosätta mig i Kina och leva med Cong 4 ever! Denna resa ger mig smak av min nya vardag vilken jag lär mig att älska dag för dag, hur kan vardagen i Sverige någonsin tillfredställa mig efter att ha bott här?
Kinesiskastudierna har "kommit av sig", dels p g a allt det där andra man ska göra en vardag och dels p g a.. lathet *host*, en vardag hos familjen Wang är närapå identisk med dagen innan (inte mycket action) och extra kryddan var inte lätt att hålla liv i varken för mig eller mina svärföräldrar. MEN själv känner jag, äntligen, att jag inte behöver hosta fram kinesiska, att plugga språket har varit min längtan sen flera år tillbaka, väl på plats och med möjligheter att få hjälp känner jag att panikstressen gett sig - jag har ju hela livet på mig att lära mig och kan snappa upp det när jag vill! TjihoOO! *lycklig*
Givetvis kommer jag plugga kinesiska, hårt, men det får vänta några månader, helst av allt vill jag ju plugga språket intensivt (på riktigt), på något universitet här..
De senaste veckorna har jag levt som i ett vakum, man vaggas snabbt in i en ny vardag och börjar ta saker för givet, man glömmer gamla vanor och skapar nya. Här hos Congs föräldrar är det svårt att känna sig som nått annat än gäst och/eller t o m barn (!) trots försöket till en vettig vardag är det svårt när man inte har sitt eget. Nu saknar man livet som vuxen och självständig men det är ju så, jag lever "gratis" just nu och det är ju fantastiskt i sig även om det går mig på nerverna ibland.
Men, slutet på denna resa börjar närma sig, i april åker jag tillbaka och som det ser ut nu kommer Cong att följa med mig och vi tillbringar sommaren i Sverige! ..Sen flyttar vi till vår egna lägenhet i Tianjin och äntligen kan vi leva som vuxna här i Kina. ..Vilken skillnad!
Oj, vad jag längtar efter vår framtida vardag.
Oj, vad stressad jag blev just nu.
födelsedag och nyårsslut
Idag är det nyårsslut, sista dagen av det kinesiska nyårsfirandet som resulterar i ett färgsprakande och brakande (!) folkmyller i "the festival of lanterns". Denna dag drar man ut på stan för att ha kul, skjuta slut på fyverkerierna man köpt och för att se lantärnor och festivalpynt, tillskillnad från nyårsafton då man stannar hemma.
Nyårsafton var för 16 dagar sedan, idag är det den 15:e januari enligt den kinesiska kalendern som i år införträffade exakt på min födelsedag! Tajming eller vad? Raketer och smällare har hörts sen mörkret föll in och jag känner mig riktigt kungligt firad, "Åh, till mig.. I love you China! *drottning Silvia vinkning till höger och till vänster.*"
Dagen började vid 10-tiden då jag vaknade smått illamående men efter att jag fått present av Cong mådde jag genast bättre (relateras hur?). Han är så go, kinesiskt tradition ang. födelsedagspresenter är vanligtvis att man ger pengar men då jag stampat in i hans liv med vårt västerländksa koncept med paket så hade han till min födelsedag riktigt hysch pyschat ihop den finaste av presenter, en alldelses egen Yin! Yin är en personlig eller specifik stämpel (i majoritet gjord av jade) som man använde i antika Kina för att signera dokument, brev osv. Användandet av en Yin visade att man hade auktoritet och makt, även vid statliga och officiella dokument var rätt Yin lika kratfull som kejsarens egen och borgmästare gavs stadens Yin för att kunna signera viktiga dokument. Senare började även konstnärer signera sina verk med en personlig Yin, du känner säkert igen de röda stämpelmonogramen som du sett i något hörn av en kinesisk målning - Yin!
Min Yin är speciell, I början av vårt förhållande gav Cong mig ett Hao, Hao är ett smeknamn som kineserna vanligtvis hittar på åt sig själva, kan vara nästan vad som helst som berätter om personen ifråga t ex "Mannen med de 5 träden", "Den vackra blomman" o s v. Mitt Hao är klockrent, väldigt personligt för mig och Cong men också roligt då det är lite av en riddle, inte många kineser vet vad det är frågan om, så på min Yin är mitt Hao på antik kinesiska som bildar ett monogram, antik kinesiska är det ännu färre kineser som kan så stämpeln är mer som ett cool bild.
Så varför var denna present så bra? Det är ju uppenbart perfekt, romantiskt och .. nu kan jag signera min design ch mina konstverk med en helt egen stämpel alá chinese!!! *happy* *ska scanna in i datorn och fixa som eps*
Vid lunch bjöds det på nudlar, svamp-kött-och-räkgryta (!) och grönsaker som man blandar ihop. Nudlar är traditionell kinesisk födelsedagsmat då nudlar är långa vilket givetvis = lång levnad (finurligt huh?). Efter lite dötimmar framför datorn åt vi Yuan Xiao, söta, mjuka slembollar med fyllning gjorda av en speciell risdeg som man vanligtvis äter på denna dag, The festival of lanterns.. Slembollar i vatten men så goda! Var rätt nöjd efter måltiden men 10 minuter senare överraskades jag med tårta och fick blåsa ut 23 ljus med en urful partyhatt på huvudet medans svärmor fotade, pust. Det ska väl tilläggas att familjen annars inte brukar fira födelsdagar värst mycket (typ minimum), guu så gulliga dom är i sitt överansträngande till att få mig att känna mig som hemma.
Efter tårtan åkte vi ner genom fyverkerimyller till stadens största park där man satt upp 1000-tals lantärnor, ljus och stora blinkande jippo-grejjer, OJ vad mycket kineser det var! Väl nere i parken fotandes (halvt förgäves i mörkret) märkte jag hur Cong skruvade på sig och stressade på, senare insåg jag att min blivande man har något av torgskräck! Hur kan det vara möjligt, han är kines! I kina är det fullproppat! Men med magont, toakris och en mobil som närapå sumpade bilen hem gjorde det hela värre för honom *förhoppningsvis var det orsaken*. Själv gick jag superglad i myllret av kineser och lantärnor med hundratals fyverkerier bullrandes, är vi så olika alltså?
Lyckligtvis fick vi tag på Congs föräldrar tillslut och kunde åka hem till lugnet igen, vilken roligt udda födelsedag!
.. Som vanligt alltså *megasmajl*
bilder:
.
Nyårsafton var för 16 dagar sedan, idag är det den 15:e januari enligt den kinesiska kalendern som i år införträffade exakt på min födelsedag! Tajming eller vad? Raketer och smällare har hörts sen mörkret föll in och jag känner mig riktigt kungligt firad, "Åh, till mig.. I love you China! *drottning Silvia vinkning till höger och till vänster.*"
Dagen började vid 10-tiden då jag vaknade smått illamående men efter att jag fått present av Cong mådde jag genast bättre (relateras hur?). Han är så go, kinesiskt tradition ang. födelsedagspresenter är vanligtvis att man ger pengar men då jag stampat in i hans liv med vårt västerländksa koncept med paket så hade han till min födelsedag riktigt hysch pyschat ihop den finaste av presenter, en alldelses egen Yin! Yin är en personlig eller specifik stämpel (i majoritet gjord av jade) som man använde i antika Kina för att signera dokument, brev osv. Användandet av en Yin visade att man hade auktoritet och makt, även vid statliga och officiella dokument var rätt Yin lika kratfull som kejsarens egen och borgmästare gavs stadens Yin för att kunna signera viktiga dokument. Senare började även konstnärer signera sina verk med en personlig Yin, du känner säkert igen de röda stämpelmonogramen som du sett i något hörn av en kinesisk målning - Yin!
Min Yin är speciell, I början av vårt förhållande gav Cong mig ett Hao, Hao är ett smeknamn som kineserna vanligtvis hittar på åt sig själva, kan vara nästan vad som helst som berätter om personen ifråga t ex "Mannen med de 5 träden", "Den vackra blomman" o s v. Mitt Hao är klockrent, väldigt personligt för mig och Cong men också roligt då det är lite av en riddle, inte många kineser vet vad det är frågan om, så på min Yin är mitt Hao på antik kinesiska som bildar ett monogram, antik kinesiska är det ännu färre kineser som kan så stämpeln är mer som ett cool bild.
