Igår fick jag brev från migrationsverket, eftersänd post t o m jag som väntat och väntat! Brevet meddelade att jag ska ladda ner, fylla i och posta en bilaga för att Congs ansökan ska kunna bearbetas. Bilagan är på 6 sidor där jag nu fyllt i allt från både min och Congs bakrund och uppväxt, hur och när vi träffades första gången till personinfo om våra föräldrar och syskon. Föräldrar och syskon, helt ok även om Congs del blev rätt kort jämfört med min, jag som har 7 syskon! Till denna bilaga ska man skicka med diverse styrkande material t ex kopia på resebevis, visum och stämplar, möjligt vigselbevis, graviditesintyg (nej jag är inte gravid) och foton.
  Det där med fotonen fick mig att gå igenom faktiskt alla bilder som jag har från Kina månaderna, många som jag t o m glömt att de finns!  De blev en hel del minnen som väcktes till liv där nån timme framför datorn och helt plötsligt kände jag hur sorgen över nuet och denna långa jobbiga väntan avtog regält. Så många mysiga minnen som jag har och som jag också delar med Cong! Om 10 år när vi har fått till en stabil hemmiljö, när vi lever som riktiga vuxna och har barn så kan vi sitta och bläddra igenom dessa bilder från vårt första speciella, märkliga, jobbiga, intensiva men helt fantastiskt underbara år! Älskling!
  Sist jag bloggade mådde jag skit nu känns det bättre om än väntan tär något enormt. Men jag känner nu att det jag mest behöver är att använda denna blogg som den var tänkt från början, Dagbok:Kina med allt som rör min kärlek till landet och min älskade Cong, inte massa tråkigheter och klagan. I april ska vi båda söka in till högskola inför höstterminen och om vinden är med mig ska jag äntligen få börja studera kinesiska på riktigt! Vad än som händer runt omkring av småsaker och misslyckanden nu i vardagen så har jag ändå, efter mycket kämpande, mina största drömmar precis inom räckhåll, ska jag vara annat än lycklig?
  Även om jag saknar Kina och Langfang så att det värker när jag tittar på dessa bilder så är det inte sorg. Den underbara maten, den speciella luften som först gjorde ont att andas, mina billiga tygtofflor som alltid var fuktiga, alla dessa skyltar med vackra tecken, den där importerade äppeljuicen från Wal-Mart som räddade mig när det var som jobbigast och Cong som aldrig gav upp om mig. Alla var dom mina. Alla var de på riktigt.

Cong! Come back.. I want new memories with you. Please!