ikea, ankor och maos flint

Igår tog vi en dagstur till Beijing! Målet var IKEA som ligger i centrala Beijing och vägen dit är mestadels motorväg, "riktig" sightseeing i huvudstaden var inte riktigt på shemat, men oj vad annorlunda det kändes mot vad jag föreställt mig av det jag såg längs vägarna! 100-tals av dessa 30-våningars höghus i diverse olika stilar packade om vart annat och enorma byggkranar vart än ögat når, nytt på gammalt - en stad i synlig växtvärk! .. Måste säga att det enorma intrycket fick besöket på IKEA att kännas rätt "litet", det gick inte att undvika känslan av svenskhet trots det överluftiga varuhuset.
   Men rätt kul var det att gå där i gångarna och förklara de svenska produktnamnen med svenskt uttal för Cong, tänkte att jag säkerligen är den enda personen på plats som verkligen "kan" IKEA.
Storyboard: Den enda svensken går rakryggad i gångar fulla med kineser och japaner och känner sig stolt över att vara västerlänning.
Speakervoice
: "Hm.. Sen  när  kände just denna svensken ilningar av patriotisk stolthet längs ryggraden p g a sin svenskhet? *host*"
Som tur var försvann känslan rätt fort när jag på mattavdelningen skådade ett försynt västerländskt par i 35 -årsåldern, "slår vad om att de är svenskar" tänkte jag och jojomän! Skåningar dessutom. Jag gömde mig bakom Cong och en fejkad amerikansk dialekt. Svenskar här också? Ska man aldrig få bli lämnad ifred?

   Ändå satt jag sen och smålog i baksätet med en burk lingonsylt och ett paket ballerina kex i knät  - vad hände med svensken som flydde Sverige och försökte glömma sitt ursprung?

Tanken med dagen var att vi skulle inhandla lite olika grejjer till hemmet, äta på en restaurant i närheten och sen åka hem men det var lättare sagt än gjort, efter IKEA besöket irrade vi runt i Beijings centrala vägsmet i ca 1 timme i letandet efter denna stackars restaurang. Men det var verkligen.. mäktigt.
   500.000 miljoner fototillfällen flashade framför mina ögon och jag ville bara ut och fota, FOTA, F O T A! Ju mer jag såg av staden, folket, rörelsen och känslan desto mer handlingsförlamad blev jag och desto mer ångest fick jag över okapaciteten att kunna ta till mig all information.
Långt efter att vi var framme vid vår destination kände jag mig helt snurrig p g a allt jag sett, det kändes som om jag försökt hänga med i 100 filmer samtidigt vilket givetvis är en omöjlighet utan besvikelse och mentalt illamående. Men, Maos flint (sedd genom ett begränsat synfält p g a trafiken) gav en trevlig beständig minnesbild!
- Påväg till det nya valet av restaurang (den första var omöjlig att hitta) åkte vi förbi Forbidden City och Tianan Min men hade inte tid att stanna, sigthseeing blir det i februari.

Familjen tog mig till ökända "Beijing Quanjude Heping Roast Duck Restaurant", den mest prisade och prestigefyllda restaurang i Kina som serverar Beijing roasted duck (Peking anka)! Quanjude har funnits sedan 1864 och diverse kändisar har blivit serverade genom åren, b l a the Mao himself. En överraskning indeed att dom tog mig dit, en mycket god sådan!
  Ankorna rostas i stenugn över öppen eld och skärs upp framför ögonen vid matbordet, en kock ska skära ankan i 108 bitar om han ska kunnas kallas "äkta",riktig, professionell. Vart lite sugen på att räkna våra bitar men det fanns inte riktigt tillfälle.. Roasted Beijing duck äts med chu bing (små tortilla-liknade tunna bröd), lökstavar och en slags sås som man wrappar ihop, till det dricks vanligtvis te (som till de flesta kinesiska måltider). Till måltiden beställdes givetvis lite "smågrejjer" också som ankformade kakor vilket gjorde det hela ännu mer njutningsbart, själva serverningssalen och servicen var ju trevlig också.
   Även om Quanjudes ankor dryper av fett och hela familjen väl hemma fick ont i magen vid 22-tiden så var det  en väldigt god måltid, men givetvis inget man äter för ofta. Men ska du äta riktig Bejing duck så ät den på Quanjude!

Vilken otroligt intensiv men mysig dag!



bilder:
image19
image20

advent i januari?

I tisdags, den 15 januari, var enligt den kinesiska kalendern den 8 december (!) då man firar La ba (= december 8).
La ba säger man är den kallaste av alla dagar och firandet denna dag inleder det kinesiska nyårsfirandet, som ju är en period på ca 3 veckor då man "väntar in" våren. La ba är ungefär som 1:a advent för oss nordbor men med nyårsafton som den viktigaste dagen.
    Givetvis så innebär kinesiskt nyår traditioner så också La ba. Till lunch på La ba äter man jiao zi (stora ravioli-aktiga matbitar med kött- och grönsaksfyllning) som man doppar i soya-aktig vinäger och på kvällen äter man risgröt (långt ifrån risgrynsgröt) med diverse grejjer i som bönor och torkad frukt. Gröten kallas för övrigt (rugh översatt till svenska) "den åttondes dyrbara gröt" med tanke på det rika innehållet av nyttigheter och godsaker, lite sött sådär tyckte jag.
Liknade gröt har jag ätit på mornarna och kvällarna här och trots att den inte har mycket smak så gillar jag den, den känns hälsosam och "lätt", de få godbitarna i är bonus men på La ba var det enormt mycket grejjer i, mums!
   I allafall.. Denna dag gör man också enligt tradition egen vinäger inför nyårsafton då tiden mellan La ba och nyårsafton är perfekt för att få fram utmärkt vinäger, men här hemma duger tydligen Wal-marts vinäger, Congs föräldrar flinade när jag frågade om dom skulle göra vinäger i år..
Ute på gator, på kontor, i affärer och malls så börjar man förbereda inför nyår med röda kinesiska lantärnor och annat nyårspynt mmmm.. me like China och advent en gång till.


bilder:
image18

yi, er, san..

Idag har vi varit på en tur till Wal-mart, det supermarket famljen handlar mat i. Mat har ett högt attraktionsvärde för kineser men även för mig sen jag kom hit då varje dag är som en minibuffé med nya saker att testa här hemma. Märkligt nog är 99% av allt som serveras hur gott som helst vilket är ett farligt faktum. Congs föräldrar uppskattar min "förmåga" som är motsatsen till deras sons som är mycket kräsen med mat även om han gruffar i sig det mesta (hm.. går inte riktigt ihop..).
   På vägen till Wal-mart passade jag på att träna kinesiska vilket idag bestod av 1-10, kände mig som en 5-åring där i baksätet räknandes cyklister, fotgängare, fönster, skyltar och lantärnor. "Yi, ar, san, si, wu.." ekande i huvudet långt efter att vi var framme. Väl inne började det igen på fruktavdelningen "yi, ar, san, si..", på fiskavdelningen "yi, ar, san, si.." och vid frysvarorna "yi, ar, sa.." men jag var tvungen att sluta då jag höll på att få ett skrattanfall.
   Jag och Cong gick på jack-jakt istället då jag letat jacka i 3 veckor snart utan framgång, idag hade jag tur dock och gjorde ett superkap med 50% rabatt. Mmm marinblå midjelång jacka  med luddluva, hög krage och borstade silver hardware från  "ES Style", riktigt fin kvalitet!
Lyckan är gjord efter ett kapköp men i bilen hem började det igen "yi, ar, san.." - gripande! För att inte känna mig för löjlig då jag nu utan problem kan räkna till 10 så körde jag lite baklänges också "shi, jiu, ba.." men det hjälpte inte. Men åh så kul det är när det flyter, hur barnslig man än känner sig!

paris i langfang

Igår var familjen och tittade på ett närliggande kvarter som håller på att byggas, "Hengsheng Seine Valley", ett enormt lyxkvarter med vad dom säger är av fransk design. Känslan är hämtat från Paris "river seine" med ett stort men givetvis begränsat flodsystem, diverse parker med vandringsstråk, lusthus och franskinspirerade skulpturer mellan husen. Dessutom byggs ett enormt lyxhotel i kvarterets infart. Enormt.
Jag måste säga att trots att den prisade visionen är långt ifrån synbar än då man fortfarande håller på att bygga så är tanken helt fantastisk! Lyx ja, men ändå en jordnära myskänsla.
   Congs föräldrar hade bokat in en mäklare som körde runt oss i elbil till de utställningslägenheter som fanns till åskådning och visst blev jag imponerad av denna arkitektur som inte liknar mycket hemifrån, detta kändes på något sätt så otroligt mycket roligare och annorlunda trots den europeiska touchens likheter man givetvis känner igen.

Det fanns 2 sorters boendetyper vad vi fick se: lägenheter, de flesta med 2-3 våningar och parhus med 3-4 våningar och liten tomt. Alltså inte x antal våningar med 1 lägenhet på varje våning utan x antal våningar för varje lägenhet/parhus = etage ggr 3 typ! Maximal boendeyta på minimal markyta het enkelt.
   Den ena lägenheten vi var inne i blev jag väldigt imponerad av, 3 våningar av skandinavisk clean design med ljusa ytor, vita klinkergolv, nivåskillnader mellan rummen med trappsteg, nedsänkningar och upphöjningar i både golv och tak, spots i tak och snygga strukturtapeter i varje rum.
Specialdesignade snirkliga vita releif partier i dörrar, tak och på väggar
och breda spiraltrappor i rostfritt stål i samma feeling. Det fanns 3 sovrum, alla med eget badrum och enastående roliga lösningar med tex en stor dimmig glasskiva från duschen ut mot sovrummet insatt i väggen, walk-in-closets och roliga vinklar och vrår. Givetvis fanns ett loft med lutande tak på 3:e våningen, perfekt för arbetsplats, pyssel och kreativt skapande!
Lägenheten hade skamligt många fönster och balkonger/terasser i olika storlekar och åt olika riktningar då huset stod fritt på alla sidor vilket gav utmärkt ljus, helhetskänslan var närapå perfekt!
- SÅ sur att jag inte fotade! Allt kändes så bearbetat och nytänknade trots den typiskt "asiatiska hantverkstekniken" vad gäller bygge som på något sätt oftast blir lite halvdan här och var.

Lägenhet var på tok för stor men jag blev nog lite kär.. Det var grymt kul att spela rik, mäklarn var garanterat inställd på att den unga kinesen med sin västerländska, uppebarligen rika, flickvän säkerligen kommer ta upp visitkortet ur fickan väl hemma, lägga det på skrivbordet och slå numret om några dagar.
   Och priset för drömplejset i franska Langfang? 1.902.433 yuan! Exklusive alla vitvaror, golv, tapeter, köksinredning  osv.. Det man betalar för är läge, fasad, och.. betong. ..Hmmmm..
- Men ändå, åååh *dreggel*..
.."Kära mamma och pappa"..



bilder:
image16

hur snusk blir en vana

Jag blev rätt förvånad efter att ha landat på Beijings flygplats, orienterade mig till damernas och fick se stå-toaletter! Inte för att det var första gången jag stött på dessa, i sydostasien fanns dom ju också där jag backpackat innan, och att de finns spritt i Kina visste jag redan men man tycker ju att på huvudstadens flygplats borde det vara högre standard för inkommande gäster! Flygplatsen är det första intryck man som utlänning får av landet vars "upptäckter" garanterat brer på en redan ranglig grund med fördomar "jasså, det är sånt här som väntar mig hela semestern". Onödiga fördomar skaffas långt innan man ens sett en bråkdel av landet. Undrar om dom tänkt på det i Beijing 2008 hysterin? Eller är det jag som är fel? De senaste är nog mest troligt.
   Jag är egentligen inte en av dom som rycker på näsan och vägrar "nedlåta" mig s k snusk, svensken är förstörd enligt min mening, skulle faktiskt säga att jag avundas en del snusk. Inte det att jag är snuskig utan att det skulle vara skönt med en "simplare" mentalitet än den svenska. En mentalitet som inte skriker "Å GUUUUUD VAD ÄCKLIGT" när något less than "normal" standard skådas, utan istället en mentalitet som inte ens reagerar.
Snusk-acceptans behövs i Kina, även om jag alltid kommer ge intrycket av foreginer vid första anblick vill jag inte ha en foreginer mentalitet.


Här hemma i familjens lägenhet har vi en sittt-toalett (praise God) men inte är den heller av "normal" standard med sin halvtärda frigolitsits, ett flärpande lock och en möglig brutal silikonkant i skarven mot golvet. Dessutom är den lös, lutar man för mycket åt höger är jag 100% säker på att den välter.
   Jag gillar utmaningar men ibland blir det för mycket. Även i de fräschaste kinesiska malls kan man hitta stå-toaletter, men till skillnad från Beijings flygplats så ska man inte räkna med att det alltid finns papper. Inte p g a att pappret har tagit slut utan att det faktiskt aldrig finns papper tillgängligt. Härom veckan på ett mall tänkte jag gå på toa men helt plötsligt var jag inte nödig längre. Visst, jag kan kissa stående på huk men att utesluta torkandet utöver kisspositionen, lukten och de "leftovers" som fanns på golv, vägg och  i toa - där gick gränsen!
Behöver vänja mig lite mer vid snusk.




bild:
image15

rubbad mysdag

Idag har varit en riktig mysdag. Sov till 9, åt en stor frukost, städade rummet, pluggade lite, åt supergod lunch. Efter lunch tog jag och Cong en prommis och invigde våra Converse. Vi köpte halväcklig choklad, kollade i en nyöppnad Toyota butik, och jag köpte skrivblock i en söt affär. Gripande underbara, välsignade land! 8 yuan (= 7kr) för 4 olika block!
Hemma igen pluggade vi båda lite till, jag tränade på tecken skrivning vilket är riktigt kul!
Senare skulle vi ta ett fint litet "parfoto" som många säkerligen väntar på men det hela slutade i en mindre katastrof.. Vi är verkligen lika rubbade i huvudet båda 2!  Vi totalflippade i försöket och det hela slutade med ca 30 helgalna bilder varav 1 kan klassas som seriös, HAHAHA! Vem behöver växa upp?
Tänk att man kan hitta sin själsfrände på andra sidan jordklotet! ..När man tänker på det blir man rätt fascinerad, i allafall jag.



bilder:
image13

när verkligheten tar över

Nu börjar det kännas bra, jag börjar känna mig hemma.
De första dagarna i Kina och med Cong var fulla av diverse motsägelsefulla tankar och känslor. Förutom att jag blev sjuk och hade extremt svårt att äta utan att må illa (värre än vanligt för er som känner mig), var totalslut och sov extremt mycket (ja, värre än vanligt det också) och hade svårt att andas p g a den torra luften så gick jag också genom en inre kris i min relation till min pojkvän.
Att träffa honom efter en så intensiv och intim relation som vi hade på webben var förstås en stor sak, helt plötsligt fanns han där framför mig att lyssna, se och ta på. Helt plötsligt kan jag garanterat veta hur han uttrycker känslor, talar, går, luktar, äter (!), hur han ser på mig, rör vid mig osv..
Självklart hade vi båda förväntningar av varann och självklart har vi båda dessa dagar fått kompromissa med våra förväntningar och bara försökt förstå varann, läsa varann och anpassa oss till varann.

   Med såpass starka kulturskillnader mellan oss och helt olika vanor i det mesta har det också självklart redan blivit en del svett och tårar, men en sak är säker, jag känner mig trygg. Cong är den första människa jag känt som kan möta mig på det plan jag behöver, den enda jag från början känt jag kan vara mig själv med till 100%.
Även om vi båda har det tufft med att konstant försöka förstå och kompromissa så är det verkligen både kännbart och synbart hur vi lemmas ihop mer och mer. Så länge man kan prata om allt så kan man alltid reda ut allt.
    Idag hade vi en gråt-dag. Vi missar nästan dagligen med att läsa varann på rätt sätt vid olika tillfällen vilket skapar osäkerhet och besvikelser, vi är båda av samma känsliga natur vilket får oss att tappa masken inför varann lika fort. Men det känns bra, vi kan båda gråta inför varann utan att skämmas.
Vi var i centrala Langfang i kväll för att leta efter en jacka till mig, shoppingrundan slutade med mig i tårar i p g a nonsens egentligen, "too sensitive" indeed. Då hade vi redan gråtit vid 1 tillfälle hemma.
Men, vi införskaffade varsitt par svarta Converse skor i allafall för ynka 255 yuan per par! "Very good" sa Congs pappa väl hemma när vi posa i våra likadanna skor. "Lovers shoes" sa Cong och jag kände hur underbart det är att vara här vilka svårigheterna än må vara. För "säkerhets skull" grät vi lite till innan kvällsfikat.

Jag vill aldrig åka tillbaka till Sverige.



bild:
image12

stad i färger

Något som fascinerar och attraherar mig utan att jag kan förklara varför är alla färger som finns i "betong Kina". Vägskyltar, affärs- och butiks fasader, stora reklamskyltar och annan skyltning, pyntning och även kvarters- och namnskyltar.. Varför känns allt så mera färgrikt här i jämförelse med Sverige? Visst har väl vi också färger i vår betong miljö? Jag har glömt. Jag är förälskad i Kina trots att jag än inte ens sett en bråkdel!
    Något jag gillar (vart jag än befinner mig i världen) är trafik- och vägbilder, här följer några Langfang bilder tagna en solig dag. Fler vägbilder kommer när jag får möjlighet att fota i centrala Langfang där det verkligen är färgexplosion även de gråaste dagar.. Hmm nattbilder vill jag ta också, kvällstid kommer hela staden vid liv med lysande och blinkade huskonturer, butiksfasader, reklamskyltar, vägkonst och pyntning..



bilder:
image11

"time to study"

Äntligen har jag börjat studera kinesiska! Vet inte hur länge jag längtat efter detta tillfälle, att få börja på riktigt.
Schemat är 1 timme per dag efter lunch, och mina lärare? Mina kinesiska "föräldrar" givetvis som inte har mycket annat för sig än hushållsarbete.. men som knappt kan engelska  - spännande!?!
   Congs pappa är pensionerad professor och har pysslat lite grann med kinesiska lärande, han kan lite engelska som tur är. Congs mamma började studera engelska inför min vistelse så det blir dubbelt lärande på studietimmarna, jag lär mig kinesiska och Hao li (Congs mamma) lär sig engelska. Cong fungerar som "backup" om det behövs översättning eller förtydligande.. Utmärkt hjälp vid läxorna också hihihi.
    Så här i början är det mjukstart med pinyin, uttal, och lättare fraser. Pinyin, för er som inte vet, är det "övergångsspråk" med västerländska bokstäver man använder för att lära sig kinesiskt uttal. Pinyin betyder ordagrant "stava ljud" men har emellertid inget med skrivandet och läsandet av tecknen att göra så man måste lära sig dom också utöver uttalet.
En hel del arbete, även för kineserna själva som kör flera år i grundskolan bara för att få in pinyin, tecknen ska vi inte tala om... Pust. MEN tack vare pinyin finns det alltså möjlighet att lära sig uttal även för västerlänningar.

I förrgår tog vi en tur till den största bokhandeln i Langfang och det inhandlades 2 böcker till mig. Pekböcker. För bäbisar. HAHAHAHA. Dom är väldigt pedagogiska med bilder, kinesiska tecken, pinyin, engelska ord, tecken uppbyggnad (ordning man skriver ett tecken i), kinesiska meningar och "teckenskrivträning". Kanonböcker faktiskt trots faktum att det är bäbisböcker jag sitter och bläddrar i som en fascinerad 2 åring varpå Cong garvar som en insane. "Baby learning words" översätter han titeln till och garvar ännu mer. Pust.
    Congs pappa har suttit och "pysslat" kort med pinyin åt mig också som jag använder dagligen, jättebra! eller "very good" som han säger när han är nöjd, allt som kan spara pengar är givetvis "very good" (greedy).
Så varje dag hör jag nu "time to study" på kinesisk brytning ifrån vardagsrummet efter lunch. Idag hade jag ingen större lust dock, är inne på zh, ch, sh, z, c, s som inte är av denna värld, med det SKA gå!!!
Jag kommer prata, läsa och skriva flytande förr eller senare, det bara är så.