Så varför var denna present så bra? Det är ju uppenbart perfekt, romantiskt och .. nu kan jag signera min design ch mina konstverk med en helt egen stämpel alá chinese!!! *happy* *ska scanna in i datorn och fixa som eps*
Vid lunch bjöds det på nudlar, svamp-kött-och-räkgryta (!) och grönsaker som man blandar ihop. Nudlar är traditionell kinesisk födelsedagsmat då nudlar är långa vilket givetvis = lång levnad (finurligt huh?). Efter lite dötimmar framför datorn åt vi Yuan Xiao, söta, mjuka slembollar med fyllning gjorda av en speciell risdeg som man vanligtvis äter på denna dag, The festival of lanterns.. Slembollar i vatten men så goda! Var rätt nöjd efter måltiden men 10 minuter senare överraskades jag med tårta och fick blåsa ut 23 ljus med en urful partyhatt på huvudet medans svärmor fotade, pust. Det ska väl tilläggas att familjen annars inte brukar fira födelsdagar värst mycket (typ minimum), guu så gulliga dom är i sitt överansträngande till att få mig att känna mig som hemma.
Efter tårtan åkte vi ner genom fyverkerimyller till stadens största park där man satt upp 1000-tals lantärnor, ljus och stora blinkande jippo-grejjer, OJ vad mycket kineser det var! Väl nere i parken fotandes (halvt förgäves i mörkret) märkte jag hur Cong skruvade på sig och stressade på, senare insåg jag att min blivande man har något av torgskräck! Hur kan det vara möjligt, han är kines! I kina är det fullproppat! Men med magont, toakris och en mobil som närapå sumpade bilen hem gjorde det hela värre för honom *förhoppningsvis var det orsaken*. Själv gick jag superglad i myllret av kineser och lantärnor med hundratals fyverkerier bullrandes, är vi så olika alltså?
Lyckligtvis fick vi tag på Congs föräldrar tillslut och kunde åka hem till lugnet igen, vilken roligt udda födelsedag!
.. Som vanligt alltså *megasmajl*
bilder:
.
storhetsvansinne i mittens rike
Japp, kineserna har storhetsvansinne. För er som har ett litet hum om kinesisk historia kan man lätt spåra vart detta storhetsvansinne kommer ifrån, kineserna är ett medvetet folk, lojaliteten till staten är stark, t o m starkare än den till familjen och folket har trots otaliga "inom- och utombords" konflikter genom åren ändå lyckats utveckla och bevara urgammal kultur, kunskap och skicklighet i diverse områden som än idag används för att bygga nationen. Kineserna är både skickliga och smarta i de flesta områden enligt min mening.
Kinesiska tankesätt och oskrivna regler har oftast antingen en vetenskaplig/medicinsk (enligt kineserna) förklaring, en djup mening (på gränsen till överromantiserad), en viktig historia bakom (sann eller "påhittad") eller är rent av en produkt av urgammal "outbildad" skrock från gamla läror.
Trots en numera ateistisk världsbild i majoritet lever mycket visdomsord och skrock kvar från den tiden landet (enligt oss västerlänningar) var outbildat och mest bestod av diverse religiösa och poetiska läror som bankade in doktriner i folket. Många kinesiska visdomsord och oskrivna regler hamnar idag på gränsen till antiklimax då orsaker och förklaringar för oss "vetenskapligt bildade" blir totalt löjliga: - "Det är inte bra att du äter bananer under menstration, bananer är kalla." (?!).. "Varför?" undrar jag. Svaret: "kvinnor är kalla och för mycket kallt är inte bra." ..Huh? OKAAAJ..
Hao Li syftar givetvis på Yin och Yang som är så mycket mer i vardagen än balans i vad du äter, tänkandet lever än idag kvar hos många som kallar sig ateister.
Ibland blir det kinesiska storhetsvansinnet verkligen för mycket för oss västerlänningar som fortfarande anser att kineser i majoritet tillhör outbildat folk i jämförelse med väst. Congs pappa är otroligt patriotisk, för honom är alla andra folkgrupper och nationer långt underlägsna Kina. I allt från politik till matlagning står kineserna i fronten för vad som är bäst.
Idag blev jag sur. Jag är inte den bäste på matlagning, inte det att jag är värdelös, jag har bara inte mycket intresse i det helt enkelt, mat är till för att ätas och även om man kan göra det både smakligt och estetiskt snyggt så är det inte något jag lägger för mycket energi på om jag inte verkligen har lust. Att krysta fram restaurangmat för att tillfredställa folk som ändå gluffar i sig rätterna som stenåldersmänniskor är inte riktigt vad jag har lust med idag, dessutom om min matlagning räknas som dålig eller ohälsosam i jämförelse med kinesisk - why on earth ska jag laga mat? Ens lära mig kinesisk? *flera veckors matirritation kommer fram*. Ja, enligt min käre svärfar är svensk mat skit.
Cong har börjat prata om att han kanske skulle börja lära sig laga mat och visst, vill han så kan jag ju också lära mig kinesisk matlagning så vi kan laga tillsammans, som hans föräldrar. Vid matbordet babblade Congs pappa något om kinesisk matlagning i sin överlägsna ton och Cong översatte att "So fei kan ju inte laga mat, blablablaa.." - Himla orättvist! Jag kan visst laga mat, precis som om han eller hans fru kan laga svensk mat? Idiotiskt!
Följdsvaret på min reaktion blev: "Svensk mat är dålig och ohälsosam." varav jag blev mer än smått irriterad. Va 17! Västerländsk mat ligger hästlängder före kinesisk vad gäller vetenskaplig forskning, tänk bara på alla avancerade mjölk- och brödprodukter vi har i Sverige med bakteriekulturer och fibrer osv - inte en gripande fiber finns det här! Visst, visst den kinesiska maten fick min aptit att återuppstå efter x antal månader och kinesisk matkultur, forskning och medicin har århundranden av bevisade effekter men måste man få storhetsvansinne för det? Precis som om all mat utom den kinesiska är dålig och ohälsosam, gubben har aldrig ens lämnat Kinas gränser! Storhetsvansinne ja.
Hur 17 kan man vara så överlägsen när man äter ankben, fiskhjärnor och inälvor som om det vore lördagsgodis?
*Morr*.
Någon börjar känna sina svenska rötter tror jag. *Skäms*
Kinesiska tankesätt och oskrivna regler har oftast antingen en vetenskaplig/medicinsk (enligt kineserna) förklaring, en djup mening (på gränsen till överromantiserad), en viktig historia bakom (sann eller "påhittad") eller är rent av en produkt av urgammal "outbildad" skrock från gamla läror.
Trots en numera ateistisk världsbild i majoritet lever mycket visdomsord och skrock kvar från den tiden landet (enligt oss västerlänningar) var outbildat och mest bestod av diverse religiösa och poetiska läror som bankade in doktriner i folket. Många kinesiska visdomsord och oskrivna regler hamnar idag på gränsen till antiklimax då orsaker och förklaringar för oss "vetenskapligt bildade" blir totalt löjliga: - "Det är inte bra att du äter bananer under menstration, bananer är kalla." (?!).. "Varför?" undrar jag. Svaret: "kvinnor är kalla och för mycket kallt är inte bra." ..Huh? OKAAAJ..
Hao Li syftar givetvis på Yin och Yang som är så mycket mer i vardagen än balans i vad du äter, tänkandet lever än idag kvar hos många som kallar sig ateister.
Ibland blir det kinesiska storhetsvansinnet verkligen för mycket för oss västerlänningar som fortfarande anser att kineser i majoritet tillhör outbildat folk i jämförelse med väst. Congs pappa är otroligt patriotisk, för honom är alla andra folkgrupper och nationer långt underlägsna Kina. I allt från politik till matlagning står kineserna i fronten för vad som är bäst.
Idag blev jag sur. Jag är inte den bäste på matlagning, inte det att jag är värdelös, jag har bara inte mycket intresse i det helt enkelt, mat är till för att ätas och även om man kan göra det både smakligt och estetiskt snyggt så är det inte något jag lägger för mycket energi på om jag inte verkligen har lust. Att krysta fram restaurangmat för att tillfredställa folk som ändå gluffar i sig rätterna som stenåldersmänniskor är inte riktigt vad jag har lust med idag, dessutom om min matlagning räknas som dålig eller ohälsosam i jämförelse med kinesisk - why on earth ska jag laga mat? Ens lära mig kinesisk? *flera veckors matirritation kommer fram*. Ja, enligt min käre svärfar är svensk mat skit.
Cong har börjat prata om att han kanske skulle börja lära sig laga mat och visst, vill han så kan jag ju också lära mig kinesisk matlagning så vi kan laga tillsammans, som hans föräldrar. Vid matbordet babblade Congs pappa något om kinesisk matlagning i sin överlägsna ton och Cong översatte att "So fei kan ju inte laga mat, blablablaa.." - Himla orättvist! Jag kan visst laga mat, precis som om han eller hans fru kan laga svensk mat? Idiotiskt!
Följdsvaret på min reaktion blev: "Svensk mat är dålig och ohälsosam." varav jag blev mer än smått irriterad. Va 17! Västerländsk mat ligger hästlängder före kinesisk vad gäller vetenskaplig forskning, tänk bara på alla avancerade mjölk- och brödprodukter vi har i Sverige med bakteriekulturer och fibrer osv - inte en gripande fiber finns det här! Visst, visst den kinesiska maten fick min aptit att återuppstå efter x antal månader och kinesisk matkultur, forskning och medicin har århundranden av bevisade effekter men måste man få storhetsvansinne för det? Precis som om all mat utom den kinesiska är dålig och ohälsosam, gubben har aldrig ens lämnat Kinas gränser! Storhetsvansinne ja.
Hur 17 kan man vara så överlägsen när man äter ankben, fiskhjärnor och inälvor som om det vore lördagsgodis?
*Morr*.
Någon börjar känna sina svenska rötter tror jag. *Skäms*
700 små rätter och en massa kinesisk kultur
Igår var vi och hälsade på ytterligare en släkting, Cong's mammas morfars brors son (!) alias "The fart guy" (!!). Kineserna är noga med titlarna men ibland har dom svårt att sätta rätt titel på rätt person och givetvis att sen också komma ihåg rätt titel, Cong har föga koll på titlarna och får fråga sina föräldrar ibland vad han ska kalla släktingarna. Krångligt värre för en annan som försöker konvertera till kines, att få titlarna översatta till engelska blir ju inte helt korrekt heller då uppgiften är närapå omöjlig..
The fart guy är 50+, frånskilld och bor här i Langfang, röker som en besatt gör han med askkoppar placerade i varje vrå i lägenheten - men då majoriten av kinesiska män i åldern 40-60 röker och med priser som 2 yuan/paket cigaretter, vem är förvånad? Rätt mysig lägenhet hade han dock, belägen i ett typiskt kinesiskt, "mellanklass", bostadskvarter. Husen, trappuppgångarna och innegårdarna var verkligen..slitna, 20-30 års slitage i Kina kan inte liknas med ens dubbelt så många år i Sverige när det gäller byggnader, man har en helt annan standard och ett helt annat sätt att sköta om fastigheterna. Klimatväxlingarna och vägdammet gör det hela väldigt komplicerat, ändå bor där kineser som jagar smuts som om det vore dödliga virus, "dirt" är det värsta man vet. De slutar aldrig att fascinera mig hur mycket jag än ser dessa byggnader..
Hemma hos The fart guy bjöds det på så många rätter att jag blev chockad, allt från grislår, fisk och grönsaker till fyllda krabbor, värsta restaurangen! Kanske ska fastslå denna blogg som en matblogg härefter? De kinesiska köket slutar aldrig att överraska mig med nyheter närapå varenda dag.
Männen dricker vanligtvis alltid någon slags alkohol till maten men nykterist som man är så är jag alltid lite skeptiskt när alkohol är med i bilden med tanke på hur vi svenskar "hanterar" fenomenet, men kineserna har en helt annan bild av alkohol och en helt annan dryckeskultur vilket jag uppskattar. För det första så dricker inte kvinnor (vanligtvis) och för det andra så dricker man sig aldrig berusad, stämmningen var trevlig och gubbarna rökte inte i rummet med tanke på mig vilket var en otrolig fin gest.
The fart guy's syster och hennes man var där också, vilka vi än besöker så är jag the topic som alla pratar om, börjar nästan bli döv för alla lovprisningar jag får, "beautiful, beautiful" översätter Hao Li när kvinnorna synar mig från topp till tå så att jag nästan rodnar.
Kineser är oftast väldigt raka, alla undrar hur vi träffades och hur Cong (som i många släktingars ögon är en loser p g a att han inte studerat tillräckligt hårt) kunnat få tag på mig, att få in en västerlänning i släkten är drömmen.
Igår fick jag höra en ny kommentar, inte alls ont menat bara helt kinesiskt ärlig enligt kinesiskt tänkande, det var The fart guy's syster som sa till Cong "nu får du ta och lära dig laga mat och göra hushållssysslor" menat: "eftersom du är en loser och du hittat en sådan fin västerländsk tjej så får du se till att smöra gärnet så att hon är nöjd trots dina enorma brister". Gripande..
Väl hemma när jag funderade över det blev jag lite arg, va 17, precis som om jag behöver bli mutad till att gifta mig?
Visst uppskattar jag hjälp i hushållssysslor även om jag är av den traditionella sorten men det är redan givet att vi kör teamwork, ibland är dom verkligen för kalla mot varann kineserna. Tyvärr måste jag ju säga att många, många kinesiska äktenskap verkligen är lika kyliga som det låter, i majoritet gifter man sig inte p g a kärlek utan p g a säkerhet, status och pengar - vad kan man förvänta sig?
Jag befinner mig i en helt annan värld.
bilder:
The fart guy är 50+, frånskilld och bor här i Langfang, röker som en besatt gör han med askkoppar placerade i varje vrå i lägenheten - men då majoriten av kinesiska män i åldern 40-60 röker och med priser som 2 yuan/paket cigaretter, vem är förvånad? Rätt mysig lägenhet hade han dock, belägen i ett typiskt kinesiskt, "mellanklass", bostadskvarter. Husen, trappuppgångarna och innegårdarna var verkligen..slitna, 20-30 års slitage i Kina kan inte liknas med ens dubbelt så många år i Sverige när det gäller byggnader, man har en helt annan standard och ett helt annat sätt att sköta om fastigheterna. Klimatväxlingarna och vägdammet gör det hela väldigt komplicerat, ändå bor där kineser som jagar smuts som om det vore dödliga virus, "dirt" är det värsta man vet. De slutar aldrig att fascinera mig hur mycket jag än ser dessa byggnader..
Hemma hos The fart guy bjöds det på så många rätter att jag blev chockad, allt från grislår, fisk och grönsaker till fyllda krabbor, värsta restaurangen! Kanske ska fastslå denna blogg som en matblogg härefter? De kinesiska köket slutar aldrig att överraska mig med nyheter närapå varenda dag.
Männen dricker vanligtvis alltid någon slags alkohol till maten men nykterist som man är så är jag alltid lite skeptiskt när alkohol är med i bilden med tanke på hur vi svenskar "hanterar" fenomenet, men kineserna har en helt annan bild av alkohol och en helt annan dryckeskultur vilket jag uppskattar. För det första så dricker inte kvinnor (vanligtvis) och för det andra så dricker man sig aldrig berusad, stämmningen var trevlig och gubbarna rökte inte i rummet med tanke på mig vilket var en otrolig fin gest.
The fart guy's syster och hennes man var där också, vilka vi än besöker så är jag the topic som alla pratar om, börjar nästan bli döv för alla lovprisningar jag får, "beautiful, beautiful" översätter Hao Li när kvinnorna synar mig från topp till tå så att jag nästan rodnar.
Kineser är oftast väldigt raka, alla undrar hur vi träffades och hur Cong (som i många släktingars ögon är en loser p g a att han inte studerat tillräckligt hårt) kunnat få tag på mig, att få in en västerlänning i släkten är drömmen.
Igår fick jag höra en ny kommentar, inte alls ont menat bara helt kinesiskt ärlig enligt kinesiskt tänkande, det var The fart guy's syster som sa till Cong "nu får du ta och lära dig laga mat och göra hushållssysslor" menat: "eftersom du är en loser och du hittat en sådan fin västerländsk tjej så får du se till att smöra gärnet så att hon är nöjd trots dina enorma brister". Gripande..
Väl hemma när jag funderade över det blev jag lite arg, va 17, precis som om jag behöver bli mutad till att gifta mig?
Visst uppskattar jag hjälp i hushållssysslor även om jag är av den traditionella sorten men det är redan givet att vi kör teamwork, ibland är dom verkligen för kalla mot varann kineserna. Tyvärr måste jag ju säga att många, många kinesiska äktenskap verkligen är lika kyliga som det låter, i majoritet gifter man sig inte p g a kärlek utan p g a säkerhet, status och pengar - vad kan man förvänta sig?
Jag befinner mig i en helt annan värld.
bilder:
happy valentine!
Mys!
Idag överraskade Cong mig med en ros och en chokladask, trodde inte jag kunde bli så där fånig som de där töntbrudarna från amerikanska klyschfilmer "oh honeeeey, for meeeeee? naaaaaw you're too sweeeeeet!" *puss, puss* men, men skenet bedrar eller nu vad man säger. Men, jag vart ju faktiskt överraskad, i sådana stunder kan en och annan groda hoppa, eller? *dålig ursäkt*
Vid lunch drog vi ut på "äventyr" till det mall vi brukar besöka mest och för första gången åkte jag kinesisk buss som var en riktig upplevelse, *gupp, gupp, skump, skump* på annars raka vägar. Skumpresan kostade 1yuan/person (0,89kr) vilket var mer än okejpris enligt min åsikt hur mycket skumpande det än skulle varit.
Väl framme åt vi en megalunch på en rätt snygg convenient food cafe/restaurang och sen knata vi runt på mallet efter en väska till mig. Naturligtvis hittade jag ingen väska men Cong fick Puma sockor, det där perfekta hårwax guccet jag letat efter ett bra tag nu till honom och jag fick 2 rosor till!
Jag har alltid försökt förtränga detta datum men måste säga att idag var den mysigaste dan på länge, helt plötsligt inser man hur underbart livet faktiskt är, hur fort det egentligen gått att hamna just här och man känner sig.. nöjd. Är det rosorna, chokladen eller pms:en som spökar kan jag inte avgöra men den 14:e februari kan tydligen va helt underbar när man inte längre är själv, idag känns det nästan tårögt bra. Jag vill inte va nån annanstans .
Pms var det nog ja.
Glad alla hjärtans dag/ Happy valentine på er!
bild:
Idag överraskade Cong mig med en ros och en chokladask, trodde inte jag kunde bli så där fånig som de där töntbrudarna från amerikanska klyschfilmer "oh honeeeey, for meeeeee? naaaaaw you're too sweeeeeet!" *puss, puss* men, men skenet bedrar eller nu vad man säger. Men, jag vart ju faktiskt överraskad, i sådana stunder kan en och annan groda hoppa, eller? *dålig ursäkt*
Vid lunch drog vi ut på "äventyr" till det mall vi brukar besöka mest och för första gången åkte jag kinesisk buss som var en riktig upplevelse, *gupp, gupp, skump, skump* på annars raka vägar. Skumpresan kostade 1yuan/person (0,89kr) vilket var mer än okejpris enligt min åsikt hur mycket skumpande det än skulle varit.
Väl framme åt vi en megalunch på en rätt snygg convenient food cafe/restaurang och sen knata vi runt på mallet efter en väska till mig. Naturligtvis hittade jag ingen väska men Cong fick Puma sockor, det där perfekta hårwax guccet jag letat efter ett bra tag nu till honom och jag fick 2 rosor till!
Jag har alltid försökt förtränga detta datum men måste säga att idag var den mysigaste dan på länge, helt plötsligt inser man hur underbart livet faktiskt är, hur fort det egentligen gått att hamna just här och man känner sig.. nöjd. Är det rosorna, chokladen eller pms:en som spökar kan jag inte avgöra men den 14:e februari kan tydligen va helt underbar när man inte längre är själv, idag känns det nästan tårögt bra. Jag vill inte va nån annanstans .
Pms var det nog ja.
Glad alla hjärtans dag/ Happy valentine på er!
bild:
nyår, beijing och släktingar
Nyårsafton är imorgon och vi kom precis hem från Wal-Mart, vi skulle köpa nyårslantärnor men kom hem med en massa annat som vanligt, fynda ett linne för 19.90 yuan och snyggt var det också!
Fyverkerier och smällare har ekat mellan husen till och från i ca 2 veckor nu, dessa smällare skrämmer livet ur mig ibland! Imorrn dock blir det rena rama hysterin och då snackar vi inte om feta arangerade fyverkeriet för stadens invånare att ordnat skåda från en plats utan halva Kina går ut för att spränga och skjuta! Resten av Kina stannar inne för att slippa få uppleva sin sista nyårsafton i kaoset. Seriöst, jag är rätt nervös hemma i Sverige då ungar springer omkring med smällare och fyverkeripjäser i närheten där jag står, men här verkar det inte finnas några limits på vad folk gör: skjuter från balkongen, kastar ut genom fönstret och sprider vilt på de smala gatorna mellan husen så att minst 2 bilalarm går igång per kaboom. En sak är säker, denna familjen Wang stannar inne på nyårsafton!
Det kinesiska nyårfirandet är stort och familj och släkt är i fokus, man räknar med att minst 300 miljoner (!) kineser reser med tåg, buss och bil för att hälsa på sina släktingar i andra städer under nyårsdagarna. Varje år är det trafikkaos och tågen klarar inte av alla passagerare som vill åka med vilket konstant hörs och ses i media dessa dagar. Tåg- och bussplatserna räcker inte till och köandet, väntandet och desperationen dödar folk varje år, hörde här om dagen om en flicka som p g a kaoset blev knuffad ner på spåret och krossad under tåget, hemskt!
Igår var vi och hälsade på Congs moster och småkusiner som bor i centrala Beijing. Kusinerna var hur söta som helst, tvillingflickor på 9 år. De gamla kvarteren i Beijing är.. av en standard så långt från den lägsta i Sverige att de som inte sett något liknade förr inte kan tro det. Jag blev chockad när vi kom in i lägenheten som förutom familjen bestånde av mamma, pappa och flickorna också beboddes av någon annan familj i ett av betongrummen. Ingen värme. De 30 åriga lägenhetskvarteren ser p g a ålder, klimat, vägdamm, smuts, snusk och diverse in- och utflyttningar ut som något taget ur ett krigsland.. Ihop-patchat för att fortfarande kunna användas.. Smuts som inte går att tvätta bort för att ingen någonsin ens försökt, har du sett någt sådant innan?
Betong, smuts och.. Jag var rätt tagen men det var inte tillfälle att fota, "västerländsk bortskämd flicka fotar fattig släktings hem", inte det sätt man visar respekt på precis. Ändå är detta inte den lägsta av standarder, Congs moster är inte klassad som fattig, hon har det bara lite taskigt ställt, flickorna var hur friska och pigga som helst, så goa! Majoriteten av kineser bor så här.
Jag var både matt, rörd och gråtfärdig i bilen påväg hem. Toan var inte av denna värld säger jag bara.
Fyverkerier och smällare har ekat mellan husen till och från i ca 2 veckor nu, dessa smällare skrämmer livet ur mig ibland! Imorrn dock blir det rena rama hysterin och då snackar vi inte om feta arangerade fyverkeriet för stadens invånare att ordnat skåda från en plats utan halva Kina går ut för att spränga och skjuta! Resten av Kina stannar inne för att slippa få uppleva sin sista nyårsafton i kaoset. Seriöst, jag är rätt nervös hemma i Sverige då ungar springer omkring med smällare och fyverkeripjäser i närheten där jag står, men här verkar det inte finnas några limits på vad folk gör: skjuter från balkongen, kastar ut genom fönstret och sprider vilt på de smala gatorna mellan husen så att minst 2 bilalarm går igång per kaboom. En sak är säker, denna familjen Wang stannar inne på nyårsafton!
Det kinesiska nyårfirandet är stort och familj och släkt är i fokus, man räknar med att minst 300 miljoner (!) kineser reser med tåg, buss och bil för att hälsa på sina släktingar i andra städer under nyårsdagarna. Varje år är det trafikkaos och tågen klarar inte av alla passagerare som vill åka med vilket konstant hörs och ses i media dessa dagar. Tåg- och bussplatserna räcker inte till och köandet, väntandet och desperationen dödar folk varje år, hörde här om dagen om en flicka som p g a kaoset blev knuffad ner på spåret och krossad under tåget, hemskt!
Igår var vi och hälsade på Congs moster och småkusiner som bor i centrala Beijing. Kusinerna var hur söta som helst, tvillingflickor på 9 år. De gamla kvarteren i Beijing är.. av en standard så långt från den lägsta i Sverige att de som inte sett något liknade förr inte kan tro det. Jag blev chockad när vi kom in i lägenheten som förutom familjen bestånde av mamma, pappa och flickorna också beboddes av någon annan familj i ett av betongrummen. Ingen värme. De 30 åriga lägenhetskvarteren ser p g a ålder, klimat, vägdamm, smuts, snusk och diverse in- och utflyttningar ut som något taget ur ett krigsland.. Ihop-patchat för att fortfarande kunna användas.. Smuts som inte går att tvätta bort för att ingen någonsin ens försökt, har du sett någt sådant innan?
Betong, smuts och.. Jag var rätt tagen men det var inte tillfälle att fota, "västerländsk bortskämd flicka fotar fattig släktings hem", inte det sätt man visar respekt på precis. Ändå är detta inte den lägsta av standarder, Congs moster är inte klassad som fattig, hon har det bara lite taskigt ställt, flickorna var hur friska och pigga som helst, så goa! Majoriteten av kineser bor så här.
Jag var både matt, rörd och gråtfärdig i bilen påväg hem. Toan var inte av denna värld säger jag bara.
tianjin, hemstad i röd explosion
Den 1:a feb tog vi en tur till Tianjin, en stad belagen smått sydöst om Beijing, ca 2 timmar från vårt hem i Langfang.
Tianjin har en relativt kort (!) men viktig historia, 1404 säger man att staden började ta form ur ett simpelt fiskarsamhälle, platsen var en nyckelplats för beskyddandet av Beijing, huvudstaden, och blev senare också en viktig handelhamnstad (flera viktiga floder går genom staden). För ca 200 år sen började man använda staden som "test-stad" för västerländska koncept, Kinas första bank öppnades i Tianjin t e x.
Det moderna Tianjin är stort, i själva city bor det ca 8 milijoner människor, medräknat med diverse "förorter" bor här långt mer människor än i hela plutt-Sverige och kontrasten med Langfang (där jag nu befinner mig) är kännbar. Konstigt nog kände jag mig hemma direkt, som om jag varit där förr och kunde hoppa in i stadsrytmen på nolltid. Jag har inte alls samma känsla i Beijing där jag mest känner mig stressad, Beijing känns kall på något sätt..
Anyway, förutom att springa runt lite på ett stort, underbart, shoppingmall var målet för dagen i Tianjin det kända promenadstråket Gu wen hua jie (= Ancient culture street) med diverse småbutiker fullloadade med kinesiska traditionella grejjer, allt från godis och te till kalligrafi material (vill haaa), kinesiska lerfigurer och stora skulpturer i jade. Så här års var gatan och butikerna givetvis i röd explosion - nyårsafton är snart här och ett av huvudsyftena för dagen var att shoppa nyårspynt. Och detta nyårspynt! O M G.
Det kinesiska nyårsfirandet är verkligen stort, värre än vårt julfirande skulle jag vilja påstå men mitt omdömme kanske inte är det bästa som nog egentligen baserar sig på befolkningsmängden som på denna sidan jordklotet är betydligt mer aktiv och.. större. Men overkill, ja! Det var hysteri på Wal-Mart.
Visste du att kineser har en helt egen bild på fri konkurrens? I Sverige fokuserar man som butiksägare på att vara så unik som möjligt, placera sig så strategiskt som möjligt och med minsta möjliga "direktkonkurrens" som möjligt, d v s finns det redan 7 skobutiker i "city" så antingen A: letar man efter lämpligare ställe att placera sig eller B: ser man till att ha ett så unikt sortiment som möjligt och så bra priser som möjligt. I Kina gör man inte riktigt på samma sätt, här ligger specialistaffärerna vägg i vägg med i stort sätt samma utbud i varenda än, hela gatan ner. Man kan ju hoppas att man åtminstone konkurerrar med priserna!
När jag frågar Cong varför man gör på detta sätt tänker han en stund och förklarar sen att kunderna vet vart dom ska gå när dom vill köpa något specifikt (!). Jag frågar vidare hur "konkurrenterna" kan känna till varandras utbud och leverantörer så exakt och sen komma undan med samma utbud, svaret blir "dom kollar varann". Nice, non stop spionage. Kul att ha Sko-Janssons pöjk komma på spionrunda med block och penna varje fredag, not! - En sak är säker, jag ska inte ge mig in i skobranschen.
Förutom dessa underbara malls och småbutiker med västerländska koncept som växer upp som flugsvampar här borta så är det på detta sätt man driver business på kinesiskt vis, uppenbarligen funkar det men trött blir jag efter 1000-tals identiska röda lantärnor och väggdekorationer upprepandes i butik efter butik.. "Which do you like?" hm.. den röda?
En fullproppad stad i ett konstant växande, småbutiker, malls, fabriker, 20-30våningshöghuskvarter MEN ändå med en mysig hemstadskänsla över det hela, fiskarsamhälle-anda trots frånvaron av vatten? Jag gillar verkligen Tianjin men vem är förvånad?
Tianjin är min kinesiska familjs hemstad och också min framtida kinesiska hemstad! Familjen flyttar tillbaka dit i Juni.
Wow.. Min kinesiska hemstad..
bilder:
Tianjin har en relativt kort (!) men viktig historia, 1404 säger man att staden började ta form ur ett simpelt fiskarsamhälle, platsen var en nyckelplats för beskyddandet av Beijing, huvudstaden, och blev senare också en viktig handelhamnstad (flera viktiga floder går genom staden). För ca 200 år sen började man använda staden som "test-stad" för västerländska koncept, Kinas första bank öppnades i Tianjin t e x.
Det moderna Tianjin är stort, i själva city bor det ca 8 milijoner människor, medräknat med diverse "förorter" bor här långt mer människor än i hela plutt-Sverige och kontrasten med Langfang (där jag nu befinner mig) är kännbar. Konstigt nog kände jag mig hemma direkt, som om jag varit där förr och kunde hoppa in i stadsrytmen på nolltid. Jag har inte alls samma känsla i Beijing där jag mest känner mig stressad, Beijing känns kall på något sätt..
Anyway, förutom att springa runt lite på ett stort, underbart, shoppingmall var målet för dagen i Tianjin det kända promenadstråket Gu wen hua jie (= Ancient culture street) med diverse småbutiker fullloadade med kinesiska traditionella grejjer, allt från godis och te till kalligrafi material (vill haaa), kinesiska lerfigurer och stora skulpturer i jade. Så här års var gatan och butikerna givetvis i röd explosion - nyårsafton är snart här och ett av huvudsyftena för dagen var att shoppa nyårspynt. Och detta nyårspynt! O M G.
Det kinesiska nyårsfirandet är verkligen stort, värre än vårt julfirande skulle jag vilja påstå men mitt omdömme kanske inte är det bästa som nog egentligen baserar sig på befolkningsmängden som på denna sidan jordklotet är betydligt mer aktiv och.. större. Men overkill, ja! Det var hysteri på Wal-Mart.
Visste du att kineser har en helt egen bild på fri konkurrens? I Sverige fokuserar man som butiksägare på att vara så unik som möjligt, placera sig så strategiskt som möjligt och med minsta möjliga "direktkonkurrens" som möjligt, d v s finns det redan 7 skobutiker i "city" så antingen A: letar man efter lämpligare ställe att placera sig eller B: ser man till att ha ett så unikt sortiment som möjligt och så bra priser som möjligt. I Kina gör man inte riktigt på samma sätt, här ligger specialistaffärerna vägg i vägg med i stort sätt samma utbud i varenda än, hela gatan ner. Man kan ju hoppas att man åtminstone konkurerrar med priserna!
När jag frågar Cong varför man gör på detta sätt tänker han en stund och förklarar sen att kunderna vet vart dom ska gå när dom vill köpa något specifikt (!). Jag frågar vidare hur "konkurrenterna" kan känna till varandras utbud och leverantörer så exakt och sen komma undan med samma utbud, svaret blir "dom kollar varann". Nice, non stop spionage. Kul att ha Sko-Janssons pöjk komma på spionrunda med block och penna varje fredag, not! - En sak är säker, jag ska inte ge mig in i skobranschen.
Förutom dessa underbara malls och småbutiker med västerländska koncept som växer upp som flugsvampar här borta så är det på detta sätt man driver business på kinesiskt vis, uppenbarligen funkar det men trött blir jag efter 1000-tals identiska röda lantärnor och väggdekorationer upprepandes i butik efter butik.. "Which do you like?" hm.. den röda?
En fullproppad stad i ett konstant växande, småbutiker, malls, fabriker, 20-30våningshöghuskvarter MEN ändå med en mysig hemstadskänsla över det hela, fiskarsamhälle-anda trots frånvaron av vatten? Jag gillar verkligen Tianjin men vem är förvånad?
Tianjin är min kinesiska familjs hemstad och också min framtida kinesiska hemstad! Familjen flyttar tillbaka dit i Juni.
Wow.. Min kinesiska hemstad..
bilder:
svensk + kines = sant
HOST HOST HARKEL.
Vill bara dela en hälsning från mig och Cong till familj och vänner.. Idag, den 2:a februari förlovade vi oss här i Langfang efter en del "hysch pysch" veckor tillbaka, (nej mamma, inte på nyårsafton!). Sophia Söderström är påväg att bli Wang So Fei.
Hoppas "allmänheten" nu förstår att detta varken är ett skämt eller en liten urflipp från min sida, som säkerligen många hittills trott.. I love my Cong och är så glad!
Mycket finns att säga men jag lämnar det till mina närmaste. Närapå inget i min och Congs relation är vad man kallar "normalt" eller vad man förväntar sig när man hör lovestories från där jag kommer, bara sättet vi träffades och hur vi kunnat hålla ihop trots diverse motsägesefulla faktorer är utöver det "normala" och ett mirakel i sig som vittnar om mening.. Förhålladen med kulturkrockar är inget jag rekomenderar någon men för oss är detta verkligen perfekt, wow vad underbart annorlunda och utmanade livet kan bli när man är uppmärksam och villig att förändras!
Givetvis var förlovningsdagen utöver det "normala" också. Kineser förlovar sig inte på samma sätt som vi i väst och jag och Cong har diskuterat denna dag ett bra tag nu men vad hjälper planering när 2 spontana galningar och ren abnormalitet är ihopmixat? Förutom att Congs ring var i fel storlek när den kom och väntan på den nya f o r t f a r a n d e är ett faktum så cuttade jag sönder fingret så att blodet droppade runt lunchtid i mitt försök som Cong-frisör. "Det var en skarp sax det där" var det enda som snurrade runt i mitt huvud när familjen yrslade runt efter plåster och bandage "no, I don't need to go to the hospital, it's just a clean cut.", "yes I should be more careful." Långfingret på vänster hand, det var nära!
Men jag fortsatte att klippa med fingret mumifierat, rätt nöjda blev vi men oj, kineshår är verkligen FÖR lättklippt! Följande timme bestod sen i att städa undan miljontals svarta hår utan dammsugare då familjen inte äger någon - interesting, jag rekomenderar sysslan för var borskämd svensk!
Senare bjöds det på en fin försenad lunch/tidig middag med b l a anka och stekt sjögurka (!), vi som hade proppat i oss cakes timmen innan på förmaning! Hao Li välkomnade mig in i familjen och Lao Wang (= "gamle Wang" som Congs mamma kallar sin man) instämde med munnen full av ankben. Gosh mina svärföräldrar är verkligen ljuvliga på sina egna små sätt..
Efter maten mådde vi båda smått illa vilket för Congs fall höll i sig när vi på kvällen promenerade iväg till det myscafé vi brukar gå till när vi vill ha privacy (dom har aldrig några kunder). "I think I'll pjuke" klingade romantiskt i mina öron, men vi åt glass och frukt som vi skalade sönder på hela bordet och cozykänslan var faktum trots en heludda dag bakom oss. Väl hemma deckade Cong och jag satte mig och funderade.
Gud, vad prestigelöst.
Helt underbart avslappnat!
Annorlunda!
Udda!
.. Precis som jag är och känner mig. Inte kan man förvänta sig nått annat av Sophia?
"Men är det inte liiiite väl tidigt att förlova sig efter 1,5 månad?"
- Hm.. 6 månader med tanke på när vi blev ihop via MSN.. 1,5 år har vi känt varann via internet. Tidigt, möjligt, men det känns så rätt!
I vilket fall så slutade dagen med en nöjd svensk och en nöjd snarkande kines.
KrAm på er från Cong och So fei!
bild:
Vill bara dela en hälsning från mig och Cong till familj och vänner.. Idag, den 2:a februari förlovade vi oss här i Langfang efter en del "hysch pysch" veckor tillbaka, (nej mamma, inte på nyårsafton!). Sophia Söderström är påväg att bli Wang So Fei.
Hoppas "allmänheten" nu förstår att detta varken är ett skämt eller en liten urflipp från min sida, som säkerligen många hittills trott.. I love my Cong och är så glad!
Mycket finns att säga men jag lämnar det till mina närmaste. Närapå inget i min och Congs relation är vad man kallar "normalt" eller vad man förväntar sig när man hör lovestories från där jag kommer, bara sättet vi träffades och hur vi kunnat hålla ihop trots diverse motsägesefulla faktorer är utöver det "normala" och ett mirakel i sig som vittnar om mening.. Förhålladen med kulturkrockar är inget jag rekomenderar någon men för oss är detta verkligen perfekt, wow vad underbart annorlunda och utmanade livet kan bli när man är uppmärksam och villig att förändras!
Givetvis var förlovningsdagen utöver det "normala" också. Kineser förlovar sig inte på samma sätt som vi i väst och jag och Cong har diskuterat denna dag ett bra tag nu men vad hjälper planering när 2 spontana galningar och ren abnormalitet är ihopmixat? Förutom att Congs ring var i fel storlek när den kom och väntan på den nya f o r t f a r a n d e är ett faktum så cuttade jag sönder fingret så att blodet droppade runt lunchtid i mitt försök som Cong-frisör. "Det var en skarp sax det där" var det enda som snurrade runt i mitt huvud när familjen yrslade runt efter plåster och bandage "no, I don't need to go to the hospital, it's just a clean cut.", "yes I should be more careful." Långfingret på vänster hand, det var nära!
Men jag fortsatte att klippa med fingret mumifierat, rätt nöjda blev vi men oj, kineshår är verkligen FÖR lättklippt! Följande timme bestod sen i att städa undan miljontals svarta hår utan dammsugare då familjen inte äger någon - interesting, jag rekomenderar sysslan för var borskämd svensk!
Senare bjöds det på en fin försenad lunch/tidig middag med b l a anka och stekt sjögurka (!), vi som hade proppat i oss cakes timmen innan på förmaning! Hao Li välkomnade mig in i familjen och Lao Wang (= "gamle Wang" som Congs mamma kallar sin man) instämde med munnen full av ankben. Gosh mina svärföräldrar är verkligen ljuvliga på sina egna små sätt..
Efter maten mådde vi båda smått illa vilket för Congs fall höll i sig när vi på kvällen promenerade iväg till det myscafé vi brukar gå till när vi vill ha privacy (dom har aldrig några kunder). "I think I'll pjuke" klingade romantiskt i mina öron, men vi åt glass och frukt som vi skalade sönder på hela bordet och cozykänslan var faktum trots en heludda dag bakom oss. Väl hemma deckade Cong och jag satte mig och funderade.
Gud, vad prestigelöst.
Helt underbart avslappnat!
Annorlunda!
Udda!
.. Precis som jag är och känner mig. Inte kan man förvänta sig nått annat av Sophia?
"Men är det inte liiiite väl tidigt att förlova sig efter 1,5 månad?"
- Hm.. 6 månader med tanke på när vi blev ihop via MSN.. 1,5 år har vi känt varann via internet. Tidigt, möjligt, men det känns så rätt!
I vilket fall så slutade dagen med en nöjd svensk och en nöjd snarkande kines.
KrAm på er från Cong och So fei!
bild:
time to stop eating
Gissa om folk kan bli botade från sina "ätstörningar" i Kina! Eller få nya. Inte för att jag har haft seriösa problem med mat men de senaste 2 åren har jag inte haft större matlust hemma i Svedala och mått illa efter 60% av alla måltider - räddaren: Rennie eller mindre/färre måltider. Tyvärr eller lyckligtvis har jag fått svärföräldrar som lagar restaurangmat i stort sett varje dag, visserligen mådde jag illa 2 veckor in på min vistelse här men efter lite kinesisk medicin så fick jag aptiten tillbaka, big time, gripande häxkonster! Ska aldrig ta de där grejjerna igen, gripande för mycket god mat i Kina, och det börjar märkas!
Till min tröst börjar en bekant illamåendekänsla efter för mycket mat så smått komma tillbaka (amen). Det är farligt det här med mat, men det hjälper inte alla gånger som förra veckan när det bjöds på Huo Jyo (ett sätt att laga snabbmat på som mongolerna uppfann när dom låg i stridsfält för 100-tals år sedan), man skär kött och annat i mindre bitar och kokar "live" på matbordet i en stor kastrull, ungefär som fondue men så mycket roligare och godare!
I vår Huo Jyo slängdes det ner (förutom smakessansen med diverse mumsiga kryddor och nyttigheter) allt från svamp och nudlar till tofu, fiskbullar, biffkött och någon slags blodpudding som smakade.. blod. Åt gjorde jag (förutom blodpuddingen) samtidigt som jag svettades som en gnu, vanligtvis äts Huo Jyo endast på vintern då måltiden håller än varm och go i kylan, men inne har vi det verkligen inte för kallt! Gripande fel på golvvärmen när man får brännskador om man går barfota huh? ..Trots att jag var mätt så satt jag där svettig och fiskade i all oändlighet och kände mig konverterad. "Är jag kines nu?" tänkte jag. I allafall min aptit..
Min stora passion hittills (i kombination med för god mat och för lite motion) är farlig: cakes. I alla dess former, innehåll och smaker kommer dom och överallt, cakes. Billigt som Jenka är det också, i allafall på den ljuva tiden när dom kostade 50 öre/st. Grr.. Gripande nation med så gripande goda grejjer, hur ska detta sluta?
"Here doggie, doggie..wanna take some walks?" Syftar på den understimulerade (!) hanhund som springer lös dagarna i ända här på gården och raggar, gosh vad jag saknar min vovve och dessa hälsosamma upp-och-ner-för-4-våningar-5grr-per-dag-prommisarna. Time to stop eating tror jag.
bild:
Till min tröst börjar en bekant illamåendekänsla efter för mycket mat så smått komma tillbaka (amen). Det är farligt det här med mat, men det hjälper inte alla gånger som förra veckan när det bjöds på Huo Jyo (ett sätt att laga snabbmat på som mongolerna uppfann när dom låg i stridsfält för 100-tals år sedan), man skär kött och annat i mindre bitar och kokar "live" på matbordet i en stor kastrull, ungefär som fondue men så mycket roligare och godare!
I vår Huo Jyo slängdes det ner (förutom smakessansen med diverse mumsiga kryddor och nyttigheter) allt från svamp och nudlar till tofu, fiskbullar, biffkött och någon slags blodpudding som smakade.. blod. Åt gjorde jag (förutom blodpuddingen) samtidigt som jag svettades som en gnu, vanligtvis äts Huo Jyo endast på vintern då måltiden håller än varm och go i kylan, men inne har vi det verkligen inte för kallt! Gripande fel på golvvärmen när man får brännskador om man går barfota huh? ..Trots att jag var mätt så satt jag där svettig och fiskade i all oändlighet och kände mig konverterad. "Är jag kines nu?" tänkte jag. I allafall min aptit..
Min stora passion hittills (i kombination med för god mat och för lite motion) är farlig: cakes. I alla dess former, innehåll och smaker kommer dom och överallt, cakes. Billigt som Jenka är det också, i allafall på den ljuva tiden när dom kostade 50 öre/st. Grr.. Gripande nation med så gripande goda grejjer, hur ska detta sluta?
"Here doggie, doggie..wanna take some walks?" Syftar på den understimulerade (!) hanhund som springer lös dagarna i ända här på gården och raggar, gosh vad jag saknar min vovve och dessa hälsosamma upp-och-ner-för-4-våningar-5grr-per-dag-prommisarna. Time to stop eating tror jag.
bild:
bröd för blondiner
Har börjat med lite mer västerländsk frukost då familjen äter vid olika tider vilket innebär massa extra tid framför spisen om jag vill ha något kinesiskt och för att jag ärligt talat inte riktig kunnat anpassa mig till kinesisk frukost. Det finns ju en hel del annat att pröva på från Wal-Mart so why not? Jag har hittat riktigt god yoghurt och vitt bröd (till min förtvivlan) finns alltid tillgängligt hemma då Cong brukar äta toastbröd varvat med kinesiskt bröd om han är tillräckligt hungrig eller det inte finns nog med annat.
Vitt bröd är farligt men åh så lätt det slinker ner.. skiva efter skiva, toastbröden här är enormt luftiga - gripande luftkalorier! Är det något jag saknar nu så är det våra svenska, underbara, fiberrika x antal brödsorter och THE Arla hushållsost! Här i Kina hittar man bara amerikanska varianter på bröd och ost bortsett från de olika former av kinesiskt bröd och weirda pålägg som finns, men fibrer är att leta efter generellt.
..Så vad serverades jag här om morgonen om inte vitt toastbröd? Men denna gång från "Bimbo"! Fick ett skrattanfall och var tvungen att förklara för Cong, "Ah my parents know you very well" sa han och flinade. - Sen när var jag bimbo? SERIÖST? Men han missförstod min förklaring, förhoppningsvis.. *HOST*
Kineserna är verkligen roliga i sitt användande av engelska ibland, vad sägs om "Happy Birstday"? Men Bimbo slår allt hitills. Bimbotoast någon?
bild:
Vitt bröd är farligt men åh så lätt det slinker ner.. skiva efter skiva, toastbröden här är enormt luftiga - gripande luftkalorier! Är det något jag saknar nu så är det våra svenska, underbara, fiberrika x antal brödsorter och THE Arla hushållsost! Här i Kina hittar man bara amerikanska varianter på bröd och ost bortsett från de olika former av kinesiskt bröd och weirda pålägg som finns, men fibrer är att leta efter generellt.
..Så vad serverades jag här om morgonen om inte vitt toastbröd? Men denna gång från "Bimbo"! Fick ett skrattanfall och var tvungen att förklara för Cong, "Ah my parents know you very well" sa han och flinade. - Sen när var jag bimbo? SERIÖST? Men han missförstod min förklaring, förhoppningsvis.. *HOST*
Kineserna är verkligen roliga i sitt användande av engelska ibland, vad sägs om "Happy Birstday"? Men Bimbo slår allt hitills. Bimbotoast någon?
bild:
ikea, ankor och maos flint
Igår tog vi en dagstur till Beijing! Målet var IKEA som ligger i centrala Beijing och vägen dit är mestadels motorväg, "riktig" sightseeing i huvudstaden var inte riktigt på shemat, men oj vad annorlunda det kändes mot vad jag föreställt mig av det jag såg längs vägarna! 100-tals av dessa 30-våningars höghus i diverse olika stilar packade om vart annat och enorma byggkranar vart än ögat når, nytt på gammalt - en stad i synlig växtvärk! .. Måste säga att det enorma intrycket fick besöket på IKEA att kännas rätt "litet", det gick inte att undvika känslan av svenskhet trots det överluftiga varuhuset.
Men rätt kul var det att gå där i gångarna och förklara de svenska produktnamnen med svenskt uttal för Cong, tänkte att jag säkerligen är den enda personen på plats som verkligen "kan" IKEA.
Storyboard: Den enda svensken går rakryggad i gångar fulla med kineser och japaner och känner sig stolt över att vara västerlänning.
Speakervoice: "Hm.. Sen när kände just denna svensken ilningar av patriotisk stolthet längs ryggraden p g a sin svenskhet? *host*"
Som tur var försvann känslan rätt fort när jag på mattavdelningen skådade ett försynt västerländskt par i 35 -årsåldern, "slår vad om att de är svenskar" tänkte jag och jojomän! Skåningar dessutom. Jag gömde mig bakom Cong och en fejkad amerikansk dialekt. Svenskar här också? Ska man aldrig få bli lämnad ifred?
Ändå satt jag sen och smålog i baksätet med en burk lingonsylt och ett paket ballerina kex i knät - vad hände med svensken som flydde Sverige och försökte glömma sitt ursprung?
Tanken med dagen var att vi skulle inhandla lite olika grejjer till hemmet, äta på en restaurant i närheten och sen åka hem men det var lättare sagt än gjort, efter IKEA besöket irrade vi runt i Beijings centrala vägsmet i ca 1 timme i letandet efter denna stackars restaurang. Men det var verkligen.. mäktigt.
500.000 miljoner fototillfällen flashade framför mina ögon och jag ville bara ut och fota, FOTA, F O T A! Ju mer jag såg av staden, folket, rörelsen och känslan desto mer handlingsförlamad blev jag och desto mer ångest fick jag över okapaciteten att kunna ta till mig all information.
Långt efter att vi var framme vid vår destination kände jag mig helt snurrig p g a allt jag sett, det kändes som om jag försökt hänga med i 100 filmer samtidigt vilket givetvis är en omöjlighet utan besvikelse och mentalt illamående. Men, Maos flint (sedd genom ett begränsat synfält p g a trafiken) gav en trevlig beständig minnesbild! - Påväg till det nya valet av restaurang (den första var omöjlig att hitta) åkte vi förbi Forbidden City och Tianan Min men hade inte tid att stanna, sigthseeing blir det i februari.
Familjen tog mig till ökända "Beijing Quanjude Heping Roast Duck Restaurant", den mest prisade och prestigefyllda restaurang i Kina som serverar Beijing roasted duck (Peking anka)! Quanjude har funnits sedan 1864 och diverse kändisar har blivit serverade genom åren, b l a the Mao himself. En överraskning indeed att dom tog mig dit, en mycket god sådan!
Ankorna rostas i stenugn över öppen eld och skärs upp framför ögonen vid matbordet, en kock ska skära ankan i 108 bitar om han ska kunnas kallas "äkta",riktig, professionell. Vart lite sugen på att räkna våra bitar men det fanns inte riktigt tillfälle.. Roasted Beijing duck äts med chu bing (små tortilla-liknade tunna bröd), lökstavar och en slags sås som man wrappar ihop, till det dricks vanligtvis te (som till de flesta kinesiska måltider). Till måltiden beställdes givetvis lite "smågrejjer" också som ankformade kakor vilket gjorde det hela ännu mer njutningsbart, själva serverningssalen och servicen var ju trevlig också.
Även om Quanjudes ankor dryper av fett och hela familjen väl hemma fick ont i magen vid 22-tiden så var det en väldigt god måltid, men givetvis inget man äter för ofta. Men ska du äta riktig Bejing duck så ät den på Quanjude!
Vilken otroligt intensiv men mysig dag!
bilder:
Men rätt kul var det att gå där i gångarna och förklara de svenska produktnamnen med svenskt uttal för Cong, tänkte att jag säkerligen är den enda personen på plats som verkligen "kan" IKEA.
Storyboard: Den enda svensken går rakryggad i gångar fulla med kineser och japaner och känner sig stolt över att vara västerlänning.
Speakervoice: "Hm.. Sen när kände just denna svensken ilningar av patriotisk stolthet längs ryggraden p g a sin svenskhet? *host*"
Som tur var försvann känslan rätt fort när jag på mattavdelningen skådade ett försynt västerländskt par i 35 -årsåldern, "slår vad om att de är svenskar" tänkte jag och jojomän! Skåningar dessutom. Jag gömde mig bakom Cong och en fejkad amerikansk dialekt. Svenskar här också? Ska man aldrig få bli lämnad ifred?
Ändå satt jag sen och smålog i baksätet med en burk lingonsylt och ett paket ballerina kex i knät - vad hände med svensken som flydde Sverige och försökte glömma sitt ursprung?
Tanken med dagen var att vi skulle inhandla lite olika grejjer till hemmet, äta på en restaurant i närheten och sen åka hem men det var lättare sagt än gjort, efter IKEA besöket irrade vi runt i Beijings centrala vägsmet i ca 1 timme i letandet efter denna stackars restaurang. Men det var verkligen.. mäktigt.
500.000 miljoner fototillfällen flashade framför mina ögon och jag ville bara ut och fota, FOTA, F O T A! Ju mer jag såg av staden, folket, rörelsen och känslan desto mer handlingsförlamad blev jag och desto mer ångest fick jag över okapaciteten att kunna ta till mig all information.
Långt efter att vi var framme vid vår destination kände jag mig helt snurrig p g a allt jag sett, det kändes som om jag försökt hänga med i 100 filmer samtidigt vilket givetvis är en omöjlighet utan besvikelse och mentalt illamående. Men, Maos flint (sedd genom ett begränsat synfält p g a trafiken) gav en trevlig beständig minnesbild! - Påväg till det nya valet av restaurang (den första var omöjlig att hitta) åkte vi förbi Forbidden City och Tianan Min men hade inte tid att stanna, sigthseeing blir det i februari.
Familjen tog mig till ökända "Beijing Quanjude Heping Roast Duck Restaurant", den mest prisade och prestigefyllda restaurang i Kina som serverar Beijing roasted duck (Peking anka)! Quanjude har funnits sedan 1864 och diverse kändisar har blivit serverade genom åren, b l a the Mao himself. En överraskning indeed att dom tog mig dit, en mycket god sådan!
Ankorna rostas i stenugn över öppen eld och skärs upp framför ögonen vid matbordet, en kock ska skära ankan i 108 bitar om han ska kunnas kallas "äkta",riktig, professionell. Vart lite sugen på att räkna våra bitar men det fanns inte riktigt tillfälle.. Roasted Beijing duck äts med chu bing (små tortilla-liknade tunna bröd), lökstavar och en slags sås som man wrappar ihop, till det dricks vanligtvis te (som till de flesta kinesiska måltider). Till måltiden beställdes givetvis lite "smågrejjer" också som ankformade kakor vilket gjorde det hela ännu mer njutningsbart, själva serverningssalen och servicen var ju trevlig också.
Även om Quanjudes ankor dryper av fett och hela familjen väl hemma fick ont i magen vid 22-tiden så var det en väldigt god måltid, men givetvis inget man äter för ofta. Men ska du äta riktig Bejing duck så ät den på Quanjude!
Vilken otroligt intensiv men mysig dag!
bilder:
