HOST HOST HARKEL.

Vill bara dela en hälsning från mig och Cong till familj och vänner.. Idag, den 2:a februari förlovade vi oss här i Langfang efter en del "hysch pysch" veckor tillbaka, (nej mamma, inte på nyårsafton!). Sophia Söderström är påväg att bli Wang So Fei.
Hoppas "allmänheten" nu förstår att detta varken är ett skämt eller en liten urflipp från min sida, som säkerligen många hittills trott.. I love my Cong och är så glad!

Mycket finns att säga men jag lämnar det till mina närmaste. Närapå inget i min och Congs relation är vad man kallar "normalt" eller vad man förväntar sig när man hör lovestories från där jag kommer, bara sättet vi träffades och hur vi kunnat hålla ihop trots diverse motsägesefulla faktorer är utöver det "normala" och ett mirakel i sig som vittnar om mening.. Förhålladen med kulturkrockar är inget jag rekomenderar någon men för oss är detta verkligen perfekt, wow vad underbart annorlunda och utmanade livet kan bli när man är uppmärksam och villig att förändras!
   Givetvis var förlovningsdagen utöver det "normala" också. Kineser förlovar sig inte på samma sätt som vi i väst och jag och Cong har diskuterat denna dag ett bra tag nu men vad hjälper planering när 2 spontana galningar och ren abnormalitet är ihopmixat? Förutom att Congs ring var i fel storlek när den kom och väntan på den nya f o r t f a r a n d e är ett faktum så cuttade jag sönder fingret så att blodet droppade runt lunchtid i mitt försök som Cong-frisör. "Det var en skarp sax det där" var det enda som snurrade runt i mitt huvud när familjen yrslade runt efter plåster och bandage "no, I don't need to go to the hospital, it's just a clean cut.", "yes I should be more careful." Långfingret på vänster hand, det var nära!
Men jag fortsatte att klippa med fingret mumifierat, rätt nöjda blev vi men oj, kineshår är verkligen FÖR lättklippt! Följande timme bestod sen i att städa undan miljontals svarta hår utan dammsugare då familjen inte äger någon  - interesting, jag rekomenderar sysslan för var borskämd svensk!
    Senare bjöds det på en fin försenad lunch/tidig middag med b l a anka och stekt sjögurka (!), vi som hade proppat i oss cakes timmen innan på förmaning! Hao Li välkomnade mig in i familjen och Lao Wang (= "gamle Wang" som Congs mamma kallar sin man) instämde med munnen full av ankben. Gosh mina svärföräldrar är verkligen ljuvliga på sina egna små sätt..
   Efter maten mådde vi båda smått illa vilket för Congs fall höll i sig när vi på kvällen promenerade iväg till det myscafé vi brukar gå till när vi vill ha privacy (dom har aldrig några kunder). "I think I'll pjuke" klingade romantiskt i mina öron, men vi åt glass och frukt som vi skalade sönder på hela bordet och cozykänslan var faktum trots en heludda dag bakom oss. Väl hemma deckade Cong och jag satte mig och funderade.
Gud, vad prestigelöst.
Helt underbart avslappnat!
Annorlunda!
Udda!
.. Precis som jag är och känner mig. Inte kan man förvänta sig nått annat av Sophia?


"Men är det inte liiiite väl tidigt att förlova sig efter 1,5 månad?"
- Hm.. 6 månader med tanke på när vi blev ihop via MSN.. 1,5 år har vi känt varann via internet. Tidigt, möjligt, men det känns så rätt!
I vilket fall så slutade dagen med en nöjd svensk och en nöjd snarkande kines.


KrAm på er från Cong och So fei!



bild: