dagbok:kina

En sak som tog hårt på mig när jag kom till Kina var den otroligt torra luften. Här uppe i norr är vinterluften extremt torr och de första dagarna hade jag svårt att andas, det kändes som om man inte fick in någon luft alls när man tog andetag vilket också gjorde mig otroligt trött och jag sov mycket. Cong berättade att han efter att ha bott nere i söder ett tag fick det svårt med luften själv när han kom tillbaka upp till Beijing, många kineser har svårt för vinterluften även om dom bor här uppe konstant.
   Kina är också väldigt förorenat vilket givetvis påverar luften, det märks på smogen som vissa dagar är så tät att folk vägrar köra bil. Congs pappa berättade att I Beijing betalar regeringen t o m skadestånd till personer som blivit allvarligt sjuka p g a den dåliga luften, hmm.. Svart snor är inget ovanligt efter en dag i Beijing.
Men det finns lättare lösningar bl a munkavle (som man ser lite överallt i asien) och luftfuktare (sånna man kan se i taket på frukt & grönt avdelningar i Sverige).
   Luftfuktarna är riktigt roliga, man fyller dom med vatten och dom fuktar luften med ånga, finns oftast flera olika modeller i hushålls/teknik affärer, allt från stilrena i clean metallic design till Nalle Puh och Hello Kitty ansikten.
På julafton tog familjen mig till ett närliggande mall och jag fick välja min egna luftfuktare som present från Congs föräldrar! Det blev ett grönt äpple från Midea där ångan puffar ut från kvisten, så underbart go att se på! Och den funkar faktiskt! ..Eller är det jag som sakta men säkert vänjer mig vid kinaluften? I allafall är det lättare att andas i sovrummet nu än i början.
    Kineser är verkligen goa människor under den där behärskade ytan som gör att man ibland uppfattar dom som opersonliga, ointresserade eller rent av kyliga. Det är en utmaning detta jag hamnat i, men verkligen.. det är värt det.
Mitt äpple puffar vattenånga så fint hela dagarna i allafall!



bild:

Visst är det svårt att komma in i en helt ny kultur med en helt annan världsuppfattning, andra normer och tonvis av oskrivna regler man ska lära sig och följa. Att som foreigner, utlänning, komma in i en kinesisk familj och försöka hitta sin plats är givetvis inte att surfa på ett bananskal. I Sverige och i väst är vi rätt så hälsomedvetna, vi möter dagligen forskarupptäckter och olika hälsokurer genom media. Här i Kina får man givetvis också del av västerländsk vetenskap men här lever också det gamla kvar. Både skrivna och oskrivna regler och vanor som sträcker sig över flertalet generationer sitter djupt, mycket är urgammal kinesisk vetenskap med mycket skicklig forskarteknink i grunden, men annat är enbart "fix idéer" eller rent ut sagt skrock! Som idag..
   I en kinesisk familj så står kvinnan i hushållet för matlagningen, möjligtvis hjälps mannen åt men hon står ändå som "överhuvud" för köket, sen jag kom hit har Congs mamma lagat olika slags rätter varenda dag och nyfiken som jag är provar jag allt. Kinesisk mat är underbar!
   Frukost är för oss västerlänningar något heligt, de flesta av oss vill ha en bra start på dagen vi äter fil med musli, kanske en fiberrik macka med ost och skinka och ett glas juice och vi känner oss "fräscha" och nöjda och vet att vi fått i oss bra mat. Själv gillar jag variation, en morgon kanske jag vill ha gröt med äppelmos eller yoghurt och en macka, en annan morgon bara ett glas juice eller en frukt.
I Kina ser det annorlunda ut, medan pojkvännen med pinnar gluffar i sig diverse olika bröd med tjocka bitar korv som pålägg eller "cakes" (olika kinesiska bakelser) så sitter jag med en tallrik kinesisk risgröt och längtar efter frukt och fibrer. Gröten är rätt god och känns hälsosam, efter diverse "provsmaknings mornar" med allt från nudelsoppa till majsbröd och cakes så känns denna variant bäst för mig, men idag var jag lite upprorisk. Jag åt en banan.
Oj, oj oj vilket ståhej "banan?! till frukost?!", hela familjen var tvungen att se och jag fick förklarat för mig att kineser inte äter frukt till frukost. Jag berättade hur vår frukost kultur ser ut (som innehåller en hel del frukt) och att jag har svårt för att äta sötsaker på mornarna. Cong såg bekymrat på mig och jag kände mig skurkaktig.
   Hur kinesisk jag än kommer bli i mitt sätt att agera och utrycka mig så kommer jag alltid vara en foreigner. Jag behöver bara gå ut på gatan och varenda en vänder på huvudet för att jag har ljusare hår och blåa ögon. Läror, vanor och tankar sitter djupt, hur mycket jag än älskar Kina och kinesisk mat så tycker jag inte om att äta sötsaker på mornarna. Förlåt.

Iförrgår åkte vi till Beijing för första gången, Congs mamma skulle klippa sig och vi fick tillfälle att gå omkring på "Carrefour", ett franskt supermarket/mall koncept . I kina finns många olika foreign supermarkets och malls, sånt som vi små svenskar inte vet ett jota om, Sverige = Coopforum punkt. Jag lyckades sneak-fota en massa bilder trots fotoförbud - oj vad jag älskar att se alla dessa kineser i gångarna och alla kinesbarn som är så söta att jag skulle kunna kidnappa en efter en. Och alla dessa rader och hyllor av konstiga färgglada produkter, förpackningar och matvaror, dessa skyltar med kinesiska tecken och skamligt billiga priser. Bara de sätt man man exploaterar kött och fisk - helt outreagous, helt fantastiskt kittlande underbart osvenskt. Släng er i väggen Coop addicts!
   Visste du att man i Kina sätter "tags" på levade fiskar, eller att kineser flockar sig i högar för att få tag på billigt kött som buchern står och cuttar av "grislik" precis framför ögonen?
Och nu snackar jag inte om "primitiva" utemarknader utan supermarkets i clean Coopforum anda. Man hanterar färskvaror annorlunda I Kina, när jag berättar om vår extrema svenska hygienkontroll för Cong himlar han med ögonen.
   På nått sätt blev jag så sprittande glad när jag gick där hand i hand med min kines i dessa gångar av matvaror, för kineser är mat det absolut centrala i vardagen och även om jag inte har mat som min största hobby (långt ifrån) så kändes livet så otroligt roligt med en helt ny värld att utforska. Och.. Jag hitta en hel gripande avdelning med 100 tals olika nudel sorter! I'm surely in heaven.



bilder:


foto & layout: Sophia Söderström

Den 20:e december landade jag på kinesisk mark för första gången. Man har alltid föreställningar hur saker och ting ska vara och mina föreställningar angående Kina har alltid varit speciella i tankar och drömmar. Torsdagen den 20:e var däremot inte alls som jag tänkt, men det kändes speciellt att gå genom flygplatsen, att se alla dessa kinesiska ansikten och skyltar och äntligen få andas kinesisk luft.
   Den 20:e var inte bara möte med Kina utan också mötet med Cong Cong, min närmaste vän, min älskade.
Cong Cong och jag träffades via MSN av en slump (!) för lite mer än ett år sen, vi chattade till och från och tillslut insåg vi hur bra vi passade varann, hur "förutbestämd" vår relation egentligen var. I augusti blev vi ett par, men hur kan man säga att man är ett par när man aldrig träffats? Funkar en relation på internet? Och hur förklarar man för familj och vänner?
   Kontrasten mellan två helt skilda världar, kommunikations problem och en smärtsam distans skapar lätt både missförstånd och ren förtvivlan.
MSN och Skype i all sin ära men mer har jag nog aldrig lidigt som dessa månader i en internet relation, avståndet tär. Man säger att 70% av kommunikation består av kroppspråk, även med webkamera är internet kommunikation otroligt bristfällig - som upplagt för problem! Ändå på nått sätt kan det funka.. Jag vet.
Det vi gått igenom dessa månader av online prat har gjort vår relation rätt stabil. Vi har lärt känna varann väl trots avståndet, vi vet om varandras svagheter och brister och kulturkrockar är lättare att hantera. Värdet av en öppen kommunikation blir självklar likaså förståelsen av värdet av att kunna kompromissa med ens egna prestiger och vanor för att kunna reda ut kulturkrockar och missförstånd. Den nivå av tillit som vi lyckats uppnå på miltals avstånd från varann via dator tar för många "vanliga" par flera år att uppnå, man är mer rak och ärlig på internet och man kan verkligen lära känna varann utan masker.

Jag har alltid varit skeptiskt mot "online relationer" men.. Så sitter jag nu här i en lägenhet i Langfang, ingenting är som jag föreställt mig men ändå känns det så.. förberett, ödesbestämt.. "Internet-lidandet" är över och nu är vi på riktig! Läskigt, utmanande, spännade men helt.. helt underbart!
Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka ut något sånt här.

Wo ai ni Cong!



bild:

Så, finally, en Kina blogg!
Vart börjar man? Hur förklarar man? ..
Kina har alltid varit något speciellt, något som dragit i mig på många sätt, på senare år även "haunt"at mig till tårar: Kina är mitt öde, jag har länge vetat det. Men att jag skulle hamna här på detta sätt kunde jag inte ens i min vildaste fantasi ana. Vad hände med den lilla svensken? Hon hittade sin kinespojke. På internet (!). ..Och flydde Sverige.
I denna blogg kommer jag att berätta om livet i Kina. Större delar av bloggen kommer bestå av mina foton, mitt absolut största intresse.

Nu börjar livet!