Den 20:e december landade jag på kinesisk mark för första gången. Man har alltid föreställningar hur saker och ting ska vara och mina föreställningar angående Kina har alltid varit speciella i tankar och drömmar. Torsdagen den 20:e var däremot inte alls som jag tänkt, men det kändes speciellt att gå genom flygplatsen, att se alla dessa kinesiska ansikten och skyltar och äntligen få andas kinesisk luft.
   Den 20:e var inte bara möte med Kina utan också mötet med Cong Cong, min närmaste vän, min älskade.
Cong Cong och jag träffades via MSN av en slump (!) för lite mer än ett år sen, vi chattade till och från och tillslut insåg vi hur bra vi passade varann, hur "förutbestämd" vår relation egentligen var. I augusti blev vi ett par, men hur kan man säga att man är ett par när man aldrig träffats? Funkar en relation på internet? Och hur förklarar man för familj och vänner?
   Kontrasten mellan två helt skilda världar, kommunikations problem och en smärtsam distans skapar lätt både missförstånd och ren förtvivlan.
MSN och Skype i all sin ära men mer har jag nog aldrig lidigt som dessa månader i en internet relation, avståndet tär. Man säger att 70% av kommunikation består av kroppspråk, även med webkamera är internet kommunikation otroligt bristfällig - som upplagt för problem! Ändå på nått sätt kan det funka.. Jag vet.
Det vi gått igenom dessa månader av online prat har gjort vår relation rätt stabil. Vi har lärt känna varann väl trots avståndet, vi vet om varandras svagheter och brister och kulturkrockar är lättare att hantera. Värdet av en öppen kommunikation blir självklar likaså förståelsen av värdet av att kunna kompromissa med ens egna prestiger och vanor för att kunna reda ut kulturkrockar och missförstånd. Den nivå av tillit som vi lyckats uppnå på miltals avstånd från varann via dator tar för många "vanliga" par flera år att uppnå, man är mer rak och ärlig på internet och man kan verkligen lära känna varann utan masker.

Jag har alltid varit skeptiskt mot "online relationer" men.. Så sitter jag nu här i en lägenhet i Langfang, ingenting är som jag föreställt mig men ändå känns det så.. förberett, ödesbestämt.. "Internet-lidandet" är över och nu är vi på riktig! Läskigt, utmanande, spännade men helt.. helt underbart!
Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka ut något sånt här.

Wo ai ni Cong!



bild: