Nu börjar det kännas bra, jag börjar känna mig hemma.
De första dagarna i Kina och med Cong var fulla av diverse motsägelsefulla tankar och känslor. Förutom att jag blev sjuk och hade extremt svårt att äta utan att må illa (värre än vanligt för er som känner mig), var totalslut och sov extremt mycket (ja, värre än vanligt det också) och hade svårt att andas p g a den torra luften så gick jag också genom en inre kris i min relation till min pojkvän.
Att träffa honom efter en så intensiv och intim relation som vi hade på webben var förstås en stor sak, helt plötsligt fanns han där framför mig att lyssna, se och ta på. Helt plötsligt kan jag garanterat veta hur han uttrycker känslor, talar, går, luktar, äter (!), hur han ser på mig, rör vid mig osv..
Självklart hade vi båda förväntningar av varann och självklart har vi båda dessa dagar fått kompromissa med våra förväntningar och bara försökt förstå varann, läsa varann och anpassa oss till varann.
   Med såpass starka kulturskillnader mellan oss och helt olika vanor i det mesta har det också självklart redan blivit en del svett och tårar, men en sak är säker, jag känner mig trygg. Cong är den första människa jag känt som kan möta mig på det plan jag behöver, den enda jag från början känt jag kan vara mig själv med till 100%.
Även om vi båda har det tufft med att konstant försöka förstå och kompromissa så är det verkligen både kännbart och synbart hur vi lemmas ihop mer och mer. Så länge man kan prata om allt så kan man alltid reda ut allt.
    Idag hade vi en gråt-dag. Vi missar nästan dagligen med att läsa varann på rätt sätt vid olika tillfällen vilket skapar osäkerhet och besvikelser, vi är båda av samma känsliga natur vilket får oss att tappa masken inför varann lika fort. Men det känns bra, vi kan båda gråta inför varann utan att skämmas.
Vi var i centrala Langfang i kväll för att leta efter en jacka till mig, shoppingrundan slutade med mig i tårar i p g a nonsens egentligen, "too sensitive" indeed. Då hade vi redan gråtit vid 1 tillfälle hemma.
Men, vi införskaffade varsitt par svarta Converse skor i allafall för ynka 255 yuan per par! "Very good" sa Congs pappa väl hemma när vi posa i våra likadanna skor. "Lovers shoes" sa Cong och jag kände hur underbart det är att vara här vilka svårigheterna än må vara. För "säkerhets skull" grät vi lite till innan kvällsfikat.

Jag vill aldrig åka tillbaka till Sverige.



bild: