98% av de kvarvarande löven på trädet inne på gården har blåst bort på 2 dagar. Nu hänger 7-8 gula löv i en klunga och väntar på sitt öde. I morgon är de säkert borta för gott.
Det är bitter höst här i Uppsala, blåsigt, kallt och grått. Kanske är det egentligen inte så grått men min värld är rätt färglös just nu bortsett från den där klugan av gula löv.
  Om ca 2 veckor har jag inget boende längre, jag fick abrupt veta att hyresvärldens dotter ska ta över uthyrningsdelen. Jag och Selma flyttar tills vidare hem till mamma, styvpappa, lillasyster och lillebror på landet tills vinden vänder. Är det verkligen så krångligt att få bli vuxen?

Cong och jag kommer närmer varann trots avstånd och tidsskillnad. Även om denna väntan på att få vara tillsammans  igen kan ta ytterligare 6 månader så är tankarna på framtiden verkligen bärare av kraft och motivation. Denna period är den sista av detta slag, dagarna med singelliv och enportions middagar är räknade!
  Känns så konstigt när jag tänker tillbaka. Var jag verkligen i Kina i 4 månader? Gick jag på kinesiska gator, såg söta kinesbarn leka och hörde kinesiska vart jag än vände mig? Det känns som en underbar dröm där alla olustiga bitar suddats ut. Men det är kanske så det ska vara tills den dag jag åker dit igen, den dag jag åker dit för gott.
  Jag ser mig själv sitta i ett vakum mellan 2 världar, mina försök till ett vuxenliv har aldrig lyckats men jag är inte heller längre som jag brukade vara. När Cong kommer tillbaka får jag bli vuxen då? Kan jag börja mitt liv i en ny värld då? En värld där livet funkar?
Jag längtar efter något stabilt,  något jag inte kan förstöra med mina omogna handlingar. Något som är bestående.
Jag tror äktenskapet är till för något sådant. När båda parter är i samförstånd i detta är äktenskapet det som utgör grunden för ett harmoniskt samhälle.
  När jag började se Cong som potentiell fästman där förra sommaren på msn så började jag nog förändras på en gång. Efter att ha varit urtypen för individualistisk tyst ensam varg och med en gamal rostig tomboy karaktär på fasaden utåt började jag agera mer som jag egentligen alltid velat. Mer som en.. Tjej. Jag började klä mig mer tjejjigt, spara ut håret och började även tillåta mig själv att agera mer tjejjigt. När vi väl träffades kunde jag äntligen få vara flicka även om jag i början hade det svårt att släppa taget om mitt gamla jag.
  Jag har aldrig riktigt tillåtit mig själv att tro att jag skulle vara av någons intresse. Blyg och med dåligt självförtroende känns det som om jag länge döljt mina tjejjiga drag i någon slags bitterhet över att vara ensam. Vidare i någon slags sorg över att vara bortglömd och oönskad.
.. Inte visste jag att det fanns någon som väntat på mig i så många år! Redan innan jag började längta efter honom väntande han där på mig långt långt borta i ett land jag alltid älskat.

Jag har så länge jag kan minnas varit en drömmare. Mina drömmar är av perfektionistisk karaktär men liknar oftast sådant jag tror mig se i andras liv, sådant som nog egentligen är en fasad för andra att beundra. Länge hade jag planerat den lovestory jag för var år såg som än mer odelbar. När saker och ting inte blir som man hoppats börjar man tvivla och ångra. Den lovestory jag byggt upp i mitt inre har raserats bit för bit, millimeter för millimeter sedan jag träffade Cong. Det har varit otroligt smärtsamt, men nu ser jag mig själv stå i den mest fantastiska lovestory jag någonsin hört talas om! Jag är så tacksam.
Vad som än händer runt omkring mig idag av bekymmer så är dessa bara färglösa och passerande höstvindar i jämförelse med vad framtiden bär på för härligheter!
En dag kommer jag börja skriva på en bok om min lovestory. The greatest ever.



bild: