I tisdags, den 15 januari, var enligt den kinesiska kalendern den 8 december (!) då man firar La ba (= december 8).
La ba säger man är den kallaste av alla dagar och firandet denna dag inleder det kinesiska nyårsfirandet, som ju är en period på ca 3 veckor då man "väntar in" våren. La ba är ungefär som 1:a advent för oss nordbor men med nyårsafton som den viktigaste dagen.
    Givetvis så innebär kinesiskt nyår traditioner så också La ba. Till lunch på La ba äter man jiao zi (stora ravioli-aktiga matbitar med kött- och grönsaksfyllning) som man doppar i soya-aktig vinäger och på kvällen äter man risgröt (långt ifrån risgrynsgröt) med diverse grejjer i som bönor och torkad frukt. Gröten kallas för övrigt (rugh översatt till svenska) "den åttondes dyrbara gröt" med tanke på det rika innehållet av nyttigheter och godsaker, lite sött sådär tyckte jag.
Liknade gröt har jag ätit på mornarna och kvällarna här och trots att den inte har mycket smak så gillar jag den, den känns hälsosam och "lätt", de få godbitarna i är bonus men på La ba var det enormt mycket grejjer i, mums!
   I allafall.. Denna dag gör man också enligt tradition egen vinäger inför nyårsafton då tiden mellan La ba och nyårsafton är perfekt för att få fram utmärkt vinäger, men här hemma duger tydligen Wal-marts vinäger, Congs föräldrar flinade när jag frågade om dom skulle göra vinäger i år..
Ute på gator, på kontor, i affärer och malls så börjar man förbereda inför nyår med röda kinesiska lantärnor och annat nyårspynt mmmm.. me like China och advent en gång till.


bilder:

Idag har vi varit på en tur till Wal-mart, det supermarket famljen handlar mat i. Mat har ett högt attraktionsvärde för kineser men även för mig sen jag kom hit då varje dag är som en minibuffé med nya saker att testa här hemma. Märkligt nog är 99% av allt som serveras hur gott som helst vilket är ett farligt faktum. Congs föräldrar uppskattar min "förmåga" som är motsatsen till deras sons som är mycket kräsen med mat även om han gruffar i sig det mesta (hm.. går inte riktigt ihop..).
   På vägen till Wal-mart passade jag på att träna kinesiska vilket idag bestod av 1-10, kände mig som en 5-åring där i baksätet räknandes cyklister, fotgängare, fönster, skyltar och lantärnor. "Yi, ar, san, si, wu.." ekande i huvudet långt efter att vi var framme. Väl inne började det igen på fruktavdelningen "yi, ar, san, si..", på fiskavdelningen "yi, ar, san, si.." och vid frysvarorna "yi, ar, sa.." men jag var tvungen att sluta då jag höll på att få ett skrattanfall.
   Jag och Cong gick på jack-jakt istället då jag letat jacka i 3 veckor snart utan framgång, idag hade jag tur dock och gjorde ett superkap med 50% rabatt. Mmm marinblå midjelång jacka  med luddluva, hög krage och borstade silver hardware från  "ES Style", riktigt fin kvalitet!
Lyckan är gjord efter ett kapköp men i bilen hem började det igen "yi, ar, san.." - gripande! För att inte känna mig för löjlig då jag nu utan problem kan räkna till 10 så körde jag lite baklänges också "shi, jiu, ba.." men det hjälpte inte. Men åh så kul det är när det flyter, hur barnslig man än känner sig!

Igår var familjen och tittade på ett närliggande kvarter som håller på att byggas, "Hengsheng Seine Valley", ett enormt lyxkvarter med vad dom säger är av fransk design. Känslan är hämtat från Paris "river seine" med ett stort men givetvis begränsat flodsystem, diverse parker med vandringsstråk, lusthus och franskinspirerade skulpturer mellan husen. Dessutom byggs ett enormt lyxhotel i kvarterets infart. Enormt.
Jag måste säga att trots att den prisade visionen är långt ifrån synbar än då man fortfarande håller på att bygga så är tanken helt fantastisk! Lyx ja, men ändå en jordnära myskänsla.
   Congs föräldrar hade bokat in en mäklare som körde runt oss i elbil till de utställningslägenheter som fanns till åskådning och visst blev jag imponerad av denna arkitektur som inte liknar mycket hemifrån, detta kändes på något sätt så otroligt mycket roligare och annorlunda trots den europeiska touchens likheter man givetvis känner igen.

Det fanns 2 sorters boendetyper vad vi fick se: lägenheter, de flesta med 2-3 våningar och parhus med 3-4 våningar och liten tomt. Alltså inte x antal våningar med 1 lägenhet på varje våning utan x antal våningar för varje lägenhet/parhus = etage ggr 3 typ! Maximal boendeyta på minimal markyta het enkelt.
   Den ena lägenheten vi var inne i blev jag väldigt imponerad av, 3 våningar av skandinavisk clean design med ljusa ytor, vita klinkergolv, nivåskillnader mellan rummen med trappsteg, nedsänkningar och upphöjningar i både golv och tak, spots i tak och snygga strukturtapeter i varje rum.
Specialdesignade snirkliga vita releif partier i dörrar, tak och på väggar och breda spiraltrappor i rostfritt stål i samma feeling. Det fanns 3 sovrum, alla med eget badrum och enastående roliga lösningar med tex en stor dimmig glasskiva från duschen ut mot sovrummet insatt i väggen, walk-in-closets och roliga vinklar och vrår. Givetvis fanns ett loft med lutande tak på 3:e våningen, perfekt för arbetsplats, pyssel och kreativt skapande!
Lägenheten hade skamligt många fönster och balkonger/terasser i olika storlekar och åt olika riktningar då huset stod fritt på alla sidor vilket gav utmärkt ljus, helhetskänslan var närapå perfekt!
- SÅ sur att jag inte fotade! Allt kändes så bearbetat och nytänknade trots den typiskt "asiatiska hantverkstekniken" vad gäller bygge som på något sätt oftast blir lite halvdan här och var.

Lägenhet var på tok för stor men jag blev nog lite kär.. Det var grymt kul att spela rik, mäklarn var garanterat inställd på att den unga kinesen med sin västerländska, uppebarligen rika, flickvän säkerligen kommer ta upp visitkortet ur fickan väl hemma, lägga det på skrivbordet och slå numret om några dagar.
   Och priset för drömplejset i franska Langfang? 1.902.433 yuan! Exklusive alla vitvaror, golv, tapeter, köksinredning  osv.. Det man betalar för är läge, fasad, och.. betong. ..Hmmmm..
- Men ändå, åååh *dreggel*..
.."Kära mamma och pappa"..



bilder:

Idag har varit en riktig mysdag. Sov till 9, åt en stor frukost, städade rummet, pluggade lite, åt supergod lunch. Efter lunch tog jag och Cong en prommis och invigde våra Converse. Vi köpte halväcklig choklad, kollade i en nyöppnad Toyota butik, och jag köpte skrivblock i en söt affär. Gripande underbara, välsignade land! 8 yuan (= 7kr) för 4 olika block!
Hemma igen pluggade vi båda lite till, jag tränade på tecken skrivning vilket är riktigt kul!
Senare skulle vi ta ett fint litet "parfoto" som många säkerligen väntar på men det hela slutade i en mindre katastrof.. Vi är verkligen lika rubbade i huvudet båda 2!  Vi totalflippade i försöket och det hela slutade med ca 30 helgalna bilder varav 1 kan klassas som seriös, HAHAHA! Vem behöver växa upp?
Tänk att man kan hitta sin själsfrände på andra sidan jordklotet! ..När man tänker på det blir man rätt fascinerad, i allafall jag.



bilder:

Nu börjar det kännas bra, jag börjar känna mig hemma.
De första dagarna i Kina och med Cong var fulla av diverse motsägelsefulla tankar och känslor. Förutom att jag blev sjuk och hade extremt svårt att äta utan att må illa (värre än vanligt för er som känner mig), var totalslut och sov extremt mycket (ja, värre än vanligt det också) och hade svårt att andas p g a den torra luften så gick jag också genom en inre kris i min relation till min pojkvän.
Att träffa honom efter en så intensiv och intim relation som vi hade på webben var förstås en stor sak, helt plötsligt fanns han där framför mig att lyssna, se och ta på. Helt plötsligt kan jag garanterat veta hur han uttrycker känslor, talar, går, luktar, äter (!), hur han ser på mig, rör vid mig osv..
Självklart hade vi båda förväntningar av varann och självklart har vi båda dessa dagar fått kompromissa med våra förväntningar och bara försökt förstå varann, läsa varann och anpassa oss till varann.
   Med såpass starka kulturskillnader mellan oss och helt olika vanor i det mesta har det också självklart redan blivit en del svett och tårar, men en sak är säker, jag känner mig trygg. Cong är den första människa jag känt som kan möta mig på det plan jag behöver, den enda jag från början känt jag kan vara mig själv med till 100%.
Även om vi båda har det tufft med att konstant försöka förstå och kompromissa så är det verkligen både kännbart och synbart hur vi lemmas ihop mer och mer. Så länge man kan prata om allt så kan man alltid reda ut allt.
    Idag hade vi en gråt-dag. Vi missar nästan dagligen med att läsa varann på rätt sätt vid olika tillfällen vilket skapar osäkerhet och besvikelser, vi är båda av samma känsliga natur vilket får oss att tappa masken inför varann lika fort. Men det känns bra, vi kan båda gråta inför varann utan att skämmas.
Vi var i centrala Langfang i kväll för att leta efter en jacka till mig, shoppingrundan slutade med mig i tårar i p g a nonsens egentligen, "too sensitive" indeed. Då hade vi redan gråtit vid 1 tillfälle hemma.
Men, vi införskaffade varsitt par svarta Converse skor i allafall för ynka 255 yuan per par! "Very good" sa Congs pappa väl hemma när vi posa i våra likadanna skor. "Lovers shoes" sa Cong och jag kände hur underbart det är att vara här vilka svårigheterna än må vara. För "säkerhets skull" grät vi lite till innan kvällsfikat.

Jag vill aldrig åka tillbaka till Sverige.



bild:

Något som fascinerar och attraherar mig utan att jag kan förklara varför är alla färger som finns i "betong Kina". Vägskyltar, affärs- och butiks fasader, stora reklamskyltar och annan skyltning, pyntning och även kvarters- och namnskyltar.. Varför känns allt så mera färgrikt här i jämförelse med Sverige? Visst har väl vi också färger i vår betong miljö? Jag har glömt. Jag är förälskad i Kina trots att jag än inte ens sett en bråkdel!
    Något jag gillar (vart jag än befinner mig i världen) är trafik- och vägbilder, här följer några Langfang bilder tagna en solig dag. Fler vägbilder kommer när jag får möjlighet att fota i centrala Langfang där det verkligen är färgexplosion även de gråaste dagar.. Hmm nattbilder vill jag ta också, kvällstid kommer hela staden vid liv med lysande och blinkade huskonturer, butiksfasader, reklamskyltar, vägkonst och pyntning..



bilder:

Äntligen har jag börjat studera kinesiska! Vet inte hur länge jag längtat efter detta tillfälle, att få börja på riktigt.
Schemat är 1 timme per dag efter lunch, och mina lärare? Mina kinesiska "föräldrar" givetvis som inte har mycket annat för sig än hushållsarbete.. men som knappt kan engelska  - spännande!?!
   Congs pappa är pensionerad professor och har pysslat lite grann med kinesiska lärande, han kan lite engelska som tur är. Congs mamma började studera engelska inför min vistelse så det blir dubbelt lärande på studietimmarna, jag lär mig kinesiska och Hao li (Congs mamma) lär sig engelska. Cong fungerar som "backup" om det behövs översättning eller förtydligande.. Utmärkt hjälp vid läxorna också hihihi.
    Så här i början är det mjukstart med pinyin, uttal, och lättare fraser. Pinyin, för er som inte vet, är det "övergångsspråk" med västerländska bokstäver man använder för att lära sig kinesiskt uttal. Pinyin betyder ordagrant "stava ljud" men har emellertid inget med skrivandet och läsandet av tecknen att göra så man måste lära sig dom också utöver uttalet.
En hel del arbete, även för kineserna själva som kör flera år i grundskolan bara för att få in pinyin, tecknen ska vi inte tala om... Pust. MEN tack vare pinyin finns det alltså möjlighet att lära sig uttal även för västerlänningar.

I förrgår tog vi en tur till den största bokhandeln i Langfang och det inhandlades 2 böcker till mig. Pekböcker. För bäbisar. HAHAHAHA. Dom är väldigt pedagogiska med bilder, kinesiska tecken, pinyin, engelska ord, tecken uppbyggnad (ordning man skriver ett tecken i), kinesiska meningar och "teckenskrivträning". Kanonböcker faktiskt trots faktum att det är bäbisböcker jag sitter och bläddrar i som en fascinerad 2 åring varpå Cong garvar som en insane. "Baby learning words" översätter han titeln till och garvar ännu mer. Pust.
    Congs pappa har suttit och "pysslat" kort med pinyin åt mig också som jag använder dagligen, jättebra! eller "very good" som han säger när han är nöjd, allt som kan spara pengar är givetvis "very good" (greedy).
Så varje dag hör jag nu "time to study" på kinesisk brytning ifrån vardagsrummet efter lunch. Idag hade jag ingen större lust dock, är inne på zh, ch, sh, z, c, s som inte är av denna värld, med det SKA gå!!!
Jag kommer prata, läsa och skriva flytande förr eller senare, det bara är så.

Detta är verkligen för bra för att vara sant! *LYCKA*



bilder:

* lao = gamling

Min kinesiska familj kommer ursprungligen från Tianjin, en stor stad belägen inte långt från Beijing. I Tianjin bor runt 8 miljoner invånare i "stan" sen finns givetvis diverse förorter som tillhör staden med ännu fler invånare - som hela Sverige typ! Sen ett år tillbaka bor Cong och hans föräldrar dock i utkanten av Langfang, en grannstad till Beijing.     
   Langfang är en rätt ny stad med mycket business och lägenheter men ändå "luftigt" med en känsla av mycket space. Som i stort sätt alla kinesiska städer är Langfang en växande stad och även om den räknas som liten, i kinesiska mått, så bor här ändå runt 3,8 miljoner människor. Det finns mycket att se, allt från stora shoppingmalls till häpnadsväckande arkitektur och modern konst längs vägarna och det byggs ständigt nytt.
   För oss krävs det bil för att komma till centrala Langfang men vägarna är breda och staden är allmänt "utvecklad" så det går rätt fort, max 15 minuter. Bilderna är från grannskapet runt vårt bostadsområde som är lika lugnt som hemma i Uppsala (typ). En liten taste av lugna Langfang, typiska streetbilder.



bilder:

Att börja det nya året i Kina kändes konstigt, samtidigt rätt så naturligt. Jag har varit i Langfang i 2 veckor men det känns redan som en evighet. Dagarna bara flyter förbi, veckor, snart månader sen år.. Tiden går för fort ändå så känns det rätt segt, även här! Jag har ännu inte hittat min plats eller en "normal" dagsrytm, ett vettigt dagsschema , och börjar känna mig lite rastlös.
   Dagarna tillbringas mest i lägenheten med en studerande uttråkad pojkvän med skrikande behov av ömhet och 2 pensionerade kineser för vilka livet består av matlagning och smågräl. Själv sitter jag mitt i kläm i en kulturkrock och en känsla av otillfredställelse, jag vill UT! Ut på stan, ut från "säkerheten", gå i smågränder, se affärer, kineser, skyltar, cyklar, bilar, smuts (!).. Ut med kameran. NU!
   Jag är en av de få i min ålder som aldrig haft en partner eller ens en pojkvän tidigare, jag har nu hoppat in i ett liv där man längre inte enbart kan tänka på sig själv, ens egna behov och önskingar och detta är givetvis enormt utmanande bortsett från det faktum att jag nu också befinner mig i en helt annan kultur.
   Jag är också en av de som helst flyr när det blir för tungt, flyr undan för att tänka, grubbla, gråta.. be, FOTA. För att bearbeta. Jag är en väldigt känslomässig och sentimental person men jag kan inte längre vara som jag brukar och jag måste ändra på mig, inte bara mina individorienterade vanor utan även mitt sätt att prioritera. Det finns egentligen ingen plats för mina känslor längre som annars brukar ta all plats. ..Detta är verkligen svårare än jag någonsin anat att det skulle bli men jag vill ändras.
Jag vill växa upp.
Jag vill bli kines!
2008 är verkligen ett helt nytt liv.

På nyårsafton tog familjen mig till en mysig kinesisk restaurang som ligger i centrala Langfang. Dom beställde en lättare måltid med "cakes" (som Cong översätter de till, cakes verkar vara ett samlingsnamn för alla små mat- och bakelse bitar med innehåll för honom), dessa cakes är som sushibitar till storleken men varma och med allt från kött och grönsaker i till t ex lätt friterade och fluffiga "green tea balls" med någon slags söt creme i (mums!). 7 st av dessa och jag blev proppmätt haha, kineser räknar detta som en lättare måltid!
    Till cakes:en serverades "golden silver flower tea" och jag fick förlarat för mig att i Canton (södra Kina) så äter man massa sådana här små cakes till frukost, dom är oljiga och för att "neutralisera" fettet och magen dricker man te till - så att man kan äta fler! Kinesisk kultur är så.. behaglig på något sätt, visdomsord finns att hämta ifrån nästan allt, givetvis också från matkulturen.
Här följer lite blider, inte många men jag hade inte riktigt någon fotolust den dagen..
.. Men gott fortsatt nytt år till er alla där på andra sidan jordklotet!



bilder:

En sak som tog hårt på mig när jag kom till Kina var den otroligt torra luften. Här uppe i norr är vinterluften extremt torr och de första dagarna hade jag svårt att andas, det kändes som om man inte fick in någon luft alls när man tog andetag vilket också gjorde mig otroligt trött och jag sov mycket. Cong berättade att han efter att ha bott nere i söder ett tag fick det svårt med luften själv när han kom tillbaka upp till Beijing, många kineser har svårt för vinterluften även om dom bor här uppe konstant.
   Kina är också väldigt förorenat vilket givetvis påverar luften, det märks på smogen som vissa dagar är så tät att folk vägrar köra bil. Congs pappa berättade att I Beijing betalar regeringen t o m skadestånd till personer som blivit allvarligt sjuka p g a den dåliga luften, hmm.. Svart snor är inget ovanligt efter en dag i Beijing.
Men det finns lättare lösningar bl a munkavle (som man ser lite överallt i asien) och luftfuktare (sånna man kan se i taket på frukt & grönt avdelningar i Sverige).
   Luftfuktarna är riktigt roliga, man fyller dom med vatten och dom fuktar luften med ånga, finns oftast flera olika modeller i hushålls/teknik affärer, allt från stilrena i clean metallic design till Nalle Puh och Hello Kitty ansikten.
På julafton tog familjen mig till ett närliggande mall och jag fick välja min egna luftfuktare som present från Congs föräldrar! Det blev ett grönt äpple från Midea där ångan puffar ut från kvisten, så underbart go att se på! Och den funkar faktiskt! ..Eller är det jag som sakta men säkert vänjer mig vid kinaluften? I allafall är det lättare att andas i sovrummet nu än i början.
    Kineser är verkligen goa människor under den där behärskade ytan som gör att man ibland uppfattar dom som opersonliga, ointresserade eller rent av kyliga. Det är en utmaning detta jag hamnat i, men verkligen.. det är värt det.
Mitt äpple puffar vattenånga så fint hela dagarna i allafall!



bild:

Visst är det svårt att komma in i en helt ny kultur med en helt annan världsuppfattning, andra normer och tonvis av oskrivna regler man ska lära sig och följa. Att som foreigner, utlänning, komma in i en kinesisk familj och försöka hitta sin plats är givetvis inte att surfa på ett bananskal. I Sverige och i väst är vi rätt så hälsomedvetna, vi möter dagligen forskarupptäckter och olika hälsokurer genom media. Här i Kina får man givetvis också del av västerländsk vetenskap men här lever också det gamla kvar. Både skrivna och oskrivna regler och vanor som sträcker sig över flertalet generationer sitter djupt, mycket är urgammal kinesisk vetenskap med mycket skicklig forskarteknink i grunden, men annat är enbart "fix idéer" eller rent ut sagt skrock! Som idag..
   I en kinesisk familj så står kvinnan i hushållet för matlagningen, möjligtvis hjälps mannen åt men hon står ändå som "överhuvud" för köket, sen jag kom hit har Congs mamma lagat olika slags rätter varenda dag och nyfiken som jag är provar jag allt. Kinesisk mat är underbar!
   Frukost är för oss västerlänningar något heligt, de flesta av oss vill ha en bra start på dagen vi äter fil med musli, kanske en fiberrik macka med ost och skinka och ett glas juice och vi känner oss "fräscha" och nöjda och vet att vi fått i oss bra mat. Själv gillar jag variation, en morgon kanske jag vill ha gröt med äppelmos eller yoghurt och en macka, en annan morgon bara ett glas juice eller en frukt.
I Kina ser det annorlunda ut, medan pojkvännen med pinnar gluffar i sig diverse olika bröd med tjocka bitar korv som pålägg eller "cakes" (olika kinesiska bakelser) så sitter jag med en tallrik kinesisk risgröt och längtar efter frukt och fibrer. Gröten är rätt god och känns hälsosam, efter diverse "provsmaknings mornar" med allt från nudelsoppa till majsbröd och cakes så känns denna variant bäst för mig, men idag var jag lite upprorisk. Jag åt en banan.
Oj, oj oj vilket ståhej "banan?! till frukost?!", hela familjen var tvungen att se och jag fick förklarat för mig att kineser inte äter frukt till frukost. Jag berättade hur vår frukost kultur ser ut (som innehåller en hel del frukt) och att jag har svårt för att äta sötsaker på mornarna. Cong såg bekymrat på mig och jag kände mig skurkaktig.
   Hur kinesisk jag än kommer bli i mitt sätt att agera och utrycka mig så kommer jag alltid vara en foreigner. Jag behöver bara gå ut på gatan och varenda en vänder på huvudet för att jag har ljusare hår och blåa ögon. Läror, vanor och tankar sitter djupt, hur mycket jag än älskar Kina och kinesisk mat så tycker jag inte om att äta sötsaker på mornarna. Förlåt.

Iförrgår åkte vi till Beijing för första gången, Congs mamma skulle klippa sig och vi fick tillfälle att gå omkring på "Carrefour", ett franskt supermarket/mall koncept . I kina finns många olika foreign supermarkets och malls, sånt som vi små svenskar inte vet ett jota om, Sverige = Coopforum punkt. Jag lyckades sneak-fota en massa bilder trots fotoförbud - oj vad jag älskar att se alla dessa kineser i gångarna och alla kinesbarn som är så söta att jag skulle kunna kidnappa en efter en. Och alla dessa rader och hyllor av konstiga färgglada produkter, förpackningar och matvaror, dessa skyltar med kinesiska tecken och skamligt billiga priser. Bara de sätt man man exploaterar kött och fisk - helt outreagous, helt fantastiskt kittlande underbart osvenskt. Släng er i väggen Coop addicts!
   Visste du att man i Kina sätter "tags" på levade fiskar, eller att kineser flockar sig i högar för att få tag på billigt kött som buchern står och cuttar av "grislik" precis framför ögonen?
Och nu snackar jag inte om "primitiva" utemarknader utan supermarkets i clean Coopforum anda. Man hanterar färskvaror annorlunda I Kina, när jag berättar om vår extrema svenska hygienkontroll för Cong himlar han med ögonen.
   På nått sätt blev jag så sprittande glad när jag gick där hand i hand med min kines i dessa gångar av matvaror, för kineser är mat det absolut centrala i vardagen och även om jag inte har mat som min största hobby (långt ifrån) så kändes livet så otroligt roligt med en helt ny värld att utforska. Och.. Jag hitta en hel gripande avdelning med 100 tals olika nudel sorter! I'm surely in heaven.



bilder:


foto & layout: Sophia Söderström

Den 20:e december landade jag på kinesisk mark för första gången. Man har alltid föreställningar hur saker och ting ska vara och mina föreställningar angående Kina har alltid varit speciella i tankar och drömmar. Torsdagen den 20:e var däremot inte alls som jag tänkt, men det kändes speciellt att gå genom flygplatsen, att se alla dessa kinesiska ansikten och skyltar och äntligen få andas kinesisk luft.
   Den 20:e var inte bara möte med Kina utan också mötet med Cong Cong, min närmaste vän, min älskade.
Cong Cong och jag träffades via MSN av en slump (!) för lite mer än ett år sen, vi chattade till och från och tillslut insåg vi hur bra vi passade varann, hur "förutbestämd" vår relation egentligen var. I augusti blev vi ett par, men hur kan man säga att man är ett par när man aldrig träffats? Funkar en relation på internet? Och hur förklarar man för familj och vänner?
   Kontrasten mellan två helt skilda världar, kommunikations problem och en smärtsam distans skapar lätt både missförstånd och ren förtvivlan.
MSN och Skype i all sin ära men mer har jag nog aldrig lidigt som dessa månader i en internet relation, avståndet tär. Man säger att 70% av kommunikation består av kroppspråk, även med webkamera är internet kommunikation otroligt bristfällig - som upplagt för problem! Ändå på nått sätt kan det funka.. Jag vet.
Det vi gått igenom dessa månader av online prat har gjort vår relation rätt stabil. Vi har lärt känna varann väl trots avståndet, vi vet om varandras svagheter och brister och kulturkrockar är lättare att hantera. Värdet av en öppen kommunikation blir självklar likaså förståelsen av värdet av att kunna kompromissa med ens egna prestiger och vanor för att kunna reda ut kulturkrockar och missförstånd. Den nivå av tillit som vi lyckats uppnå på miltals avstånd från varann via dator tar för många "vanliga" par flera år att uppnå, man är mer rak och ärlig på internet och man kan verkligen lära känna varann utan masker.

Jag har alltid varit skeptiskt mot "online relationer" men.. Så sitter jag nu här i en lägenhet i Langfang, ingenting är som jag föreställt mig men ändå känns det så.. förberett, ödesbestämt.. "Internet-lidandet" är över och nu är vi på riktig! Läskigt, utmanande, spännade men helt.. helt underbart!
Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka ut något sånt här.

Wo ai ni Cong!



bild:

Så, finally, en Kina blogg!
Vart börjar man? Hur förklarar man? ..
Kina har alltid varit något speciellt, något som dragit i mig på många sätt, på senare år även "haunt"at mig till tårar: Kina är mitt öde, jag har länge vetat det. Men att jag skulle hamna här på detta sätt kunde jag inte ens i min vildaste fantasi ana. Vad hände med den lilla svensken? Hon hittade sin kinespojke. På internet (!). ..Och flydde Sverige.
I denna blogg kommer jag att berätta om livet i Kina. Större delar av bloggen kommer bestå av mina foton, mitt absolut största intresse.

Nu börjar livet!