Japp, kineserna har storhetsvansinne. För er som har ett litet hum om kinesisk historia kan man lätt spåra vart detta storhetsvansinne kommer ifrån, kineserna är ett medvetet folk, lojaliteten till staten är stark, t o m starkare än den till familjen och folket har trots otaliga "inom- och utombords" konflikter genom åren ändå lyckats utveckla och bevara urgammal kultur, kunskap och skicklighet i diverse områden som än idag används för att bygga nationen. Kineserna är både skickliga och smarta i de flesta områden enligt min mening.
   Kinesiska tankesätt och oskrivna regler har oftast antingen en vetenskaplig/medicinsk (enligt kineserna) förklaring, en djup mening (på gränsen till överromantiserad), en viktig historia bakom (sann eller "påhittad") eller är rent av en produkt av urgammal "outbildad" skrock från gamla läror.
Trots en numera ateistisk världsbild i majoritet lever mycket visdomsord och skrock kvar från den tiden landet (enligt oss västerlänningar) var outbildat och mest bestod av diverse religiösa och poetiska läror som bankade in doktriner i folket. Många kinesiska visdomsord och oskrivna regler hamnar idag på gränsen till antiklimax då orsaker och förklaringar för oss "vetenskapligt bildade" blir totalt löjliga: - "Det är inte bra att du äter bananer under menstration, bananer är kalla." (?!).. "Varför?" undrar jag. Svaret: "kvinnor är kalla och för mycket kallt är inte bra." ..Huh? OKAAAJ..
Hao Li syftar givetvis på Yin och Yang som är så mycket mer i vardagen än balans i vad du äter, tänkandet lever än idag kvar hos många som kallar sig ateister.

Ibland blir det kinesiska storhetsvansinnet verkligen för mycket för oss västerlänningar som fortfarande anser att kineser i majoritet tillhör outbildat folk i jämförelse med väst. Congs pappa är otroligt patriotisk, för honom är alla andra folkgrupper och nationer långt underlägsna Kina. I allt från politik till matlagning står kineserna i fronten för vad som är bäst.
   Idag blev jag sur. Jag är inte den bäste på matlagning, inte det att jag är värdelös, jag har bara inte mycket intresse i det helt enkelt, mat är till för att ätas och även om man kan göra det både smakligt och estetiskt snyggt så är det inte något jag lägger för mycket energi på om jag inte verkligen har lust. Att krysta fram restaurangmat för att tillfredställa folk som ändå gluffar i sig rätterna som stenåldersmänniskor är inte riktigt vad jag har lust med idag, dessutom om min matlagning räknas som dålig eller ohälsosam i jämförelse med kinesisk - why on earth ska jag laga mat? Ens lära mig kinesisk? *flera veckors matirritation kommer fram*. Ja, enligt min käre svärfar är svensk mat skit.

Cong har börjat prata om att han kanske skulle börja lära sig laga mat och visst, vill han så kan jag ju också lära mig kinesisk matlagning så vi kan laga tillsammans, som hans föräldrar. Vid matbordet babblade Congs pappa något om kinesisk matlagning i sin överlägsna ton och Cong översatte att "So fei kan ju inte laga mat, blablablaa.." - Himla orättvist! Jag kan visst laga mat, precis som om han eller hans fru kan laga svensk mat? Idiotiskt!
Följdsvaret på min reaktion blev: "Svensk mat är dålig och ohälsosam." varav jag blev mer än smått irriterad. Va 17! Västerländsk mat ligger hästlängder före kinesisk vad gäller vetenskaplig forskning, tänk bara på alla avancerade mjölk- och brödprodukter vi har i Sverige med bakteriekulturer och fibrer osv - inte en gripande fiber finns det här! Visst, visst den kinesiska maten fick min aptit att återuppstå efter x antal månader och kinesisk matkultur, forskning och medicin har århundranden av bevisade effekter men måste man få storhetsvansinne för det? Precis som om all mat utom den kinesiska är dålig och ohälsosam, gubben har aldrig ens lämnat Kinas gränser! Storhetsvansinne ja.
Hur 17 kan man vara så överlägsen när man äter ankben, fiskhjärnor och inälvor som om det vore lördagsgodis?
*Morr*.


Någon börjar känna sina svenska rötter tror jag. *Skäms*