sanning och konsekvens mot alla odds
Hej.
Så sitter man här ensam i en minietta vid jordens ände. Borde kanske sova. Cong vaknar om 2-3 timmar.
Ja sommarn är över och hösten är här, snart vintern.
Sommaren var en utmaning. Det skulle var skönt om man verkligen kunde säga sanningen så här svart på vitt i en blogg, men det går ju inte fullt ut. Det är nog därför jag är världens sämsta bloggare. Helst vill jag få ut allt när jag skriver men när man inte ens kan förklara saker i det vanliga livet utanför skärmen till människor hur kan man då göra det här med bokstäver? Ingen skulle förstå. Ingen fattar nog helt ut vad jag håller på med faktiskt, och det är lika bra.
Sanningen är den att det val jag tagit är det tuffaste jag någonsin gjort, det tuffaste uppdrag jag någonsin tagit på mig. Ändå vet jag att det är rätt. Konsekvenserna är att jag bestämt mig för att förändra mig i större omfattning än vad vanliga människor skulle acceptera i ett förhållande. Det låter fruktansvärt, tvingas förändras för någon annan, men i detta fall är det annorlunda. Jag måste. Jag vill!
För att både Cong och jag ska må bra måste jag ändra mig för att han ska kunna ändra sig. Detta är det problem som funnits där från början i form av kulturkrockar och konflikter men det är inte förns nu jag insett hur viktigt det är för honom att jag slutar försöka vinna, slutar försöka motbevisa, slutar vara så himla svenskt jämställdhetsindoktrinerad!
I detta förhållande befinner vi oss på olika plan i flera områden men vad gäller Cong så måste han få hjälp och arbeta med sitt otroligt dåliga självförtroende och hans inställning till medmänniskor.
Djupa sår som blivit inskurna i barndomen sitter djupt och kräver både uppmärksamhet och förståelse lika väl som ett pedagogiskt bemötande. Att alltid bli anklagad som barn, att aldrig duga, och enligt kinesisk kultur inte kunna lita på någon bygger ett personlighetsmönster som ger drag av både osäkerhet, som skapar deppresiva mönster, och även narcissism(!). Vad gör man som liten när man inte har nått annat än skola från 8-17, simming 5 dagar i veckan, en pappa som slår än när man inte gör tillräckligt ifrån sig och kompisar som utnyttjar än p g a social ställning? Man skapar sin drömvärld, grubblar och funderar, kommer fram till de bästa ideerna i världen och sätter resten av mänskligheten i fack om elaka och snälla. För att orka leva.
Nu låter det som om min fästman är ett psykfall men det är inte det jag säger, han behöver kärlek. Och trygghet. Något han aldrig fick som pojk och som skapat tankemönster som skär sig med den "normala" omvärlden. Det finns så mycket kapacitet och intelligens i denne man men som han aldrig fått bevisa då support aldrig funnits. Jag vill vara den supporten. Varje dag.
Mycket som man går igenom som par med bakrunder från 2 helt olika kulturer handlar just om vem som faktiskt har rätt. Han vet att han har rätt från sitt perspektiv, jag vet att jag har rätt från mitt perspektiv och där står man och bjabbar tills det blir ett hål i skrivbordet. Eller ett ben från stolen lossnar (!) eller.. ja.
Inte visste jag att jag kan driva folk till vansinne med min tendens att försvara mig. Inte visste jag att min käft kunde glappa fast jag inte ens planerat säga ett ord. Ord som bara flyger som häftstift rakt in i bröstet och sitter där tills nästa gång något kommer i kläm. Jag skäms! Är ju precis som alla andra skitstövlar som förstört hans självförtroende och livslust! Spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, viktigast är att kunna komma vidare. Att växa upp.
Cong är i Kina där han reflekterar över sin nya världsuppfattning och sina upplevelser. Den kinesiska patrioten ser på sitt hemland med skepsis och längtar tillbaka till Sverige trots tuffa månader. Vi bestämde oss för att bo i Sverige nu i början. Jag kan fortsätta mina studier och med uppehållstillstånd kan han både plugga och arbeta här, den press han säger sig känna så fort han är i närheten av kineser är inget han behöver nu. Han behöver friår.
Men det känns skönt, väl hemma i Uppsala insåg jag vad viktigt det är att vara redo för något. Jag är so not redo för Kina än! Det kommer bli. En dag. Men som det är nu vill jag bygga upp min familj på en stabil plats. Cong behöver en stabil tillvaro, det är därför han fastnade för Sverige mot alla odds.
Detta är varför man lever! Att åtminstone kunna rädda någon från ett liv i helvete.
Vad andra tycker och tänker om mig i dagsläget skiter jag fullständigt i.
