nedräkningen, slutet och början.
Om 19 dagar kommer han! Arlanda, 29 mars, 17:10.
Det känns som en förbjuden önskning eller smärtsam felberäkning som jag snart kommer upptäcka.. Det känns mer overkligt än något jag någonsin tidigare konfronterats med. Kommer han verkligen tillbaka? Till mig?
Vi pratar varje dag online, med blandade känslor har dagarna passerat dessa månader men aldrig har vi lagt oss utan att först ha slutit fred. Smågräl ja, storfighter ja men.. Någonstans på vägen så har vi börjat skriva i en bok som binder oss samman för evigt, vi kan bara inte släppa taget om "oss" hur mycket vi än lyckas såra varann i jakten på egen trygghet och tillfredsställelse. Allt leder än mer till ett totalberoende av varann, ett överlåtande, tack vare en djupare förståelse för varann och samtidigt även en växande självinsikt. Det känns som om vi börjar nå slutet på våra allvarligaste komunikationsproblem, något jag för bara ett halvår sedan trodde skulle ta en evighet.
Visserligen, det var ett tag sedan jag åkte ifrån Arlanda med gråt och snor i hela ansiktet över känslan av att bli lämnad ensam kvar, 7 månader känns som en evighet. Jag kan knappt minnas ens hur det var att krama honom, än mindre hur det var att dela en vardag tillsammans.
Nu vill jag bara börja om, fortsätta att bygga vidare på vår realtion ja, men börja om för en framtid tillsammans. Nu vill jag komma härifrån och leva med Cong utan något som helst intrång på mitt sinne från yttervärlden, jag vill bara tänka på honom och vår framtid och mest av allt vill jag kunna få glömma mitt förflutna så jag kan må bra när bra saker händer mig. Nu ska jag börja leva, på riktigt, och jag ska komma långt med Cong vid min sida, hur tufft det än blir.
Visst blev han ändå den där räddande riddaren på vit häst som jag alltid väntade på. Hur mycket jag än gråtit över dessa löjliga barndrömmar genom åren så har jag aldrig kunnat glömma dom, nu så här med bara veckors avstånd från ett helt nytt liv känns det som om de där löjliga drömmarna allihop kan bli verklighet i sinom tid.
Men.. Jag är nervös.
Det känns som en förbjuden önskning eller smärtsam felberäkning som jag snart kommer upptäcka.. Det känns mer overkligt än något jag någonsin tidigare konfronterats med. Kommer han verkligen tillbaka? Till mig?
Vi pratar varje dag online, med blandade känslor har dagarna passerat dessa månader men aldrig har vi lagt oss utan att först ha slutit fred. Smågräl ja, storfighter ja men.. Någonstans på vägen så har vi börjat skriva i en bok som binder oss samman för evigt, vi kan bara inte släppa taget om "oss" hur mycket vi än lyckas såra varann i jakten på egen trygghet och tillfredsställelse. Allt leder än mer till ett totalberoende av varann, ett överlåtande, tack vare en djupare förståelse för varann och samtidigt även en växande självinsikt. Det känns som om vi börjar nå slutet på våra allvarligaste komunikationsproblem, något jag för bara ett halvår sedan trodde skulle ta en evighet.
Visserligen, det var ett tag sedan jag åkte ifrån Arlanda med gråt och snor i hela ansiktet över känslan av att bli lämnad ensam kvar, 7 månader känns som en evighet. Jag kan knappt minnas ens hur det var att krama honom, än mindre hur det var att dela en vardag tillsammans.
Nu vill jag bara börja om, fortsätta att bygga vidare på vår realtion ja, men börja om för en framtid tillsammans. Nu vill jag komma härifrån och leva med Cong utan något som helst intrång på mitt sinne från yttervärlden, jag vill bara tänka på honom och vår framtid och mest av allt vill jag kunna få glömma mitt förflutna så jag kan må bra när bra saker händer mig. Nu ska jag börja leva, på riktigt, och jag ska komma långt med Cong vid min sida, hur tufft det än blir.
Visst blev han ändå den där räddande riddaren på vit häst som jag alltid väntade på. Hur mycket jag än gråtit över dessa löjliga barndrömmar genom åren så har jag aldrig kunnat glömma dom, nu så här med bara veckors avstånd från ett helt nytt liv känns det som om de där löjliga drömmarna allihop kan bli verklighet i sinom tid.
Men.. Jag är nervös.
Kommentarer
Trackback