Detta är verkligen för bra för att vara sant! *LYCKA*



bilder:
image10
* lao = gamling

lugna langfang

Min kinesiska familj kommer ursprungligen från Tianjin, en stor stad belägen inte långt från Beijing. I Tianjin bor runt 8 miljoner invånare i "stan" sen finns givetvis diverse förorter som tillhör staden med ännu fler invånare - som hela Sverige typ! Sen ett år tillbaka bor Cong och hans föräldrar dock i utkanten av Langfang, en grannstad till Beijing.     
   Langfang är en rätt ny stad med mycket business och lägenheter men ändå "luftigt" med en känsla av mycket space. Som i stort sätt alla kinesiska städer är Langfang en växande stad och även om den räknas som liten, i kinesiska mått, så bor här ändå runt 3,8 miljoner människor. Det finns mycket att se, allt från stora shoppingmalls till häpnadsväckande arkitektur och modern konst längs vägarna och det byggs ständigt nytt.

   För oss krävs det bil för att komma till centrala Langfang men vägarna är breda och staden är allmänt "utvecklad" så det går rätt fort, max 15 minuter. Bilderna är från grannskapet runt vårt bostadsområde som är lika lugnt som hemma i Uppsala (typ). En liten taste av lugna Langfang, typiska streetbilder.



bilder:
image6
image9

2008 - ett helt nytt liv

Att börja det nya året i Kina kändes konstigt, samtidigt rätt så naturligt. Jag har varit i Langfang i 2 veckor men det känns redan som en evighet. Dagarna bara flyter förbi, veckor, snart månader sen år.. Tiden går för fort ändå så känns det rätt segt, även här! Jag har ännu inte hittat min plats eller en "normal" dagsrytm, ett vettigt dagsschema , och börjar känna mig lite rastlös.
   Dagarna tillbringas mest i lägenheten med en studerande uttråkad pojkvän med skrikande behov av ömhet och 2 pensionerade kineser för vilka livet består av matlagning och smågräl. Själv sitter jag mitt i kläm i en kulturkrock och en känsla av otillfredställelse, jag vill UT! Ut på stan, ut från "säkerheten", gå i smågränder, se affärer, kineser, skyltar, cyklar, bilar, smuts (!).. Ut med kameran. NU!

   Jag är en av de få i min ålder som aldrig haft en partner eller ens en pojkvän tidigare, jag har nu hoppat in i ett liv där man längre inte enbart kan tänka på sig själv, ens egna behov och önskingar och detta är givetvis enormt utmanande bortsett från det faktum att jag nu också befinner mig i en helt annan kultur.
   Jag är också en av de som helst flyr när det blir för tungt, flyr undan för att tänka, grubbla, gråta.. be, FOTA. För att bearbeta. Jag är en väldigt känslomässig och sentimental person men jag kan inte längre vara som jag brukar och jag måste ändra på mig, inte bara mina individorienterade vanor utan även mitt sätt att prioritera. Det finns egentligen ingen plats för mina känslor längre som annars brukar ta all plats. ..Detta är verkligen svårare än jag någonsin anat att det skulle bli men jag vill ändras.
Jag vill växa upp.
Jag vill bli kines!
2008 är verkligen ett helt nytt liv.

På nyårsafton tog familjen mig till en mysig kinesisk restaurang som ligger i centrala Langfang. Dom beställde en lättare måltid med "cakes" (som Cong översätter de till, cakes verkar vara ett samlingsnamn för alla små mat- och bakelse bitar med innehåll för honom), dessa cakes är som sushibitar till storleken men varma och med allt från kött och grönsaker i till t ex lätt friterade och fluffiga "green tea balls" med någon slags söt creme i (mums!). 7 st av dessa och jag blev proppmätt haha, kineser räknar detta som en lättare måltid!
    Till cakes:en serverades "golden silver flower tea" och jag fick förlarat för mig att i Canton (södra Kina) så äter man massa sådana här små cakes till frukost, dom är oljiga och för att "neutralisera" fettet och magen dricker man te till - så att man kan äta fler! Kinesisk kultur är så.. behaglig på något sätt, visdomsord finns att hämta ifrån nästan allt, givetvis också från matkulturen.
Här följer lite blider, inte många men jag hade inte riktigt någon fotolust den dagen..
.. Men gott fortsatt nytt år till er alla där på andra sidan jordklotet!



bilder:
image5

RSS 2.0