beijing shopping och svensk byråkrati

Nu är det vår! Vårsolen värmer, knoppar och grönt skymtar och golvvärmen är avslagen.. Gud vad kallt det är inne utan golvvärme! Vår? Hmmmm.. Jo.
   Idag tog vi en tur till Beijing. Målet var Svenska ambassaden då Cong ska resa med mig tillbaka till Sverige nu i april, nu om vi blir visade mercy av vår svenka byråkrati vill säga.. Om ni bara visste (ni som inte vet) vad en person utanför EU måste hosta fram för att kunna få ansöka om visum till Sverige! Kolla gärna in Svenska ambassaden i Beijings websida. Samlingsarbetet för "the Cong file" på minst 20 papper har tagit ca 3 veckor att få fram med resor och samtal kors och tvärs, Tianjin, Beijing, Langfang.. Cong är skriven i Tianjin där alla hans ID ärenden görs och Svenska ambassaden i Beijing svarar varken på mail eller i telefon.. RövarE!
   Väl framme vid ambassaden fick vi köa utanför i ca 2,5 timme då jopparna inne på kontoret arbetade i slowmotion inför påskledigheten.
Visserligen fick jag erfara 2 intressanta kinesiska fenomen och ett svenskt så tjurig kan man inte vara för länge:
Kinesiskt fenomen 1. Försäkringsförsäljing på gatan.
Tydligen hade familjen redan blivit "inbokade" en reseförsäkring vid senaste besöket på ambassaden, försäljningsnissarna vet precis vart dom ska stå för att kunna hjälpa vilsna visumapplikanter som måste skaffa en reseförsäkring täckande 300.000EUR för att kunna ansöka om visum.
Kinesiskt fenomen 2. Bitchfight med naglar och sparkar mellan 2 försäkringstjejjer.
Vet inte hela storyn men helt plötsligt bröt det ut ett slagsmål i slutet av kön, försäljningsnissarna fick sära på försäljningsbitcharna vars naglar, sparkar och hårryckningar flög hej vilt. Troligtvis var den ena tjejjen avundsjuk på att den andra sålde mer försäkringar än henne (typiskt). De rök för övrigt ihop en andra gång 30min senare..
Kina är allt bra spännande mellan den där vardagen som i majoritet är allt annat än spännade (!)..
Svenskt fenomen 1: Svenskar hälsar inte på andra svenskar i Kina. punkt.
I kön 2 personer före oss stod en svensk medelålders gubbe med en tonårig son och någon som verkade vara gubbens kinesiska sambo. Svennarna tittade på mig, jag tittade på dom, i 2,5 timme stod vi och köade men inte ett ord yttrades mellan oss. Hm det är inte alltså bara jag som hellre vill sjunka genom jorden än att beblanda mig med likalookade här borta? *skäms*
Gripande många västerlänningar i centrala Beijing!

Iallafall, tillslut kunde vi lämna in ansökan och vi drog in till centrum för att äta på Sizzler som ligger i Wangjing Jiamao Shopping Center, beläget på superkända shoppigatan Wangjing. Det är andra gången vi äter på denna underbara västerländska restaurang, megastort grillat kycklingbröst och bakpotatis för 39 yuan - MUMMA, JA! Unlimited tillgång till en rätt enorm buffe med diverse sallader, soppor, grönsaker och frukter är inte heller att gråta över (fråga en salig Cong som sprang minst 5 grr till buffén för påfyllning även denna gång).
Själv har jag dregglat efter svensk mat och makverk sen nån vecka nu.. Alla dessa bilder - åt skogen med dig arla.se!!!
   Just idag tog vi Beijing Subway för första gången vilket givetivs va kul, och jag som just idag INTE tog med kameran! Speed ads? HA HA HA. Typsikt.
Som grädden på moset gick vi en riktigt trevlig shoppingrunda med kameran fortfarande (nähä) i sin frånvaro *dåligt samvete* - pust, dags att släppa tvångsfotandet helt tror jag (hjälp sökes).
   Svårt att hinna med tillräckligt på bara några få timmar på Wangjing, denna yta och dessa.. weirda malls. Men lite kläder fyndade vi faktiskt.
Hm, mina besök i huvudstaden ter sig alltid kännas för.. begränsade, känner mig alltid antingen otillfredsställd eller stressad efter en dag i Beijing och lugnet väl tillbaka i Langfang är underbart, men idag var faktiskt nice! Trots alla dessa Olympics stuff överallt! Gripande ett helt himla mall med bara Olympics sponsorer? *blundar*
Måste ju säga det att Beijing är 1000 ggr trevligare i vårsolen än i vinterdimman och kylan, kanske lär jag mig gilla staden tillslut?



bilder:

*host*

min privata kinesiska kock

Här om dagen tillbringade jag och Cong några timmar ensamma och rulade lägenheten, hans föräldrar tog en tur till Tianjin (vilket uppskattas varje gång), att smaka på framtiden som ett "normalt" par är underbart och denna dag gjorde Cong kockdebut!
    Cong har tagit initsiativet till att lära sig laga mat, jag är fortfarande rätt förvånad då jag inte alls förväntade mig detta av honom, ändå sitter han nästan varje dag vid matbordet och frågar hur man lagar den ena rätten efter den andra medans Lao Wang (gamle Wang (svärfar)) med överlägsen ton och bestämd blick förklarar. - Seriöst, jag kommer gifta mig med min helt egna, privata, kinesiska kock! *heaven on earth*.
    Givetvis tog jag tillfället att fota min kineskock in action på debutdagen för dokumentation, söt eller vad? ..Och obs! Jag hjälpte honom faktiskt att cutta grönsaker och diska, teamwork är ju trots allt det bästa eller hur?
Resultat : Yummy!



bilder:
image37


historian bakom vardagen

Oj! Nu var det ett bra tag sen jag skrev, sorry.
När man reser så här som jag gör, alltså, när man inte reser alls utan helt enkelt bara försöker skapa sig en vardag i en helt ny kultur så blir det mycket "dötid" mellan sightseeing och events. Denna resa till Kina var ju främst för att träffa min pojkvän in real life och avgöra framtiden som ju i majoritet består av vardag. Samtidigt som jag är här pluggar jag distans och förbereder en märkes release, så givetvis tar vardagen mycket tid även om den här, på andra sidan jordklotet, inte riiiiktigt är som hemma i Sverige.
   So far är inget som jag tänkt det skulle bli, bättre på många sätt, sämre på andra men en sak är säker, jag kommer bosätta mig i Kina och leva med Cong 4 ever! Denna resa ger mig smak av min nya vardag vilken jag lär mig att älska dag för dag, hur kan vardagen i Sverige någonsin tillfredställa mig efter att ha bott här?

Kinesiskastudierna har "kommit av sig", dels p g a allt det där andra man ska göra en vardag och dels p g a.. lathet *host*, en vardag hos familjen Wang är närapå identisk med dagen innan (inte mycket action) och extra kryddan var inte lätt att hålla liv i varken för mig eller mina svärföräldrar. MEN själv känner jag, äntligen, att jag inte behöver hosta fram kinesiska, att plugga språket har varit min längtan sen flera år tillbaka, väl på plats och med möjligheter att få hjälp känner jag att panikstressen gett sig -  jag har ju hela livet på mig att lära mig och kan snappa upp det när jag vill! TjihoOO! *lycklig*
Givetvis kommer jag plugga kinesiska, hårt, men det får vänta några månader, helst av allt vill jag ju plugga språket intensivt (på riktigt), på något universitet här..

De senaste veckorna har jag levt som i ett vakum, man vaggas snabbt in i en ny vardag och börjar ta saker för givet,  man glömmer gamla vanor och skapar nya. Här hos Congs föräldrar är det svårt att känna sig som nått annat än gäst och/eller t o m barn (!) trots försöket till en vettig vardag är det svårt när man inte har sitt eget. Nu saknar man livet som vuxen och självständig men det är ju så, jag lever "gratis" just nu och det är ju fantastiskt i sig även om det går mig på nerverna ibland.
   Men, slutet på denna resa börjar närma sig, i april åker jag tillbaka och som det ser ut nu kommer Cong att följa med mig och vi tillbringar sommaren i Sverige! ..Sen flyttar vi till vår egna lägenhet i Tianjin och äntligen kan vi leva som vuxna här i Kina. ..Vilken skillnad!
Oj, vad jag längtar efter vår framtida vardag.
Oj, vad stressad jag blev just nu.

RSS 2.0