Honey I love you no matter what!
bild:
Så sitter man här ensam i en minietta vid jordens ände. Borde kanske sova. Cong vaknar om 2-3 timmar.
Ja sommarn är över och hösten är här, snart vintern.
Sommaren var en utmaning. Det skulle var skönt om man verkligen kunde säga sanningen så här svart på vitt i en blogg, men det går ju inte fullt ut. Det är nog därför jag är världens sämsta bloggare. Helst vill jag få ut allt när jag skriver men när man inte ens kan förklara saker i det vanliga livet utanför skärmen till människor hur kan man då göra det här med bokstäver? Ingen skulle förstå. Ingen fattar nog helt ut vad jag håller på med faktiskt, och det är lika bra.
Sanningen är den att det val jag tagit är det tuffaste jag någonsin gjort, det tuffaste uppdrag jag någonsin tagit på mig. Ändå vet jag att det är rätt. Konsekvenserna är att jag bestämt mig för att förändra mig i större omfattning än vad vanliga människor skulle acceptera i ett förhållande. Det låter fruktansvärt, tvingas förändras för någon annan, men i detta fall är det annorlunda. Jag måste. Jag vill!
För att både Cong och jag ska må bra måste jag ändra mig för att han ska kunna ändra sig. Detta är det problem som funnits där från början i form av kulturkrockar och konflikter men det är inte förns nu jag insett hur viktigt det är för honom att jag slutar försöka vinna, slutar försöka motbevisa, slutar vara så himla svenskt jämställdhetsindoktrinerad!
I detta förhållande befinner vi oss på olika plan i flera områden men vad gäller Cong så måste han få hjälp och arbeta med sitt otroligt dåliga självförtroende och hans inställning till medmänniskor.
Djupa sår som blivit inskurna i barndomen sitter djupt och kräver både uppmärksamhet och förståelse lika väl som ett pedagogiskt bemötande. Att alltid bli anklagad som barn, att aldrig duga, och enligt kinesisk kultur inte kunna lita på någon bygger ett personlighetsmönster som ger drag av både osäkerhet, som skapar deppresiva mönster, och även narcissism(!). Vad gör man som liten när man inte har nått annat än skola från 8-17, simming 5 dagar i veckan, en pappa som slår än när man inte gör tillräckligt ifrån sig och kompisar som utnyttjar än p g a social ställning? Man skapar sin drömvärld, grubblar och funderar, kommer fram till de bästa ideerna i världen och sätter resten av mänskligheten i fack om elaka och snälla. För att orka leva.
Nu låter det som om min fästman är ett psykfall men det är inte det jag säger, han behöver kärlek. Och trygghet. Något han aldrig fick som pojk och som skapat tankemönster som skär sig med den "normala" omvärlden. Det finns så mycket kapacitet och intelligens i denne man men som han aldrig fått bevisa då support aldrig funnits. Jag vill vara den supporten. Varje dag.
Mycket som man går igenom som par med bakrunder från 2 helt olika kulturer handlar just om vem som faktiskt har rätt. Han vet att han har rätt från sitt perspektiv, jag vet att jag har rätt från mitt perspektiv och där står man och bjabbar tills det blir ett hål i skrivbordet. Eller ett ben från stolen lossnar (!) eller.. ja.
Inte visste jag att jag kan driva folk till vansinne med min tendens att försvara mig. Inte visste jag att min käft kunde glappa fast jag inte ens planerat säga ett ord. Ord som bara flyger som häftstift rakt in i bröstet och sitter där tills nästa gång något kommer i kläm. Jag skäms! Är ju precis som alla andra skitstövlar som förstört hans självförtroende och livslust! Spelar ingen roll vem som har rätt eller fel, viktigast är att kunna komma vidare. Att växa upp.
Cong är i Kina där han reflekterar över sin nya världsuppfattning och sina upplevelser. Den kinesiska patrioten ser på sitt hemland med skepsis och längtar tillbaka till Sverige trots tuffa månader. Vi bestämde oss för att bo i Sverige nu i början. Jag kan fortsätta mina studier och med uppehållstillstånd kan han både plugga och arbeta här, den press han säger sig känna så fort han är i närheten av kineser är inget han behöver nu. Han behöver friår.
Men det känns skönt, väl hemma i Uppsala insåg jag vad viktigt det är att vara redo för något. Jag är so not redo för Kina än! Det kommer bli. En dag. Men som det är nu vill jag bygga upp min familj på en stabil plats. Cong behöver en stabil tillvaro, det är därför han fastnade för Sverige mot alla odds.
Detta är varför man lever! Att åtminstone kunna rädda någon från ett liv i helvete.
Vad andra tycker och tänker om mig i dagsläget skiter jag fullständigt i.
Honey I love you no matter what!
bild:
